Jag är världens lyckligaste kvinna.
måndag 30 maj 2011
söndag 15 maj 2011
Beundran och kärlek
Jag är mållös och djupt rörd över mina fina kompisars engagemang. Igår fick Caisa och jag en helt fantastisk present: En möhippa med gokartkörning, pistolskytte, slangbella, massor med gott att äta och dricka och en hel drös med underbara vänner som var glada och kärleksfulla.
Det är så man saknar ord, så glad blir man!
torsdag 12 maj 2011
Skogens förvandling
Minns ni för en och en halv månad sedan? Hur snön var tjock och allt såg ut som om det var stendött och aldrig mer skulle kunna leva.
Den magiska förvandlingen är i full gång. Man kan nästan inte tro att det är samma värld.
Grönt är definitivt min favoritfärg. Och just den här tiden på året finns det en sån ofantlig mängd olika nyanser av grönt!
Liljekonvaljerna börjar knoppa sig och slår ut vilken dag som helst. Jag kan redan känna doften.
Jag har skjutit upp träningen hela veckan med motiveringen att det ska bli dåligt väder nästa dag, och att det är bättre att träna då. Men det har ju varit fint väder varenda dag! Och träningen känns faktiskt ganska oviktig när naturen håller på och exploderar härutanför. Gymmet kan vänta. Våren är kort.
Äppelträdets visa (Albert Theodor Gellerstedt)
Kom till min blommande kvist,
innan han fägringen mist:
vårstund är snart förbi!
Kom, liten spelande fink,
stänk in i strålande blink
välljud och harmoni.
Men det skall vara just nu!
Tiderna ändras, och du
kan ingen visa mer;
tiderna ändras, och jag,
böjd under frukter en dag,
brytes af stormen ner.
Kom! Det ska vara just nu! Just nu!
Den magiska förvandlingen är i full gång. Man kan nästan inte tro att det är samma värld.
Grönt är definitivt min favoritfärg. Och just den här tiden på året finns det en sån ofantlig mängd olika nyanser av grönt!
Liljekonvaljerna börjar knoppa sig och slår ut vilken dag som helst. Jag kan redan känna doften.
Jag har skjutit upp träningen hela veckan med motiveringen att det ska bli dåligt väder nästa dag, och att det är bättre att träna då. Men det har ju varit fint väder varenda dag! Och träningen känns faktiskt ganska oviktig när naturen håller på och exploderar härutanför. Gymmet kan vänta. Våren är kort.
Äppelträdets visa (Albert Theodor Gellerstedt)
Kom till min blommande kvist,
innan han fägringen mist:
vårstund är snart förbi!
Kom, liten spelande fink,
stänk in i strålande blink
välljud och harmoni.
Men det skall vara just nu!
Tiderna ändras, och du
kan ingen visa mer;
tiderna ändras, och jag,
böjd under frukter en dag,
brytes af stormen ner.
Kom! Det ska vara just nu! Just nu!
onsdag 11 maj 2011
Drömmeri
Efter att officiellt ha bett alla (på Facebook) att sluta fråga fick jag idag inte en enda fråga om bröllopet. Shit, de fattade!
Jag är givetvis upprymd och gläds åt den stora dagen. Och jag pratar gärna om den med mina nära och kära som skall medverka. Men det är alla dessa ytligt bekanta, som frågar om och om igen, som bara blir för mycket. Jag vet, jag är grinig och intolerant. Shame on me.
Jag har åter kommit in i en period med intensiva mardrömmar. Jag minns inte så mycket mer av dem än att jag är instängd och kan inte ta mig ut, eller vet inte var jag är och hittar ingen utgång ur ett rum. Jag vaknar alltid kallsvettig och med rusande hjärta, i vild panik och tror fortfarande att jag är instängd tills jag efter en stund förstår att det var en dröm.
En gång för längesen drömde jag en sån dröm och vaknade halvvägs ut genom sovloftsfönstret. Jag hann ändra mig och hoppade inte.
Jag är givetvis upprymd och gläds åt den stora dagen. Och jag pratar gärna om den med mina nära och kära som skall medverka. Men det är alla dessa ytligt bekanta, som frågar om och om igen, som bara blir för mycket. Jag vet, jag är grinig och intolerant. Shame on me.
Jag har åter kommit in i en period med intensiva mardrömmar. Jag minns inte så mycket mer av dem än att jag är instängd och kan inte ta mig ut, eller vet inte var jag är och hittar ingen utgång ur ett rum. Jag vaknar alltid kallsvettig och med rusande hjärta, i vild panik och tror fortfarande att jag är instängd tills jag efter en stund förstår att det var en dröm.
