Orka bli arg...?

Jag är så JÄÄÄÄÄÄÄVLA trött på att få luren i örat så fort nåt inte passar.

Det är ett av de absolut mest hänsynslösa, respektlösa, arroganta och egoistiska sätten att tala om för en person att "jag skiter fullständigt i vad du har att säga, dina åsikter betyder noll för mig, jag har inga fler argument så jag lägger på luren".
Ska det vara så jävla svårt att ta ett djupt andetag, sänka rösten och säga: "Jag har svårt för att diskutera det här just nu. Vi pratar senare."???

Jag blir så otroligt kränkt. Ledsen. Förnedrad. Arg. Besviken.

ÖPPNA ÖRONEN! HÖR NÅGON ANNAN ÄN DIG SJÄLV NÅN GÅNG!!!

Barn

Jag är så kluven i frågan om barn.

Jag vet inte riktigt om jag alls tycker om barn egentligen!

Jag ser hur Caisa fullkomligen älskar sina brorsbarn, hur hon ger dem all sin tid och uppmärksamhet när hon är där, hur hon leker med dem och kramar dem. Riktig kärlek!

Och så tänker jag... "Sådär skulle jag aldrig kunna vara med ett barn."

Jag ser även vänners barn, som är jättesöta. Säger roliga saker, tultar omkring i tjocka overaller, jollrar och leker. Men jag känner ingen längtan efter att springa fram och krama om dem, lyfta upp dem och lukta dem i håret!

Kanske är det mest för att jag är rädd? Jag blir alltid osäker när jag är med barn. Jag kan inte prata med dem. De gillar inte mig. Jag tror att de är rädda för mig, och jag vet inte hur jag ska bete mig. De flesta barn gråter när jag har dem i min famn.

Hundar, däremot, älskar mig. Hundar vill jag springa fram och hälsa på, rulla omkring med i en vild brottningsmatch, kasta pinnar åt, klia dem på magen, ligga bredvid dem i soffan och lukta dem bakom öronen, känna den mjuka, ulliga pälsen mot min kind, känna tillit och förtroende. Jag blir glad av deras viftande svansar och ylande skall när man kommer hem. Alltid överlyckliga att se en!

Och det värsta av allt: Om man skulle få ett barn med allergi mot pälsdjur... Kan man då sälja barnet på Blocket?

Det ska vara en hantverkare...

Ja, för vilken annan kategori yrkesutövare skulle nedlåta sig att ringa om man blir mer än 30 minuter försenad?

Hantverkare verkar tycka att tiden är deras, och de kommer när de kommer, och kommer de inte, så har väl kunden ändå inget annat för sig än att sitta hemma och vänta!

Morr!

Att göra gott

Fick en släng av dåligt samvete idag, för att träningen har halkat efter den här veckan. Kände mig ganska kass och stressad. Men så började jag tänka på varför träningen kommit i skymundan, och då var det rätt OK ändå.

Jag har hjälpt Sussie att gå ut med hennes mopsar två förmiddagar före jobbet, vilket helt klart går före träning. De små knorrande, studsande bollarna är helt enkelt fööör söta (och knäppa)! Och alla med hund vet hur värdefullt det är med en akut hundvakt!

Idag hade jag tänkt träna, men idag fyller farmor år, och pappa hade inte tid att hälsa på sin gamla mamma och syrran är sjuk, så vad gör man? Klart man måste åka och ge tanten en kaka, lite rygg- och fotmassage och lägga om hennes sår.

Så kort och gott kan jag vara ganska nöjd med mig själv ändå, för jag har satt andras behov framför mina egna och gjort gott. Och det väger tyngre i min värld av prestationsångest, sådeså!

Självgod? Absolut! :)

(Dessutom har jag tyckt att det har varit jäkligt trevligt både med mopsarna och med min lilla farmor.)

Om man tror på Karma, så kanske jag får tillbaka nåns vänlighet nån gång när jag behöver!

Vänner...

Det är svårt att beskriva med ord, hur man känner ibland. Det är som en mjuk värme som fyller bröstkorgen och ett stort invärtes leende som slår ut, när man känner tillit, stöd och förtroende för en riktig vän.

Det behövs inga ramar för vänskap, ålder, kön och ursprung spelar ingen roll.

Ta vår underbare granne, José - i 60-års åldern - som i vått och torrt ställer upp med hundpassning när vi jobbar. Aldrig ett knyst om det, alltid självklart att hjälpa till.

Eller Anki, som alltid finns där att bara snacka skit med, gå i skogen med, ta ett glas vin med... Med henne kan man alltid vara sig själv. Och hon finns alltid där, trots att hon sannerligen inte har det allt för lätt själv ibland.

Osjälviskhet, värme och öppenhet. Man blir så fantastiskt glad!

Hoppas att jag också kan lyckas med att vara en bra vän. Det är i alla fall ett mål för mig.

Så Höst

Mörkt och kallt på morgonen.

Hade knappt sovit en blund i natt. Kelvin höll på och trampa och snutta på mig hela tiden. Stackarn saknar väl Caisa.

Regnväder.

Lämna Molly hos Nanna och Jana, försenad till jobbet, mest på grund av att jag inte kunde hitta nån parkering.

Mediokert på jobbet. Slängde då och då en trött blick ut genom fönstret på den gråa dagern.

Förbi farmor påväg hem - kolla så att allt var bra. Det var det.

Hämta Molly. Sprudlande glad som vanligt. Kallt och lerigt.

Handla mat - färsk tortellini.

Hem, laga mat, äta. Gott, faktiskt. Hade i lite torkad svamp i maten.

Mörkt redan. Elda i kaminen. Kolla en stund på TV.

Iväg och träna. Minusgrader nu. Orkade inte ge järnet. Gav vad jag hade.

Hem igen. Dimma och minusgrader = halt.

Ut en sväng i mörkret med Molly. Tog rundan runt byn. Mörka trädgårdar och ljus innanför fönstrena. Mysigt att gå omkring i mörkret och spana in i husen.

Hem. Äta igen. Klä på mig mina tjockaste, bekvämaste och allra fulaste kläder. Skita i att duscha, tar det imorgon. Ändå ingen som luktar på mig i natt. Skulle vara Kelvin då...

Tycker Söt kan komma hem nu. Vad är väl ett dimmig Göteborg jämfört med ett dimmigt Bålsta?

Ain't no sunshine

Ain't no sunshine when she's gone
It's not warm when she's away
Ain't no sunshine when she's gone
and she's always gone too long
anytime she goes away.

Ain't no sunshine when she's gone
Only darkness everyday
Ain't no sunshine when she's gone
and this house just ain't no home
anytime she goes away.


Vankar av och an och finner ingen ro. Bara saknar, saknar, saknar.

Jag vet ju precis var du är, och du ringer då och då, och ändå längtar jag ihjäl mig.

Återträff

Jaha, så fick man en inbjudan till återträff med gymnasieklassen...

10 år sedan jag gick ut estetiska programmet på Jakobsbergs Gymnasium. Huuua... Vad mycket som har hänt sedan dess! Är jag ens samma människa?

För 10 år sedan var jag 19 år, bodde i Jakobsberg i en lägenhet med min dåvarande kille Jugge. Jag var flummigast i världen. Jag skulle bli musiker. Hade planer på kyrkomusiker/kantor eftersom jag gillade att spela kyrkorgel och leda körer. Musik var mitt liv just då. Spelningar här och var, körer hit och dit, pianot gick varmt därhemma och grannarna bankade febrilt i väggarna.

Vad hände?

Efter gymnasiet fick jag ett sommarjobb på ett äldreboende. Jag gillade det verkligen! Å, vad jag tyckte om de gamla tanterna och gubbarna! Gillade att spela piano för dem, sjunga med dem, ta hand om dem och göra livet trivsamt för dem.

Så pass mycket att jag vande mig vid att ha ett jobb och ha pengar, så att jag tackade nej till min plats på Birka Folkhögskola och började jobba heltid. Men rätt snart fattade jag hur äldrevården var funtad... Hur chefer gaddar ihop sig mot den som har åsikter. Usch, jag vill inte minnas det ens.

Ja, och på nåt sätt så halkade jag av den bana som skulle leda mig till proffsmusiker och jag blev så småningom istället proffsvårdare.

Upptäckter jag har gjort efter 10 år är:
* Jag trivs inte i stan eller förorten. Jag är en lantis.
* Musik är för avkoppling och glädje, inte för levebröd.
* Män är trevliga att umgås med, men inte att ligga med.
* Kvinnor är desto trevligare att ligga med.
* Livet blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig.

19 år
29 år

Farmor

Min härliga farmor har fått komma hem från alla sjukhus, rehab och korttidsboenden nu. Hon fick ju en stroke i augusti, och blev halvsidigt förlamad. Men hon har gett sig fan på att bli bra igen och nu går hon själv med sin bock och har äntligen fått flytta hem, med hemtjänst förstås.

Var och hälsade på idag. Molly skulle givetvis ligga och knorra hos farmor i sängen. De älskar varann de där två.

Beträffande den tumör man råkade hitta i hennes hals, verkar det inte vara nån större fara med den. Den är bortopererad och so what om den har spritt sig eller kommer tillbaka? Tanten är 84 år och kommer sannolikt inte leva 10 år till i alla fall! Man får vara glad att hon har hämtat sig efter stroke och operation!

Dagens plan

Nyss hemkommen efter jobbet. Administrativ tid och personalmöte. Lite småirriterad utan att egentligen kunna säga varför.

Planen blir som följer: Lägga mej på sängen nån timme. Gå ut med Molly. Äta nåt snabbt, typ ravioli på burk. Sätta på TV:n. Somna framför densamma.

Ledig fredag, lördag, söndag!

På lördag åker Caisa till Göteborg, och jag kommer sakna ihjäl mig och vara ensammast i världen i en hel vecka. =(

Ett jävla gnäll

Det pratas hit och dit om att man ska lyssna på sig själv, ta hand om sig, tänka på sig själv, våga säga nej, ha lite egentid, unna sig... Och det känns som om många av oss har anammat detta till fullo och utnyttjar det till gränsen för vad jag kallar egoism.

Är det inte nog snart? Har vi inte gnällt färdigt? Hur synd är det egentligen om oss? Hur dåligt mår vi? Och vems fel är det? Och blir det bättre för att vi förvandlas till bittra, självupptagna egon?


Visst, det finns människor som länge blivit hunsade och som behöver lära sig sätta stopp för det. Säger ingenting om det.

Men är det inte dags att lyfta blicken, se dina medmänniskor, ta hand om varandra och göra gott här i världen? Är det inte dags att vi släpper våra egna bekymmer en stund och tar oss en titt på omvärlden, för att få lite perspektiv på vår egen tillvaro?

Det farliga sjukhuset

Nu är det bevisat! Aftonbladet har härmed fastställt att Karolinska Sjukhuset - norra Europas största universitetssjukhus - gör fler Lex Maria-anmälningar än Umeå Universitetssjukhus.

Jag säger som Homer Simpson: DOH!

Det kan inte ha att göra med att det finns liiiiite fler patienter på KS? Och liiiite fler patienter innebär liiite fler vårddygn och liiiiite högre avvikelsefrekvens.

Statistik, Aftonbladet! Det finns kurser i sån't.

Dagens träning

Ibland blir jag så himla irriterad på SATS som tar ut dyra månadskostnader för sitt medlemsskap, och så är det fullt på kvällens klasser redan klockan 9 på morgonen!
Både Cykel 55min och BootCamp (eg. PT-Cirkel) var fullbokat.

Bah...

