Den stora Tröttheten slår till igen.
Tappar lusten på att försöka kommunicera med människor. Det är så himla svårt att undvika osämja och missförstånd när en del människor omedelbart intar försvarsställning och säger "nej nej och åter nej, du har fel och vad du än säger så kommer jag hävda motsatsen och säga att du har fel".
Jag orkar på fullaste allvar inte med sån't här.
Man ber om något - får ett fräsigt svar i falsett.
Blir arg och ledsen och påpekar detta.
Får till svar: Nej, du har fel, jag var inte otrevlig.
Man frågar något, får ett svar. Får sedan veta att det svaret inte stämde.
Man blir fundersam och påpekar detta.
Får till svar: Nej, jag sa det rätta från början, du minns fel.
Man påpekar ett faktum som enkelt går att bevisa med grundskolematematik.
Man får till svar: Nej, du har fel. Så är det inte. Och måste du bråka??
Nej, jag MÅSTE inte bråka. Jag HATAR att bråka!
Men jag vill faan ha ärlighet! Jag vill att min omgivning är rakryggad och ärlig och kan stå för sina fel och misstag och erkänna att det ibland brister lite. Precis som jag erkänner att jag ganska ofta har fel och överreagerar.
Det är helt okej att göra fel, att råka säga en osanning, eller att brusa upp och vara otrevlig ibland. Men man får fan stå för det och vara stor nog att be om ursäkt ibland, eller i alla fall medge att man kanske gjort nånting som gjort någon annan ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar