Vad gör man när man är ensam?
Caisa är i Göteborg på nån utbildning. Så vad gör jag en ledig dag alldeles själv?
Jag lyssnar på jazz! Riktig fuljazz, så'n jazz som man antingen måste älska eller hata. Jag skruvar upp volymen och guppar runt i takt till vispar mot virvlar, hesa saxofoner och akustiska kontrabasar. Jag dammsuger, tvättar, dammar, städar. Och jag kollar avsnitt efter avsnitt av Dexter, som är min nya tillfälliga passion.
Försöker hålla kontakten med mina vänner. Det är inte lätt! Svårt att få tid att ses, svårt att hitta tillfällen som passar, svårt att samordna allt. Ibland glömmer jag bara att höra av mig. Och så får jag helt sjukt dåligt samvete. En elak röst klingar i mitt huvud: "Man kanske ska tänka på att höra av sig till sina vänner annat än när man behöver hjälp!". (Satmara, du visste inte ett skit om vad du pratade om.)
Och jag tänker: Är det alltid mitt ansvar? Är det alltid mitt fel när jag och mina vänner, eller min familj och släkt, inte har hörts av eller setts på länge? Jag har också ett telefonnummer, en mailadress, ett hus som oftast står öppet. Det kan inte alltid vara upp till mig att ta kontakt, kolla läget, bestämma träff...
Ibland har man bara inte tid. Livet virvlar iväg med en utan att man hinner reflektera. Om någon då stoppar mig mitt i allt med en träff, ett sms, ett "hej, jag har inte glömt dig", så skulle jag bli väldigt glad. Istället för att människor sitter och surar för att de känner sig ensamma och övergivna.
Fast det kanske de inte gör. Kanske tänker de precis som jag, att de har dåligt samvete för att de aldrig hör av sig. Kanske tror de att jag sitter hemma och är ensam och ledsen... Kanske har de också ett virrvarr av liv runtomkring sig.
Ja, tänka sig.
3 kommentarer:
Känner mycket väl igen mig när det kommer till det dåliga samvetet över att man inte hört av sig tillräckligt mycket, att man inte hållit kontakten och att det går lång tid emellan telefonsamtalen =/
Men jag tror att det är precis som du säger, man har så fullt upp med sitt liv och sin vardag. Jobb, plugg, barn, förhållande, hus och hem tar mycket tid och stor plats (i alla fall för mig) och det ligger på prio 1 men den dagen man känner att man har ett behov av att umgås med vänner, göra något på egen hand osv så kanske inte alla andra har tid bara för att man själv är inne i en sån period.
Klurigt det där.
Men... istället för att du ska undra (om du nu gör det vad gäller mig) så kan jag berätta att jag tänker ofta på dig och har dåligt samvete för att jag inte hör av mig så ofta. Men samtidigt så tror jag någonstans att vi alltid haft den relationen till varandra - vi träffas när det passar och då har vi jättetrevligt och roligt. Så när jag sitter och skriver här till dig så vill jag träffas nu nu nu NU... ska vi göra slag i saken snart? ;)
Svamligt men jag hoppas du förstår kontentan. Den är typ - jag har också dåligt samvete och det gör att du kan släppa ditt dåliga samvete. Vi träffas när det funkar och har vi ett behov av varandra oftare och mer så tar man ansvar för att lyfta på luren. =)
Kramar!!
haha =) du är inte ensam, just nu känner jag mig som världens sämsta vän som bara har tid för Hannes. Men när jag försöker umgåsa med vuxna människor är huvet så trött så man hör knappt vad dom säger och man känner sig bara otrevlig, jag har bara Hannes i huvet och jag tänker på honom ständigt fast han är med mig dygnet runt. Men bara så du vet så har jag inte glömt dig!! Vi ses på måndag ETT MÅSTE nu var det länge sen.
puss
/nanna
Haha vad söta ni är! Jag känner mig inte bortglömd, jag längtar bara efter er! =)
Men jag förstår att livet har sina svängar och tiden går jävligt fort. Klart man inte hinner ringa alla varje dag. Det gör ju inte jag heller.
Goda vänner består trots att man inte hörts på ett tag.
Kram.
Skicka en kommentar