Imorgon börjar eländet igen.

Faktum är att det är helt jävla onödigt att ha ångest för att semestern är slut. Det förtar ju bara de sista skälvande timmarna av den. Så det tänker jag inte ha.

Litegrann måste jag ju erkänna att jag saknar jobbet. Jag gillar det ju.

Och bäst av allt (som jag nästan glömt bort): Sommaren är ju inte slut bara för att semestern är det! Det är bara juli!

Fick just höra att det synts en varg i närområdet! Spännande, men också läskigt. Det blir till att ha Molly i koppel framöver! Vilken dröm egentligen, att få se en varg! Så länge den inte äter upp ens hund, då...

(Jag nämner inte det riktiga eländet i grannlandet. Det finns det tillräckligt många experttänkare som gör redan. Alla vet att jag stirrar med fasa mot väst och önskar jag kunde göra något.)