onsdag 29 april 2009

Packar hysteriskt

FY fan för att flytta!

Det känns som att jag bara flyttar alla lådor fram och tillbaka, och varje gång jag stänger en låda så hittar jag fullt med opackad skit bakom den.

Jag noterar att jag är en aning ofokuserad. Jag kan börja med en grej och så ska jag bara hämta en sak och då ser jag en annan grej och börjar med den, och så blir inte den första grejen gjord... Jag besitter just nu en väldigt knapphändig planeringsförmåga, man skulle kunna säga att min exekutiva funktion är för tillfället nedsatt. Stress?

Har förbaskat ont i ländryggen. Har inte hunnit träna nåt den här veckan, och det känns direkt. Åhhh, kan det aldrig få ett slut? Jag känner mig ensammast och tröttast i världen!

måndag 27 april 2009

Jahapp!

Nu har jag slut på kartonger och plastsäckar också! Det var väl himla praktiskt!

Jag kan inte begripa hur man kan ha så mycket saker i ett så litet hus! Och så dammiga saker! Gud, så äckligt det är att packa böcker som stått odammade i jag-tänker-inte-avslöja-hur-lång-tid!

Det värsta är saker man egentligen inte vet var man ska ha, eller till vad, men man kan bara inte slänga dem. Som Maltes koppel... Och en hel låda med minnen. Det känns som att ju mer jag packar, desto mer saker blir det! Helt galet.

Caisa hade varit så snäll och packat allt porslin imorse. Hon tyckte tydligen inte att vi behöver äta förrän på torsdag... Ibland tänker hon inte särskilt effektivt. Men hon tänker snällt. Och det är det som räknas.

Tillbaks till dammet...

Ny vecka

Vilken helt underbar helg det har varit! Massor med sol och värme, det har ju verkligen känts som högsommar! Lördagens fest var som sagt lyckad och gårdagen segade sig fram i slappandets tecken.

Mina vänner tog gården i besittning en stund igår och bestämde sig för att ha sitt storgräl här. Det var ganska jobbigt för Caisa och jag visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Jag tycker så mycket om dem båda, och vill så gärna att de ska få det att funka, men det verkar som om de bara inte kan mötas. Jättetråkigt.

Nu börjar en ny vecka, en kort sådan, med tre dagar utbildning och på torsdag har jag semester, för DÅ FLYTTAR VI!!! Vi var ute vid huset igår och gick en promenad, då vi träffade vår nye granne. Han kom fram och skakade hand och hälsade oss välkomna och hälsade på Molly och verkade gilla henne. Det känns sååå skönt att de verkar ok. Det har varit min största fasa, det här med att få grannar.

Nej nu jävlar måste jag skynda till jobbet!

söndag 26 april 2009

Utflyttningsfesten som Gud...

...välsignade med sin varma hand!

Ja, igår tog vi avsked av huset på riktigt med fläskkarrégrillning, sallad, såser och gött att dricka. Det blev himla lyckat faktiskt, trots att Anki kom på att hon är allergisk mot färdigmarinerat kött, så vi akuttinade en kycklingfilé åt henne istället. Knas-berta, sånt måste man ju tala om!!! ;)

När alla skulle gå hem försvann Molle. Vi gick länge och ropade och visslade, men han hade inte alls nån lust att komma hem just då. Fick ett sms av Nanna senare på natten att han kommit hem igen. Knashund!

Idag blir det städning och PT-cirkel på eftermiddagen. Vädret ser lovande ut för lite sol på verandan nu, med kaffekoppen i högsta hugg.

Godmorgon på er!

lördag 25 april 2009

Fulisblogg

N u har vi utflyttningsfest här hemma! Caisa, jag, Nanna, Anki och Veronica är kvar och Caisa sitter och babblar och babblar och Anki verkar mest trött och vill hem =)

Själv är jag hyfsat full och ganska glad. =) Har det väldans trevligt!


Nanna har somnat och Veronica är framme och försöker...


Veronica och Caisa dansar!

fredag 24 april 2009

Dagvecka

En låååång dagvecka på jobbet har nu snart passerat med tidiga mornar - Alice Cooper börjar vråla "Hello Hurray" i min mobil klockan 04:45 - och tidig sänggång varje kväll.

Caisa jobbar kväll, så henne har jag knappt sett. Vi har mest kommunicerat med lappar på vardagsrumsbordet. Söta lappar. =)

Det har löst sig med försäkringsbolagen nu. Drullen som mosade min bil får stå för reparationskostnaderna och min hyrbil. Jag är nöjd. Jag kan köra omkring i min lilla hyr-Polo ett tag till, den är rätt mysig.

Här hemma blir det allt fler kartonger och allt färre prylar. Men hörni, hur faan kan man samla på sig så mycket JUNK, trots att man är så trångbodd som vi är? Herregud. Kasta, kasta, sortera, slänga. Nån enstaka pryl blir avdammad och nerpackad. I helgen blir det ett besök på återvinningsstationen.

Och det ska tydligen bli kanonväder i helgen! Perfekt för utflyttningsgrillkväll på verandan med öl och trevligt sällskap! Ser fram emot det.

Jag har egentligen något mer att skriva om, men jag vet inte om detta är rätt forum. Så jag kanske skippar det? Eller... Äh. Mina bästa vänner håller på och separerar och det påverkar såklart även mig. Tycker det är tråkigt och sorgligt, och vill att de alltid ska vara ett par. Om nån av dem flyttar kommer jag sakna den helt enormt, och dess hund! Suck. Varför kan inte alla bara vara lyckliga? Mina tankar går till de två som har det jobbigt nu, och deras hundar.

tisdag 21 april 2009

Acceptans, Karin!


En inte fullt lika kass dag.

Fortfarande strul med försäkringsbolag. Att det ska vara så jävla svårt. Här blir jag manglad av en långtradare och måste sitta i telefonkö och tjafsa om nåt jävla skadenummer, som ingen kan hitta, för att få min bil lagad!

Nåväl, jag känner att jag nått en något högre nivå av acceptans idag. Bilen är trasig. Och den kommer vara det ett tag. Och jag kan inte göra så mycket åt det just nu. Och jag har en hyrbil, som hans försäkringsbolag ska få betala, DYRT, i efterhand.

Så, jag dör inte. Jag är inte i fara. Allt fungerar faktiskt vid närmare eftertanke ganska bra, trots omständigheterna. Det är såhär nu.

Stop, Observe, Accept, Let go.

måndag 20 april 2009

Attif alväj

Nääääääää! Nu hade jag ju skrivit ett lagom långt och irriterat inlägg om hur trött, grinig och irriterad jag är, och så lyckas jag KLICKA BORT DET!!!

Helvete.

Bilen står på verkstaden och det verkar inte vara någon som tänker göra nåt åt det det här århundradet.

Försäkringsbolagets surkärring till telefonist är ett puckat jävla päron som kan stoppa upp sin jävla helförsäkring nånstans där det behagar. (Jag förstår inte hur man kan ha mage att sitta och vara spydig i telefon med kunder??? Hon hade säkert inte fått sex på hela helgen. Bitch.)

Jag kör omkring i en dyr hyrbil.

Stökigt och oredigt på jobbet, som vanligt på måndagmornar.

Nä, fy nu vill jag verkligen inte vara med längre! Åker och tränar.

fredag 17 april 2009

Påkörd

Påväg till jobbet idag blev jag påkörd av en fet långtradare. Han gjorde en snygg vänstersväng rakt ut på den huvudled som jag kom glidande på i 70 km/h, trots sin väjningsplikt. Klipskt!

Han fick en repa i lacken på sin front. Min baksida/vänster passagerardörr är totaldemolerad. Hade han träffat nån meter längre fram hade jag nog också varit det.

Nu är jag billös och lite småirriterad.

Frrredag!

Och solen skiner utanför mitt fönster denna (sov-)morgon. Kan det bli bättre?

