Här pågår flyttplanering för fulla muggar. Vi har redan börjat packa grejor vi inte använder, rensa i hyllor och skåp, röja i trädgården, kasta skräp, tvätta...
Det ser ut som ett bombnedslag här hemma just nu.
Bara tre veckor kvar!
Under tiden lider jag av grav PMS, stressacne och humörsvängningar. Igår var jag arg på precis allt och alla. Men jag lyckades behärska mig så att ingen blev lidande.
En tanke som rör sig i mitt huvud är att lämna sjukvården. Med tanke på alla civilrättsliga processer som blivit aktuella den senaste tiden pga anhöriga som inte förstår och vill acceptera en fruktansvärd situation, kanske det är bäst att snitta blommor eller packa ost på Arla istället.
Varför litar inte männisor på vården? Varför kan de inte inse att vi gör allt vi kan, med jävligt tighta resurser, för att rädda liv och lindra smärta och ångest? Varför skulle vi annars jobba med det vi gör?
4 kommentarer:
NEJ, du ska inte lämna sjukvården!...du är en pärla där och det är sådana som du som ska vara på en sådan plats!....men jag förstår dig ändå fullt ut!
Kram
Kikar in, läser och känner mig manad att kommentera.
Att du funderar som du gör tyder jag som att du är helt rätt person på den plats du är. Vården behöver pernal som engagerar sig ( på rätt sätt) och framför allt som reflekterar.
Måste med andra ord hålla med Johanna utan att jag ens vet vem du är, lämna inte vården!
/ Jill
Hej - känner ju inte dig alls, så egentligen kan jag inte uttala mig om du ska vara kvar i vården eller inte. Men jag tror att du ska det - man får den känslan när man läser bloggen! Alltså att du är en bra sjuksköterska.
Jag kan däremot förstå varför vissa saker gör att man tappar förtroende för sjukvården. Min förra familjeläkare är ett strålande exempel. Jag bytte mottagningen för jag blev så arg och ledsen. Jag bad att få en allergiutredning, men fick bara komma och lämna ett blodprov med svaret "du får svar om några veckor per post". Inget hände så jag ringde upp efter några veckor och frågade, fick ett oerhört otrevligt bemötande och svaret "du är bara allergisk mot katt, INGET ANNAT, gör dig av med katten OMEDELBART". Jag blev fruktansvärt ledsen såklart och fick träffa en annan läkare på ett annat ställe, han sa att man slutade ge rådet att göra sig av med husdjur vid allergi för 15 år sen.
Snacka om att jag blev sur på vården då!
Oj, nu blev det sån där lång kommentar igen... Glad Påsk !
Men gud det låter ju hemskt! Jag har också blivit riktigt illa bemött, särskilt av psykiatrin. Så jag förstår i dessa fall att människor har svårt att lita på vården.
Det gör mig bara så ont, eftersom jag så gärna vill att både patienter och anhöriga ska känna sig väl omhändertagna, välkomna och rättvist behandlade. Men anhöriga till patienter med obotliga dödliga sjukdomar har givetvis mycket nedsatt tolerans, och har alla känselspröt ute.
Skicka en kommentar