I'm back.

Slår åter upp portarna. Varför?

Bra fråga.

Kanske har jag bara ett behov att få ner i skrift det jag tänker, för att få det mer tydligt för mig själv. Och ibland blir jag så deppad av att skriva dagbok, för att ingen läser de genialiska idéerna och tankarna jag har!

Ett villkor för att få läsa den här bloggen är
* Ta den precis för vad den är. En stakt färgad, subjektiv bild sedd helt ur min egen synvinkel. Inga fakta, ingen vetenskap, ingen absolut sanning.

Det DU tolkar av det du läser, speglar nog mer någonting i dig själv, än någonting i mig eller andra i min omgivning. Tänk vänligen på det.

Så, till bloggandet. Jag måste ju uppdatera allt viktigt och skitonödigt som händer i mitt liv!

Nanna har fått sin efterlängtade unge, och han ska heta Hannes. Jag har hållt honom, sniffat på honom och bytt hans bajsiga blöja, och jag älskar den lille tjockungen av hela mitt hjärta. Hinner tyvärr se honom alldeles för sällan eftersom jag jobbar mycket, tränar en del och har en egen familj att ta hand om, och Nanna bor ju numer inte direkt nästgårds. Men, jag hoppas verklien få bli en del av den ungens bekantskapskrets och hjälpa Nanna i vått och torrt.

Och så har vi bokat datum för Dagen D! Dvs bröllopet! Det blir i Övergrans Kyrka, en knapp kilometer härifrån, när hägg och syrén doftar som ljuvligast. Och nej, jag är inte nervöd, och jag har inte kommit på vad jag ska ha på mig eller vad vi ska äta på festen. Det löser sig. Långt kvar!

Jaa, vad händer mer? Jobbar på som vanligt. Har varit en jävligt tung jul- och nyårshelg med mycket sjukskrivningar på jobbet som vi ordinarie får täcka upp utöver våra egna heltider, vilket känns både i kropp och i huvud. Jag är hjärtligt trött på soffliggare som sjukskriver sig för skitsaker som lätt snuva, huvudvärk, mensvärk, halsbränna och hosta. Skäms! Folk borde ju känna till att när de ligger hemma och pillar navelludd sliter någon annan arslet av sig för att få verksamheten att gå runt...

Ja, jag är elak och cynisk.

Välkomna tillbaka!