En gång för längesen drömde jag en sån dröm och vaknade halvvägs ut genom sovloftsfönstret. Jag hann ändra mig och hoppade inte.
tisdag 10 maj 2011
Sluta fråga då!!!
Nästa person som frågar "Jaha hur går det då? Är allt klart inför bröllopet?" skjuter jag.
En fråga, som i och för sig är helt vänligt menad och förmodligen ställd av intresse och småpratssjuka. Men jag lovar att det är inte en gång om dan eller ens två jag får den frågan - utan minst fem!
Varenda ytligt bekant och kollega MÅSTE bara fråga. "Hur går det?" "Är allt klart?"
Neeeej allt är verkligen inte KLART för då skulle maten hinna ruttna och håret se jävligt risigt ut den 28 maj!
Visst kan det vara kul att tänka på att det blir en stor fest om några veckor, men jag föredrar att inte behöva redogöra för detaljerna kring planeringen fem gånger per dag. Jag är stressad nog, som det är.
En fråga, som i och för sig är helt vänligt menad och förmodligen ställd av intresse och småpratssjuka. Men jag lovar att det är inte en gång om dan eller ens två jag får den frågan - utan minst fem!
Varenda ytligt bekant och kollega MÅSTE bara fråga. "Hur går det?" "Är allt klart?"
Neeeej allt är verkligen inte KLART för då skulle maten hinna ruttna och håret se jävligt risigt ut den 28 maj!
Visst kan det vara kul att tänka på att det blir en stor fest om några veckor, men jag föredrar att inte behöva redogöra för detaljerna kring planeringen fem gånger per dag. Jag är stressad nog, som det är.
söndag 8 maj 2011
Helylle
I helgen har vi varit i Linköping hos Emma och Mattias och Emma har sytt färdigt min klänning. (Japp, det blir klänning på bröllopet.)
De bor i ett villaområde strax utanför stan och har en son på cirka ett och ett halvt år eller nåt sånt.
Det är väldigt mycket fart på barn i den åldern. Ena stunden är de på ett ställe, sen blinkar man, och så står de mitt i gatan och leker med tändstickor, gamla glödlampor och köttknivar. Det är liksom ingen rast! Och så ska det ätas. I parti och minut ska det serveras mat och mellanmål och mera mat och välling och gröt.
Men hur orkar man?! Jag får inte ihop hur man orkar leva ett normalt liv när en liten människa hela tiden är på väg att göra något livsfarligt, och som hela tiden är beroende av ens mycket ansvarsfulla och helt korrekt beräknande insatser.
Jag måste utbringa en skål för dem, för de gör det helt enastående bra! Men jag skulle nog aldrig orka.
På söndagmorgonen kom det grannar (givetvis i samma ålder och med en ungefär lika gammal son). Det åts storfrukost på den inglasade verandan och vi satt alla och spelade "melodikrysset". Jag, som aldrig ens lyssnat på detta radioprogram, hade faktiskt en hel del rätt, chockerande nog.
Och efter Melodikrysset var det dags för tipspromenad, arrangerad av den lokala idrottsföreningen och sponsrad av Hemköp. Inte lika många rätt där.
Slagen av all denna helylle kärnfamiljs-svensson aktivitet somnade jag sedani bilen påväg hem och vaknade inte förrän i Nyköpingstrakten. Nu är jag helt slut.
De bor i ett villaområde strax utanför stan och har en son på cirka ett och ett halvt år eller nåt sånt.
Det är väldigt mycket fart på barn i den åldern. Ena stunden är de på ett ställe, sen blinkar man, och så står de mitt i gatan och leker med tändstickor, gamla glödlampor och köttknivar. Det är liksom ingen rast! Och så ska det ätas. I parti och minut ska det serveras mat och mellanmål och mera mat och välling och gröt.
Men hur orkar man?! Jag får inte ihop hur man orkar leva ett normalt liv när en liten människa hela tiden är på väg att göra något livsfarligt, och som hela tiden är beroende av ens mycket ansvarsfulla och helt korrekt beräknande insatser.
Jag måste utbringa en skål för dem, för de gör det helt enastående bra! Men jag skulle nog aldrig orka.
På söndagmorgonen kom det grannar (givetvis i samma ålder och med en ungefär lika gammal son). Det åts storfrukost på den inglasade verandan och vi satt alla och spelade "melodikrysset". Jag, som aldrig ens lyssnat på detta radioprogram, hade faktiskt en hel del rätt, chockerande nog.
Och efter Melodikrysset var det dags för tipspromenad, arrangerad av den lokala idrottsföreningen och sponsrad av Hemköp. Inte lika många rätt där.
Slagen av all denna helylle kärnfamiljs-svensson aktivitet somnade jag sedani bilen påväg hem och vaknade inte förrän i Nyköpingstrakten. Nu är jag helt slut.
onsdag 4 maj 2011
Dadaism
Meingslöst dravel... Är egentligen inte alls meningslöst utan fyller en stor funktion. Den för en dialog framåt. Även om själva dialogen kan synas världslig och onödig så bryter den isen och bygger en bro över ett vatten där mer meningsfulla tysta sanningar stilla kan flyta fram.
Herregud jag skulle ha blivit en poet.
Vad har hänt?
Just inget! Ni som förväntade er att jag typ sagt upp mig och gått med i Främlingslegionen, gift mig med en man från Saudi-Arabien och nu bär Niqab och har opererat in silikon i brösten, har fel.
Livet rullar på precis så som det alltid har gjort. Jag jobbar och sliter och älskar det och hatar det. Precis som vanligt. Jag gläds åt att den förbannade snön äntligen är borta och att jag nu kan gå långa sköna promenader i skogen och lyssna på ivrigt fågelkvitter. Jag förundras lika mycket varje år, över vårens livskraft. Hur det som har sett så dött ut så länge plötsligt bara spritter till och börjar leva och växa. Det är så otroligt. Så hoppingivande. Som om det liksom aldrig är för sent.
Jag gläds åt att Caisa och jag snart skall stå vid altaret och tacka "ja" till ett liv tillsammans i glädje och sorg, medgång och motgång. Mången kaffekopp kommer säkerligen fortfarande flyga genom rummen, och ett och annat ord som kanske inte borde komma ut kommer slinka ut av bara farten. Dörrar kommer smällas igen och bilar kommer rivstarta från vår lilla parkering. Men jag tror det hör livet till. Att explodera, tappa sitt skal, stå naken och sårbar och skrika tills det inte finns något kvar, och då mötas igen, komma extra nära. Hitta nya vägar. Lära sig varandra lite till. Det är vi det.
Och hur fantastiskt är det inte att ha så många underbara vänner, som alla tackat "ja" till att fira den här dagen med oss? Och inte nog med det, hela bröllopet är ett stort hopkok av vänners och familjens tjänster, allt från klänningssömnad till bröllopstårta och allt däremellan. Underbara människor som finns i mitt liv! De bara är där och snurrar runt med sina liv, och liksom upplever precis såhär mycket saker de också. Och så möts vi, inte ofta men då och då, och så går våra liv in i varandras och liksom krockar... Som partiklar runt atomkärnan som söker jonisera sig med andra atomer för att bilda molekyler. Vi kanske egentligen med våra relationer bildar ett helt universum av vänskap.
Vem vet?
Herregud jag skulle ha blivit en poet.
Vad har hänt?
Just inget! Ni som förväntade er att jag typ sagt upp mig och gått med i Främlingslegionen, gift mig med en man från Saudi-Arabien och nu bär Niqab och har opererat in silikon i brösten, har fel.
Livet rullar på precis så som det alltid har gjort. Jag jobbar och sliter och älskar det och hatar det. Precis som vanligt. Jag gläds åt att den förbannade snön äntligen är borta och att jag nu kan gå långa sköna promenader i skogen och lyssna på ivrigt fågelkvitter. Jag förundras lika mycket varje år, över vårens livskraft. Hur det som har sett så dött ut så länge plötsligt bara spritter till och börjar leva och växa. Det är så otroligt. Så hoppingivande. Som om det liksom aldrig är för sent.
Jag gläds åt att Caisa och jag snart skall stå vid altaret och tacka "ja" till ett liv tillsammans i glädje och sorg, medgång och motgång. Mången kaffekopp kommer säkerligen fortfarande flyga genom rummen, och ett och annat ord som kanske inte borde komma ut kommer slinka ut av bara farten. Dörrar kommer smällas igen och bilar kommer rivstarta från vår lilla parkering. Men jag tror det hör livet till. Att explodera, tappa sitt skal, stå naken och sårbar och skrika tills det inte finns något kvar, och då mötas igen, komma extra nära. Hitta nya vägar. Lära sig varandra lite till. Det är vi det.
Och hur fantastiskt är det inte att ha så många underbara vänner, som alla tackat "ja" till att fira den här dagen med oss? Och inte nog med det, hela bröllopet är ett stort hopkok av vänners och familjens tjänster, allt från klänningssömnad till bröllopstårta och allt däremellan. Underbara människor som finns i mitt liv! De bara är där och snurrar runt med sina liv, och liksom upplever precis såhär mycket saker de också. Och så möts vi, inte ofta men då och då, och så går våra liv in i varandras och liksom krockar... Som partiklar runt atomkärnan som söker jonisera sig med andra atomer för att bilda molekyler. Vi kanske egentligen med våra relationer bildar ett helt universum av vänskap.
Vem vet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)