Natt över jorden

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg

Staken i fönstret

Nu kan julen komma bäst den vill!

Jag är beredd!

Mördare?

Igår var jag på spinning. När jag stod i duschen kom spinninginstruktören in och började babbla en massa (det är såna här pinsamma duschar, tre i rad utan något draperi emellan), och jag ansträngde mig för att titta ner i golvet eller i hennes ansikte - och INTE på hennes kropp. (Ändå har jag tuttarna fastetsade på näthinnan, så jag MÅSTE ju ha gluttat!) Förlåt Caisa, jag älskar BARA dig och du är mycket sexigare än henne, men det blir ju bara sådär pinsamt ibland!!!

I alla fall så stod vi sedan och pratade i omklädningsrummet (jag rafsade så snabbt jag kunde på mig mina paltor för att slippa skämmas över min skrynkliga, bleka lekamen.) Hon började fråga mig om jobb och familj och sån't och jag sa som det var och berättade om Caisa. Hon tyckte det var jättetrevligt att jag var homo och hade visst haft nån vän som varit det och det var ju helt OK, bla bla bla. Tomt bullshit liksom. Och så kom kommentaren som fick mig att asgarva:

- Ja jag har inga problem med homosexuella! Det är som med mördare, så länge de inte rör mej eller mina barn så kvittar det för mig!

Mördare?

Jag svimmade en stund - och önskade att jag inte fanns just där, just då. Sen kunde jag inte annat än skratta åt hennes dråpliga kommentar - som jag vet inte ALLS var menad som den lät - och sa "vi ses på tisdag!" och seglade iväg.

Mördare?! Ja herregud...

Mörkret

Det äter fan upp mig!

Det kväver mig!

Jag har ansträngt mig för att gilla läget. Jag menar, jag kan ju inte förhindra det. Det ÄR mörkt såhär års. Jävligt mörkt. Så, hur överlever man?

Jag försöker fylla min dag med positiv energi så gott det går. Massa vitaminer i frukt och grönsaker, tända lampor i alla rum, tända ljus på kvällarna. Träning, promenader och titta ut så fort det är dagsljus ute.

Och så idag så kom jag på det. Det är ungefär en månad kvar nu. Sen vänder det! En stund står det lite still, och så småningom börjar det ljusna igen! Så vinner åter dagarna över nätterna! Ljuset härskar i mörkret.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är

I ljusa irisringen
du bör en mörk pupill
Ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär

- Erik Blomberg

The ugly truths

Jag är en helt och hållet operfekt människa. På alla sätt och vis faktiskt. Faktum är att jag inte ens försöker vara perfekt. Se mina exempel!


* Jag har ett jävla humör ibland och beskyller gärna andra för att vara boven i dramat när jag så väl vet vem det var som började...

* Min tunga är så vass att den kan klyva en knivsudd. Många blir sårade och stötta längs vägen, och jag bara går förbi och märker det inte ens. Förmodligen för att jag inte menade att såra. Men egentligen spelar det väl ingen roll vad man menar, utan vad man gör?

* Jag gnäller ganska mycket. Särskilt på jobbet. Jag kan vara riktigt neggo och bara gå omkring och klaga och snacka skit en hel dag. Till slut blir jag så trött på det, att jag börjar gnälla på mig själv också.

* Jag förväntar mig ganska ofta att min omgivning skall vara på exakt samma humör och våglängd som jag själv är. Vilket humör jag är på varierar flera gånger per dag, vilket ofta innebär att det kan vara svårt för min omgivning att hänga med.

* När jag egentligen är missnöjd med mig själv, försöker jag hitta fel hos andra.

* Jag dömer ut alla som inte har exakt samma åsikter och värderingar som jag.

* Jag säger alldeles för ofta rakt ut vad jag tänker och tycker innan jag har hunnit tänka efter hur det jag kommer säga kommer att tolkas av den som hör det.

Allt detta här ovan beror på att jag är impulsiv, energisk, sårbar, spontan, öppen, frispråkig, excentrisk och rakt igenom mänsklig. Och det faktum att jag har insett allt detta tyder ju på att jag är ute efter förändring. Så, mina vänner, läsare (om det nu finns några sådana): Kommentera gärna, och ge mig förslag på hur man bäst hanterar sin egen personlighet i förhållande till omgivningen!

Toalett

Aldrig har jag saknat en toalett så mycket. Aldrig har jag reflekterat över hur många gånger jag faktiskt bajsar per dag! Det är ju helt sanslöst!

Vi renoverar badrummet.

Det är minusgrader ute. Kallt att kissa i trädgården. Jobbigt att hålla sig tills man kommer till jobbet. Jobbigt med en helledig dag...

P!NK

Jag säger bara MMMMMMMMMMMMMmmmmmmmmmmmmmmmmm!

Hon har stil, hon är snygg, hon har attityd, hon har kropp, hon kan sjunga och hon är AKROBAT!

Imorgon...

Imorgon blir det P!NK i Globen (eller Ericsson Globe som den så anglosachsiskt heter)!

Detta innebär att jag antingen måste åka tunnelbana till Globen, eller köra bil genom söderledstunneln. Åhujedamej... *ångestsvettningar*

Färdig

Så, då tror jag att jag var klar med depp för den här gången. Ångesten nådde sin kulmen igår och jag grät och tyckte synd om mig hela dagen.

Som tur är så har jag en underbar flickvän som ibland kan anstränga sig lite extra för att jag ska må bättre. Älskar dig, Caisa.

Idag mår jag helt OK, är bara lite trött. Det är superlugnt på jobbet och nästan ogenomskinligt grått ute. Ikväll är det tänkt att bli fest. Hoppas på det bästa.

När allt brister

Jag vill bara slänga mig på golvet och skrika och gråta.

Men det kan man ju inte göra.

Så vad gör man?

Man biter ihop. Låtsas som ingenting. Undviker. Tar djupa andetag och tänker "det går över". Ägnar sig åt annat. Ignorerar.

Tills den dagen någon kommer fram och frågar "Hur är det?". Och allt brister.

Det blåser

Ja, nästan alla träd står kala i min trädgård nu.

Det är grått och mörkt.

Allhelgonahelgen gick åt till att lägga golv i kök och vardagsrum. Ett riktigt skitgöra, men det blev otroligt snyggt till slut!

Bilder kommer...