Efter att officiellt ha bett alla (på Facebook) att sluta fråga fick jag idag inte en enda fråga om bröllopet. Shit, de fattade!
Jag är givetvis upprymd och gläds åt den stora dagen. Och jag pratar gärna om den med mina nära och kära som skall medverka. Men det är alla dessa ytligt bekanta, som frågar om och om igen, som bara blir för mycket. Jag vet, jag är grinig och intolerant. Shame on me.
Jag har åter kommit in i en period med intensiva mardrömmar. Jag minns inte så mycket mer av dem än att jag är instängd och kan inte ta mig ut, eller vet inte var jag är och hittar ingen utgång ur ett rum. Jag vaknar alltid kallsvettig och med rusande hjärta, i vild panik och tror fortfarande att jag är instängd tills jag efter en stund förstår att det var en dröm.
En gång för längesen drömde jag en sån dröm och vaknade halvvägs ut genom sovloftsfönstret. Jag hann ändra mig och hoppade inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar