...och trivs med livet just nu.
Skrivs det inte så värst mycket intressant i min blogg så brukar det betyda att livet är ganska lugnt och behagligt utan allt för stora svängningar.
Hade ett bra utvecklingssamtal med chefen, och kommer få en löneförhöjning som jag känner att jag förtjänar. Visserligen kan jag i det oändliga börja dividera om hur mycket mer en sjuksköterska egentligen borde ha, men utifrån hur läget faktiskt ser ut får jag väl säga att jag är tämligen nöjd.
Lyckas acceptera det snöblandade regnet och ta det för vad det är - april! Med allt vad det innebär. Sprudlande liv som gror och växer, samtidigt som vintern dröjer sig kvar. Lika bra att bara dra en filt över sig och tända en brasa, eller värma sig med hård träning.
Träningen går för övrigt hyfsat bra. Jag går inte ner ett gram i vikt, men orkar inte bry mig så mycket om det. Konditionen är väl kanske inte heller på topp, men styrkan och uthålligheten finns. Så än lever jag.
Spinninginstruktören - den ökända, vackra, charmiga men inte helt intelligenta - fick mig att rodna igår, när jag satt och värmde upp på cykeln en stund innan passet. Hon kom fram och lade sina händer runt min lätt svettiga och varma överarm och sa: "Usch vad jag fryser, känn vad kall jag är!"
Jag kom genast på ungefär en miljon tänkbara sätt att få henne varmare, men jag sa istället: "Du kanske ska hoppa upp på cykeln, då?". Caisa kan skatta sig lycklig som har en from fårskalle till flickvän. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar