Riktig livskvalitet behöver inte innebära enorm lyx och flärd.
Livskvalitet för mig kan vara att efter jobbet åka hem genom relativt bilfri trafik, hämta upp Molly och åka ner till en Mälarvik, ligga och guppa på de ljumma vågorna medans Molly simmar runt, runt och njuter förnöjt av svalkan.
Att se Molly nöjd och glad kan verkligen få mig riktigt välmående.
Livskvalitet kan vara ganska enkelt!
fredag 29 juli 2011
måndag 25 juli 2011
Hat och storsint nåd
Så sitter jag ändå, som alla andra och bloggar om Det Ofattbara. Det där som är för stort och oförklarligt att blogga om. Men jag kan ju inte låta bli.
Hört och läst så många diskussioner om rätt och fel: Väldigt många vill ha ihjäl Anders Breivik efter att ha utsatt honom för ohygglig tortyr. Väldigt många vill ge honom ett hårt straff. Och förvånansvärt många tycker att vi ska vara storsinta, och se honom som en sjuk människa som behöver vård, som vilken cancerpatient som helst.
Jag lägger inga värderingar i detta inlägg. Det som hänt är så stort, så ogreppbart och så hemskt att jag är alldeles för liten och obetydlig i sammanhanget för att ha några åsikter om hans dom och/eller nåd.
Det jag reagerar på är detta: 11/9-2001. Världen tappar andan. Ofattbart många människor mister sina liv för religiösa fundamentalister som skall nå himmelriket genom Jihad. Inte ett ord om nåd. Inte ett ord om psykiatriska diagnoser och vård. Hatet väcks, och sprids som en löpeld över hela världen. Enstaka individer försöker särskilja enstaka gruppers onda handlingar och förespråkar försoning mellan folken. Men ingen - ingen - talar förlåtande om dem som låg bakom det fruktansvärda dådet som skakade hela världen.
Tio år senare tappar vi andan på nytt. Det ofattbara inträffar igen. Ungdomar och barn får sätta livet till i en till synes vansinnig politisk terrorhandling. Motivet är klarlagt och den skyldige har erkänt sin gärning. Men idag reagerar vi altså med insikt, förståelse, till och med förlåtelse.
Jag vill gärna tro att människor på tio år har lärt sig att det är hatet som väcks vid dylika hemska händelser som är den riktiga ondskan, och att det nu skett en förändring i människors syn på varandra - goda som onda.
Men tyvärr lutar mina aningar åt ett annat håll. För tio år sedan var det ett gäng fundamentalistiska muslimer med Usama Bin Ladin i spetsen, som stod för dådet. Idag heter han Anders. Han är blond, rentav snygg, och norrman.
Jag frågar mig själv: Hade vi varit lika förlåtande och insiktsfulla om det var Al Qaida som låg bakom detta? Om förvövaren hette Mustafa?
Hört och läst så många diskussioner om rätt och fel: Väldigt många vill ha ihjäl Anders Breivik efter att ha utsatt honom för ohygglig tortyr. Väldigt många vill ge honom ett hårt straff. Och förvånansvärt många tycker att vi ska vara storsinta, och se honom som en sjuk människa som behöver vård, som vilken cancerpatient som helst.
Jag lägger inga värderingar i detta inlägg. Det som hänt är så stort, så ogreppbart och så hemskt att jag är alldeles för liten och obetydlig i sammanhanget för att ha några åsikter om hans dom och/eller nåd.
Det jag reagerar på är detta: 11/9-2001. Världen tappar andan. Ofattbart många människor mister sina liv för religiösa fundamentalister som skall nå himmelriket genom Jihad. Inte ett ord om nåd. Inte ett ord om psykiatriska diagnoser och vård. Hatet väcks, och sprids som en löpeld över hela världen. Enstaka individer försöker särskilja enstaka gruppers onda handlingar och förespråkar försoning mellan folken. Men ingen - ingen - talar förlåtande om dem som låg bakom det fruktansvärda dådet som skakade hela världen.
Tio år senare tappar vi andan på nytt. Det ofattbara inträffar igen. Ungdomar och barn får sätta livet till i en till synes vansinnig politisk terrorhandling. Motivet är klarlagt och den skyldige har erkänt sin gärning. Men idag reagerar vi altså med insikt, förståelse, till och med förlåtelse.
Jag vill gärna tro att människor på tio år har lärt sig att det är hatet som väcks vid dylika hemska händelser som är den riktiga ondskan, och att det nu skett en förändring i människors syn på varandra - goda som onda.
Men tyvärr lutar mina aningar åt ett annat håll. För tio år sedan var det ett gäng fundamentalistiska muslimer med Usama Bin Ladin i spetsen, som stod för dådet. Idag heter han Anders. Han är blond, rentav snygg, och norrman.
Jag frågar mig själv: Hade vi varit lika förlåtande och insiktsfulla om det var Al Qaida som låg bakom detta? Om förvövaren hette Mustafa?
söndag 24 juli 2011
Imorgon börjar eländet igen.
Faktum är att det är helt jävla onödigt att ha ångest för att semestern är slut. Det förtar ju bara de sista skälvande timmarna av den. Så det tänker jag inte ha.
Litegrann måste jag ju erkänna att jag saknar jobbet. Jag gillar det ju.
Och bäst av allt (som jag nästan glömt bort): Sommaren är ju inte slut bara för att semestern är det! Det är bara juli!
Fick just höra att det synts en varg i närområdet! Spännande, men också läskigt. Det blir till att ha Molly i koppel framöver! Vilken dröm egentligen, att få se en varg! Så länge den inte äter upp ens hund, då...
(Jag nämner inte det riktiga eländet i grannlandet. Det finns det tillräckligt många experttänkare som gör redan. Alla vet att jag stirrar med fasa mot väst och önskar jag kunde göra något.)
Faktum är att det är helt jävla onödigt att ha ångest för att semestern är slut. Det förtar ju bara de sista skälvande timmarna av den. Så det tänker jag inte ha.
Litegrann måste jag ju erkänna att jag saknar jobbet. Jag gillar det ju.
Och bäst av allt (som jag nästan glömt bort): Sommaren är ju inte slut bara för att semestern är det! Det är bara juli!
Fick just höra att det synts en varg i närområdet! Spännande, men också läskigt. Det blir till att ha Molly i koppel framöver! Vilken dröm egentligen, att få se en varg! Så länge den inte äter upp ens hund, då...
(Jag nämner inte det riktiga eländet i grannlandet. Det finns det tillräckligt många experttänkare som gör redan. Alla vet att jag stirrar med fasa mot väst och önskar jag kunde göra något.)
fredag 22 juli 2011
Onda lockelser
Läste en artikel i DN.se idag, om trafikanter som anländer till en olycksplats och tar fram telefonen - inte för att ringa 112, utan för att fota och filma dramat.
Jag blir äcklad och skäms för att vara människa. Skulle jag se det ske skulle jag nog bli våldsam.
Läste ett stycke ner en artikel om barnporrseländet. En underrubrik beskrev "veckogamla spädbarn i barnporrfilm". Jag klickade aldrig fram artikeln. Varför behövde jag veta detta? Behöver gemene man upplysas om detaljerna i sådant fruktansvärt övervåld? Är det i syfte att informera världen om att det finns så ruskigt, ruskigt sjuka människor, eller är det för att nyfikna äckel-svensson som har slutat bry sig, som inte har något samvete i kroppen, som lider av en outgrundlig skamlös nyfikenhet, ska ha ytterligare lite elände att vältra sig i?
Vad får människan ut av att snoka i andras misär?
Varför tycker jag själv om att se en riktigt otäck film om mord och tortyr på TV?
När blev vi så lockade av det onda?
Jag blir äcklad och skäms för att vara människa. Skulle jag se det ske skulle jag nog bli våldsam.
Läste ett stycke ner en artikel om barnporrseländet. En underrubrik beskrev "veckogamla spädbarn i barnporrfilm". Jag klickade aldrig fram artikeln. Varför behövde jag veta detta? Behöver gemene man upplysas om detaljerna i sådant fruktansvärt övervåld? Är det i syfte att informera världen om att det finns så ruskigt, ruskigt sjuka människor, eller är det för att nyfikna äckel-svensson som har slutat bry sig, som inte har något samvete i kroppen, som lider av en outgrundlig skamlös nyfikenhet, ska ha ytterligare lite elände att vältra sig i?
Vad får människan ut av att snoka i andras misär?
Varför tycker jag själv om att se en riktigt otäck film om mord och tortyr på TV?