Måste bara berätta om en dröm jag hade natten till igår. Drömde att jag stod ute på ett stort fält, med en häst, en riktigt stor häst, som jag höll i grimman. Hästen var enormt ostyrig och ryckte och slet och jag flög som en vante med honom (jag tror det var en "han"). Nåväl, det viktigaste var min tanke: "Vad faan, en HÄST??? Har jag gått och skaffat en HÄST??? Hur faan ska det här gå till, jag får honom ju inte ens att stå stilla. Jag kan ju ingenting om hästar!", och hästen slet sig och stack och jag vaknade.

Intressant va? En stor, brun och ostyrig HÄST kanske kan symbolisera ett stort, brunt och ostyrigt........ hus?

Min rädsla för att inte klara av det, att inte fixa allt och få det hemtrevligt. Drömmar är bara för intressanta.

torsdag 16 april 2009

Dubbelvirr

Jag är trött på mig själv och på Caisa och våra dåliga humör.
Vi har mycket stress och press omkring oss, båda på varsitt håll. Jag vet att Caisa inte har en lätt vardag, hon sliter jävligt hårt och får mest skit för det om dagarna. Hon är en person som tar ansvar och försöker se till att alla är nöjda, utan att någon direkt lägger märke till det. Det enda hon får är skit från den som hon inte lyckas behaga för tillfället.

Förlåt, min suris för att jag inte bara accepterar din surhet.
Förlåt för att jag stressar och pressar och gnäller och tjatar.
Jag vill ju bara att du ska må bra.

Vi funkar på så olika sätt. Jag agerar allt utåt, du går in i dig själv och stänger dörren. Jag står desperat utanför och bankar och vill in, och ju hårdare jag bankar och ju argare jag blir, desto flera varv vrider du nyckeln mot "låst".

Jag har mitt och du har ditt, men tillsammans har vi nåt som vi måste vara rädda om. Så förlåt för att min tolerans är låg, det är bara för att jag har ett sånt virrvarr själv i själen just nu.

onsdag 15 april 2009

Suck

Idag är samma Underbaraste en sur, otrevlig och grinig apa som beter sig illa.

tisdag 14 april 2009

En bra dag

Ett konstaterande: Ibland bör man vara tyst. Det finns tillfällen då man inte absolut måste öppna truten och uttrycka sina åsikter. Ibland räcker det med att stå vid sidan och observera utan att lägga sig i. Och det har jag just gjort. Och det känns bra!

För övrigt är det en bra dag idag. Utbildning den här veckan, mestadels repetition av saker jag redan kan, men det är alltid trevligt att känna att man hänger med på föreläsningarna. 45 minuters spinning efter jobbet och sedan en snabb tomatpasta och ut med Caisa och Molly i skogen för att spåra.

Japp, en bra dag helt enkelt.

Den underbaraste


Hon är verkligen Den som förstår mig.
Och även när hon inte förstår mig, så skiter hon i det och älskar mig ändå.
Jag är så lyckligt lottad.
Hon lägger armarna om mig och säger: "Jag vet att det är jobbigt nu. Ska vi gå ut i trädgården och titta vad du vill gräva upp och ta med dig till nya huset?"

Faktum är att jag älskar henne precis lika mycket när hon säger: "Ja men sitt där och sura då, ring mig när du är glad igen!", och smäller igen bildörren och drar iväg.

Jag älskar henne för att hon sätter gränser, för jag är gränslös.
Jag älskar henne för att hon älskar mig, för jag är svår att älska.
Jag älskar henne för att hon vill förstå, för det går inte att förstå allt.
Mest älskar jag nog henne för att hon ligger bredvid mig i sängen och pratar och pratar och pratar, långt efter att jag har somnat. Och så väcker hon mig bryskt: "Va! Sover du när jag pratar med dig?" Och så skrattar hon.

måndag 13 april 2009

Påskångest

Vad vore väl tre lediga dagar i sträck utan lite hederlig ångest?

Två fantastiskt vackra soldagar har runnit förbi, medans jag har suttit med hjärtklappning och knaprat Sobril på verandan och lyssnat på fågelsången och grinat över alla knoppar och skott som dyker upp överallt, som jag snart ska flytta ifrån.

Alltså ibland är jag bara för mycket.

Denna morgon ligger dimman tät runt knutarna, tuppen gal lite hest i hönshuset och några småfåglar vågar sig på en liten trall. Molly ligger bredvid mig i soffan och blänger på mig. Caisas tunga andetag hörs från sovloftet.

Jag tar en kopp kaffe och spelar Zelda II. Håller på att knäcka bossen i tredje palatset för att få min flotte...

lördag 11 april 2009

Usch

En stark känsla av att inte vilja vara med. Låt mig slippa, vill krypa ihop, dra mig undan, försvinna spårlöst utan ljud. Det liksom kliar i själen.

Längtan

Jag längtar så till nya huset! Till att komma in och bo in sig, känna efter alla vibrationer i luften, alla nya lukter och ljud. Att få gå runt i trädgården och se vad som trivs där, att plantera och så, gräva och rensa...

Mitt älskade hem har gjort sitt. Det är med starkt vemod jag sitter på berghällen utanför och ser ut över min ostyriga trädgård, där allt är format och tänkt av mig. Jag hade en plan, en tanke, en känsla, och nu ska jag lämna denna känsla för något nytt och okänt.

Jag är så glad och förväntansfull och samtidigt så ledsen och rädd. Hur går det ihop? Jo, känslor kan ju faktiskt inte ha ensamrätt på att finnas i en människas sinne. De trängs huller om buller och kommer och går (precis som de vill). Och det är ok. De får vara där. De är bara känslor. Och de styr inte mitt liv. Och jag styr inte dem. Vi lever tillsammans i samma kropp och trängs lite, bara.

fredag 10 april 2009

Ben X


Se den!

En film om att kämpa och slåss för att försöka få plats i en missanpassad omvärld.

Om att försöa trycka in en fyrkant i ett runt hål.

Nya bekanta

Igår utökade jag min bekantskapskrets med sex nya personer. Sju, faktiskt med tanke på den lilla människan med röda kinder och målade fräknar som kom och gick.

Vi hade rasande trevligt och åt en massa god mat. Jag satt som vanligt kvar sist och mumsade. Synd, attans synd att det blev tidig hemgång med tanke på dagens tidiga arbetspass.

Jag tänkte förnya min blogg lite. Veronica ska få äran att sätta lite färg och krusiduller på den, och jag tänker bidra med innehållet. Vi får se hur det blir... =)

Nej nu väntar sjuklingar (på isländska heter det faktiskt så, inte patienter) så nu måste jag åka iväg. Vilken dimma vi har utanför fönstret!

tisdag 7 april 2009

Full rulle

Här pågår flyttplanering för fulla muggar. Vi har redan börjat packa grejor vi inte använder, rensa i hyllor och skåp, röja i trädgården, kasta skräp, tvätta...

Det ser ut som ett bombnedslag här hemma just nu.

Bara tre veckor kvar!

Under tiden lider jag av grav PMS, stressacne och humörsvängningar. Igår var jag arg på precis allt och alla. Men jag lyckades behärska mig så att ingen blev lidande.

En tanke som rör sig i mitt huvud är att lämna sjukvården. Med tanke på alla civilrättsliga processer som blivit aktuella den senaste tiden pga anhöriga som inte förstår och vill acceptera en fruktansvärd situation, kanske det är bäst att snitta blommor eller packa ost på Arla istället.

Varför litar inte männisor på vården? Varför kan de inte inse att vi gör allt vi kan, med jävligt tighta resurser, för att rädda liv och lindra smärta och ångest? Varför skulle vi annars jobba med det vi gör?

söndag 5 april 2009

Hundbiten

...på alla sätt!

Jag älskar verkligen alla hundar omkring mig, framför allt min lilla skruttfia Molly. Alla mina vänner har hundar också, vilket gör att när det är fest så leker hundarna vilt och busar runt.

Men igår kastade Någon (jag) en korv åt hundarna (Hur dum får man vara??) och Molly bestämde sig för att bita ihjäl den stackare som snodde "Hennes" bit. Så hon och hennes bästis Nemo hamnade i världens råkurr. Jag sprang (dum som jag är) fram och skulle sära på dem, och fick vad jag förtjänade. Ett rejält hugg i pekringret! Vet inte vem av dem det var, spelar ingen roll. Man går ALDRIG in med händerna och försöker sära på två hundar som slåss. ALDRIG.

Mitt pekfinger är dubbelt så stort och knallblått och jag har två huggbett i det. Värker och bultar som fan.

Hundarna verkade klara sig utan större blessyrer som tur är.

Nu har jag lärt mig några läxor:

1. Blanda inte in MAT i hundlekar när det finns en dominant tik med.
2. Undvik att busa med hundarna alkoholpåverkad, de blir osäkra och "tar över" kommandot när de märker att man inte är tillräknelig.
3. Gå aldrig emellan två hndar som slåss. Sparka undan dem, eller dra dem i svansen, men gå ffa aldrig in med HÄNDERNA.

Vilket jävla superpucko jag är.

fredag 3 april 2009

Husägare

Nu är jag vuxen. RIKTIGT vuxen. Jag menar sådär mega-multum-massa-mycket vuxen! För idag har jag och min fästmö köpt ett litet hus!

:D

Allt gick igenom med lån och hela faderittan, så den 30 April (SHIT det är ju typ bara 3 veckor kvar!) så flyttar vi!

Men kan ni begripa??? Jag, Karin, Syster Yster som AAAAALDRIG nånsin skulle lämna min lilla röda stuga som jag hyr så bekvämt... Jag ska flytta härifrån!

Det är med sann skräckblandad förtjusning jag tar ett steg ut i ovissheten. Och jag gör det med huvudet högt och en trygg och säker hållning. Nyfiken på vad livet har att erbjuda härnäst...

torsdag 2 april 2009

Några konstateranden

Härmed måste konstateras en försämring i min personlighet. Jag har blivit dålig på att passa tider! Jag har varit en minutiöst noggrann tidspassare, som hellre står och väntar en kvart än komma två minuter försent. Jag ringer ofta och säger att jag nog blir lite sen, och sen kommer jag ändå tre minuter före utsatt tid.
Vissa kanske skulle mena att detta betyder att jag har fått en mer avslappnad inställning och inte ser så allvarligt på detta med tider, men DET GÖR JAG! Jag blir alldeles ifrån mig när jag inte lyckas komma i tid. Jag vet inte om tiden nu går fortare eller om det är jag som har blivit långsammare, men något allvarligt fel är det!

Ett mer positivt laddat konstaterande är att vi kommer få helt sjukt mycket utrymme i nya huset. Vad ska vi göra med alla 70 kvadratmetrar när vi vant oss att leva på 30??? Jag funderar på att börja träna längdhopp i vardagsrummet...

Och så kan man inte annat än glatt konstatera att Nu är våren här! Det spirar i mark och mylla, själ och sinne och kvittrar i alla tänkbara buskar!

Se bara!


Slänger in en bild på en trevlig grisfamilj som sprang över åkern häromdagen också:

Och när jag ändå håller på... Här är vår förlovningsblåbärsgräddtårta:

onsdag 1 april 2009

Första vårdagen

Jag har hittat tussilago och utslagna krokusar!

Och direkt efter jobbet gick jag bort till grannarna och vi grillade i solen, och satt ute i flera timmar tills det började bli kallt.

Pratade om flytt, om nya grannar, om livet som förändras och är i ständig rörelse.

På fredag skriver vi kontrakt, sen är huset vårt!

En solig morgon...

...och här sitter jag på ett kontor på ca 2 kvadratmeter och ägnar mig åt något så spännande som att handlägga avvikelserapporter.

När jag promenerade från parkeringen, genom sjukhusparken, träffade jag en väldigt söt björktrast som inte var det minsta blyg utan "tvittade" glatt att det är vår.

Jag längtar ut.