Oavsett stress och motgångar, världsliga bekymmer, kroppsliga besvär så är man så förbaskat lyckligt lottad!
När det omkring oss pågår vansinniga krig, där människor slaktas för sina åsikter och tankar, där livet är reglerat av tvång och våld, och där kärnkraftverk exploderar på andra sidan jorden och flodvågor sköljer bort hela befolkningar på några minuter... Då kan man känna sig lite märklig.
Antingen så bryter man ihop och tycker att allt är meningslöst, eftersom Undergången är nära, blir deprimerad och lägger ner sitt poänglösa leverne.
Eller så gläds man åt att solen skiner. Att snön smälter. Att fåglar kvittrar. Att en spindel har vaknat och kryper ur sitt bo under trappan. Att Molly - oberörd av världens larm - skuttar omkring i smältande snöhögar och hittar sedan länge begravda leksaker. Att den jag älskar älskar mig. Och att hon ligger i vårt gemensamma sovrum och sover djupt. Snart redo att vakna och spendera hela dagen med mig.
Man kan välja hur man förhåller sig till tillvaron utan att gå under.
3 kommentarer:
Varför inte kombinera? Varför måste det vara svart eller vitt? Varför välja?. Varför konsekvent gå under eller saligt fröjdas!?
Tror inte heller att du menar så. Ville bara spetsa till frågeställningen.
Världen bryter samman på en plats; bryter samman i kaos och förtvivlan; bryter samman i något som är jämförbart med Dante Alighieris "Inferno".
Men "Inferno" utgör bara första delen i "Den Gudomliga Komedin". Själv bekänner jag mig inte till någon religion - och att diktverket skulle vara gudomligt har en sentida eftervärld tänkt ut utifrån de litterära kvalitéerna.
Såväl "Skärselden" - lite besläktad med vad de antika grekerna kallade katharsis (reningen) - som "Paradiset" ingår som likvärdiga storheter i det verket. Den förtvivlan och vånda som de flesta av oss kan känna inför det till synes absurda i tillvaron, och den ånger vi ibland känner, ingår bara som en del av livet tillsammans med lyckan och empatin.
På resan mot lyckan, kärleken och glädjen måste vi gå tillsammans hand i hand med både katastroferna och räddningsarbetena. Annas är stigen svårröjd.
Och ingår inte såväl helvetet som reningen och paradiset i allas våra liv. Skräck, "tiden läker alla sår" och lyckan - ofta förkroppsligad i kärleken - är permanenta parametrar i vår existens.
Bara mina tankar.
Hälsningar från Erik.
P.S. När jag läste om ditt inlägg innan jag skickade detta, insåg jag att du ungefär tycker som jag. Skillnaden är att du tycker att vi ska välja - jag förespråkar kombin!
Tack för din mycket intelligenta och intressanta kommentar! Uppskattas! Du har så rätt.
Tack själv syster,
det är du som gör kommentar möjlig. Och det är du som ger mig och alla andra läsare tillgång till en liten titt in i din själ, där vi kan skåda en gnista, en liten glimt, av vem du är. Det är mer än vad de flesta av oss erbjuder.
Själv har jag inte bjudit på mer än en kommentar. Blev mycket glad över ditt svar.
Erik.
Skicka en kommentar