När blev vi så lockade av det onda?
torsdag 21 juli 2011
Sista semesterveckan
Så, vad har denna semester givit? Caisa har förvånansvärt nog förvandlats till en Duracell-kanin och energiskt insisterat på att måla om huset på mindre än en vecka (jag har hjälpt till), och dessutom fälla en enorm tall och ta hand om allt ris (det går inte att beskriva hur mycket ris det blir av EN tall).
Jag är av den åsikten att arbeta kan man göra närhelst på året, medan semestern är till för att njuta och koppla av. Så, jag har mellan varven lagt mig i hängmattan med min Allers och löst korsord medan Caisa har stånkat och stönat.
Fyra dagar spenderade vi i skärgården på en mysig ö tillsammans med Uffe och Lotta. Det var en välbehövlig paus, och jag fick möjlighet att tanka lite positiv energi, och även dumpa ur mig lite skit.
Jag har sökt två jobb, fått dem båda och tackat nej till båda. Caisa har äntligen fått ett nytt jobb, hon hatar sin nuvarande arbetsplats, och börjar på sitt nya i September. Hon är lycklig. Hon är värd det.
Idag ska jag sjunga på en begravning. Jag undrar just om jag kommer i mina begravningsbyxor efter allt vin och god mat denna semester... =/
Jag är av den åsikten att arbeta kan man göra närhelst på året, medan semestern är till för att njuta och koppla av. Så, jag har mellan varven lagt mig i hängmattan med min Allers och löst korsord medan Caisa har stånkat och stönat.
Fyra dagar spenderade vi i skärgården på en mysig ö tillsammans med Uffe och Lotta. Det var en välbehövlig paus, och jag fick möjlighet att tanka lite positiv energi, och även dumpa ur mig lite skit.
Jag har sökt två jobb, fått dem båda och tackat nej till båda. Caisa har äntligen fått ett nytt jobb, hon hatar sin nuvarande arbetsplats, och börjar på sitt nya i September. Hon är lycklig. Hon är värd det.
Idag ska jag sjunga på en begravning. Jag undrar just om jag kommer i mina begravningsbyxor efter allt vin och god mat denna semester... =/
måndag 11 juli 2011
Somrigt
Man kan ju inte sitta inne och blogga när det är så himla skönt ute! Eller, kan man...?
Vi är i full gång och målar om huset. Eller, Caisa målar mest. Jag tar mest pauser i hängmattan. Men Caisa verkar älska att måla. Inte mig emot! =)
Vi bestämde oss till slut för att huset skulle fortsätta vara svartbrunlaserat, men att fönsterfoder, vindskivor och verandaräcke skall vara grönt. Det blir så snyggt! Skönt att bli av med det gula. Före- och efterbild kommer.
Ja, vad händer mer? Jag fick en ny tjänst på Akademiska, men tackade nej. Jag insåg plötsligt att jag har det oförskämt bra på mitt jobb. Ibland är det nyttigt att se sig omkring för att uppskatta det man har.
Igår var jag, syrran och johan och Sussie på kamelpromenad på ön. (Biskops-Arnö ett par kilometer härifrån har blivit "ön" för mig. Min energipåfyllningsstation. Mitt lugn, mitt bad, mitt fiske, mina barfotapromenader.) Kalle Kamel var så duktig och gick snällt i koppel runt ängarna. Av någon anledning slängde han dock plötsligt iväg en av sina gigantiska, mjuka, runda fötter rakt i Sussies mage, så hon flög minst en meter.
Jag skrattade så att jag kiknade. Visst var det synd om Sussie, men hon klarade sig fint. Det hela såg bara alldeles för roligt ut. Jag vet, jag är hemsk. Se min syrras kamelblogg på: Kameläventyret!
Vi är i full gång och målar om huset. Eller, Caisa målar mest. Jag tar mest pauser i hängmattan. Men Caisa verkar älska att måla. Inte mig emot! =)
Vi bestämde oss till slut för att huset skulle fortsätta vara svartbrunlaserat, men att fönsterfoder, vindskivor och verandaräcke skall vara grönt. Det blir så snyggt! Skönt att bli av med det gula. Före- och efterbild kommer.
Ja, vad händer mer? Jag fick en ny tjänst på Akademiska, men tackade nej. Jag insåg plötsligt att jag har det oförskämt bra på mitt jobb. Ibland är det nyttigt att se sig omkring för att uppskatta det man har.
Igår var jag, syrran och johan och Sussie på kamelpromenad på ön. (Biskops-Arnö ett par kilometer härifrån har blivit "ön" för mig. Min energipåfyllningsstation. Mitt lugn, mitt bad, mitt fiske, mina barfotapromenader.) Kalle Kamel var så duktig och gick snällt i koppel runt ängarna. Av någon anledning slängde han dock plötsligt iväg en av sina gigantiska, mjuka, runda fötter rakt i Sussies mage, så hon flög minst en meter.
Jag skrattade så att jag kiknade. Visst var det synd om Sussie, men hon klarade sig fint. Det hela såg bara alldeles för roligt ut. Jag vet, jag är hemsk. Se min syrras kamelblogg på: Kameläventyret!
fredag 1 juli 2011
Första semesterveckan
Man kan nästan inte tro att det är sant, vilken tur jag haft med vädret! Olikt mig, som alltid har sån otur med nästan allt.
Den första semesterveckan har jag ägnat åt mig själv och Molly. Vi har badat massor, gått långa kvällspromenader när värmen lagt sig lite, plockat litervis med smultron (jag tror jag är beroende), badat ännu mer (Molly kan simma i en timme minst), strosat runt i trädgården och njutit av allt som blommar, tagit siesta i hängmattan, löst korsord (inte Molly, då), och bara varit. Molly har fått vara hund på riktigt och flänga omkring bäst hon vill över stock och sten och jag har fått vara människa fullt ut. Ganska behagligt.
Idag är första lite mulna dagen, och jag passar på att blogga, beställa linser, kolla mailen (har två nya jobberbjudanden på G) och dammsuga.
Angående jobben, jag vet inte alls om det är något jag tänker nappa på. Jag sökte för att jag ville kolla mina möjligheter, och båda ställena är intresserade och vill att jag ska komma på intervju. Allt beror på lön och arbetsvillkor. Jag trivs med mitt jobb, men ibland känner jag bara för att göra nåt annat.
Jag saknar INTE Facebook (eller som farmor utrycker det "den där Fasse-boken!"). Tvärtom så förfäras jag nästan över timmesuppdateringar av vad man äter, vem man väntar på, vad man har på sig, och vad man ska göra härnäst. Ibland blir det bara pinsamt, när någon råkar skriva lite för mycket om vad man gör, när man sagt något helt annat till någon annan. Nej, jag känner att min tid med Fasse-boken är över och har gett mig Nada, Noll, Zipp.
För att kompensera för behovet att upplysa alla om ens vardagliga liv kan jag nu nämna att jag nu har för avsikt att städa huset och sedan förmodligen hälsa på min kloka gamla tandlösa farmor. Tjipp!
Den första semesterveckan har jag ägnat åt mig själv och Molly. Vi har badat massor, gått långa kvällspromenader när värmen lagt sig lite, plockat litervis med smultron (jag tror jag är beroende), badat ännu mer (Molly kan simma i en timme minst), strosat runt i trädgården och njutit av allt som blommar, tagit siesta i hängmattan, löst korsord (inte Molly, då), och bara varit. Molly har fått vara hund på riktigt och flänga omkring bäst hon vill över stock och sten och jag har fått vara människa fullt ut. Ganska behagligt.
Idag är första lite mulna dagen, och jag passar på att blogga, beställa linser, kolla mailen (har två nya jobberbjudanden på G) och dammsuga.
Angående jobben, jag vet inte alls om det är något jag tänker nappa på. Jag sökte för att jag ville kolla mina möjligheter, och båda ställena är intresserade och vill att jag ska komma på intervju. Allt beror på lön och arbetsvillkor. Jag trivs med mitt jobb, men ibland känner jag bara för att göra nåt annat.
Jag saknar INTE Facebook (eller som farmor utrycker det "den där Fasse-boken!"). Tvärtom så förfäras jag nästan över timmesuppdateringar av vad man äter, vem man väntar på, vad man har på sig, och vad man ska göra härnäst. Ibland blir det bara pinsamt, när någon råkar skriva lite för mycket om vad man gör, när man sagt något helt annat till någon annan. Nej, jag känner att min tid med Fasse-boken är över och har gett mig Nada, Noll, Zipp.
För att kompensera för behovet att upplysa alla om ens vardagliga liv kan jag nu nämna att jag nu har för avsikt att städa huset och sedan förmodligen hälsa på min kloka gamla tandlösa farmor. Tjipp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)