1. Hur gammal är min mamma egentligen?
Jag menar, det är klart att jag vet hennes egentliga ålder, men herregud, på senaste tiden har det känts som om hon är minst hundra!
Jag vet, det är elakt att säga så om sin egen kära mor. Men det är ett faktum. Hon börjar bli jävligt gammal, trög och långsam. Och jag tycker förskräckligt synd om henne. Och förskräckligt synd om mig. Varför vet jag inte riktigt.
2. Stigar som bara slutar tvärt, eller blir tunnare och tunnare för att tillslut försvinna... Vad är det för mening med det? Hur uppstår de? Vem går där? Är det människor som går på dessa stigar, en bra bit in i skogen, för att plötsligt bestämma "Näpp! Här vänder vi!" och knalla tillbaks samma väg igen? Det stör mig så oerhört att jag i min enfald försöker göra nya stigar genom att släpa fötterna i blåbärsriset allt jag kan. En promenad går RUNT, inte fram och tillbaka.
3. Den där känslan i luften. Det är inte kallt, det vill jag inte påstå. Och löven har inte ändrat färg. Det är fortfarande hyfsat ljust. Men det är någonting, något som inte går att beskriva, som hänger i luften. Jag kan andas in det, känna det i min näsa, i mitt svalg och i mina lungor. Ja, det tar sig ända ut i blodet i mina fingertoppar. Trots att Augusti ännu inte har blivit September, känner jag att det börjar andas höst. Det stör mig inte. Det gör mig varken glad eller ledsen. Det är ju en årstid som alla andra årstider. Men tanken på att det är något som händer, som jag känner av väldigt väl, utan att riktigt kunna förstå hur och varför... Den gör sig påmind.
2 kommentarer:
tankar som snurrar i mitt huvud är... vad fan tänker endel på egentligen??? Ibland vill jag liksom borra mig in i andra människors hjärnor och se deras tankar, uppsåt, moral och avsikter.
hörs det att jag är trött och less eller? Råkade visst skriva av mig lite hos dig.. hoppas det var ok? Dumpa lite skit i din blogg liksom =)
Längtar efter att träffa dig igen. Ska vi försöka hitta ett datum nu snart när jag börjar må lite bättre?
KRAM!
Hälsa lilla Fröken Söt!
Hördödu, det är heeeeelt OK att dumpa vad skit man vill i min blogg. =) Jag blir glad sålänge nån läser, särskilt när man får kommentarer. Ja visst undrar man vad som får folk att tänka, göra och vara som de är!
Och när man faktiskt börjar fundera på det, så blir det lite lättare att acceptera dem som de är.
Något/någon särskild som gnager dig, min vän?
Skicka en kommentar