Helylle

I helgen har vi varit i Linköping hos Emma och Mattias och Emma har sytt färdigt min klänning. (Japp, det blir klänning på bröllopet.)

De bor i ett villaområde strax utanför stan och har en son på cirka ett och ett halvt år eller nåt sånt.

Det är väldigt mycket fart på barn i den åldern. Ena stunden är de på ett ställe, sen blinkar man, och så står de mitt i gatan och leker med tändstickor, gamla glödlampor och köttknivar. Det är liksom ingen rast! Och så ska det ätas. I parti och minut ska det serveras mat och mellanmål och mera mat och välling och gröt.

Men hur orkar man?! Jag får inte ihop hur man orkar leva ett normalt liv när en liten människa hela tiden är på väg att göra något livsfarligt, och som hela tiden är beroende av ens mycket ansvarsfulla och helt korrekt beräknande insatser.

Jag måste utbringa en skål för dem, för de gör det helt enastående bra! Men jag skulle nog aldrig orka.

På söndagmorgonen kom det grannar (givetvis i samma ålder och med en ungefär lika gammal son). Det åts storfrukost på den inglasade verandan och vi satt alla och spelade "melodikrysset". Jag, som aldrig ens lyssnat på detta radioprogram, hade faktiskt en hel del rätt, chockerande nog.

Och efter Melodikrysset var det dags för tipspromenad, arrangerad av den lokala idrottsföreningen och sponsrad av Hemköp. Inte lika många rätt där.

Slagen av all denna helylle kärnfamiljs-svensson aktivitet somnade jag sedani bilen påväg hem och vaknade inte förrän i Nyköpingstrakten. Nu är jag helt slut.