Gråtfärdig

Nu vill jag bara lägga mig ner på marken och skrika och gråta och vägra vara människa.

Jag ska förklara.

Igår (på min födelsedag) ringde de från verkstan och meddelade att min bil var färdig efter krocken för 3 veckor sedan. ÄNTLIGEN! Vilken födelsedagspresent! Jag lämnade genast tillbaks hyrbilen och fick betala 2000 kr för kilometerkostnaden, men jag var glad ändå. Jag skulle ju få tillbaks min bil!

Jag fick skjuts till Bromma där bilen stod på BILSKADESPECIALISTEN. Den var nylackad och glänste klarblå i solen. Riktigt snygg! Glad i hågen satte jag mig bakom ratten och puttrade hemåt. När jag kom upp i ca 60-70 km/h upptäckte jag att det ryckte och skakade i ratten. Det "klonkade" i underredet och dunkade rytmiskt i takt med den ökande hastigheten. Det gick inte att köra mer än 70 km/h, då var det som att sitta mitt i en jordbävning. Ratten skakade, växelspaken hoppade och det mullrade och slamrade alldeles förskräckligt under bilen. Precis som när jag lämnade in den.

Eftersom verkstan var stängd ringde jag till deras journummer och fick veta att "de hade reparerat plåtskadan". Det var allt de hade sett. Som svar på min fråga "Men jag lämnade ju in den för att den vobblade och ryckte och skakade...???" fick jag: "Det brukar de inte göra när man har blivit påkörd. Jag har reparerat 1600 bilar per år och aldrig varit med om att den går sämre efter en påkörning snett bakifrån."

JAG BLIR GALEN!!!

Jag var tvungen att kontra med: "Så om du kommer in till sjukhuset med ont i bröstet och har en hjärtinfarkt, och jag hittar ett sår på benet, och lägger om det såret snyggt och prydligt, och sedan skickar hem dig, med din hjärtinfarkt, så är det helt OK? För jag SÅG ju inte din hjärtinfarkt...?" Det tyckte han inte var underhållande alls...