Lade in ett Shape-pass (funtionell muskelträning), och passade på att boka mitt favvocykelpass imorgon kväll.

Sol ute!

Idag kommer Stålan och Veronica på besök! Det var längesen! Undrar vad för roli vi ska hitta på...?

Träningsberoende

Läste en artikel om träningsberoende i DN.

Är det inte lite grann att leta efter problem? Vi har ett allvarligt problem i västvärlden att människor äter för mycket, rör sig för lite, får diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Träna, för guds skull!

Vem skall avgöra när någons träning blivit ett beroende? Och vad är det för fel på att vara beroende av att träna??? Det är väl hur bra som helst? Så länge man inte skadar sig på träningen, tar ut sig alltför hårt eller slarvar med kosten.

Var och en måste väl ta eget ansvar för sin hälsa? Eller ska kassörskan på ICA stänga av vissa kunder som alltför regelbundet kommer och lägger upp chipspåsar och colaflaskor på rullbandet?

Låt psykiatrin sköta människors beroendeproblematik, och låt SATS fortsätta inspirera, uppmuntra och instruera i hur man kan träna sig till ett lyckligt och hälsosamt liv!

Jag är träningsberoende, och jag är jävligt glad för det! Annars hade jag legat på soffan, vägt 100 pannor och varit bitter.
Länk till artikeln

En solig torsdag i Oktober

...och jag råkar va ledig, och på tämligen gott humör! Ser man på!

Anki och jag hittade ett hav av härliga trattkantareller när vi var ute med hundarna nyss. Blir nog svampsoppa eller något sånt ikväll. Recept mottagets tacksamt. Har så mycket svamp i frysen nu. Måste börja laga.

Kelvin är busig och glad och börjar komma överens riktigt bra med resten av invånarna på detta zoo. Det känns skönt. Caisa och Kelvin är bästisar.


I början var han ganska blyg och gömde sig under sängen.

Nu har han blivit riktigt tillgiven och snuttar på Caisa när han ska sova.

Nääh usch...

Har verkligen inget intressant att skriva om.

Mitt liv ser precis lika trist och alldagligt ut som vanligt.

Ja, förutom Blådåren Kelvin här hemma då. (Det skulle visst stavas Kelvin.)
Han röjer runt och undersöker alla gardiner uppifrån och ner, tigger mat, sprätter kattsand i hela badrummet, jagar bilder på TV-skärmen, attackerar mina händer... Ja, sån't som kattungar gör mest.

Molly är superstressad och försöker hålla ordning på honom. Därtill hittar hon på allsköns sattyg hon kan komma på för att få mer uppmärksamhet än Kelvin.

Skippade cyklingen idag (har förj*** ont i nacke och höfter, så jag låter cyklingen va den här veckan), och planerade en långpromenad med Molly i skogen efter jobbet istället. Jo men eller hur... En bit in i skogen träffade jag på Ritzie (gamla honkatten), och var tvungen att promenera hem med henne. Sen var det mörkt och jag hade ingen lust längre.

Just nu har jag ingen lust med nånting! Det känns bara mörkt, ensamt och jävligt tråkigt.

Akut besök på Ultuna

Igår kom Jana över, med en katt som hon hittat påkörd längs vägen. Hon såg bilisten som körde på katten, bara köra vidare. Vilket jävla äckelegoistiskt svin! Jag hoppas att han själv blir påkörd och lämnad i vägrenen att dö.

Vi åkte direkt till Ultuna i ilfart (tur att man har en fartdåre till flickän). Han var jätteslö och hade svårt att gå, och ena pupillen var större än den andra; sannolikt skallskador.

De tackade så mycket för att vi kört in honom och tog emot honom med en gång. Hoppas det går bra och att de får tag i nån ägare!

Vilka jävla hänsysnlösa äckliga människor det finns här i världen! =(

Här hemma är det fräs och morr och väääldigt vassa klor mest hela dagarna. Calvin har inte riktigt kommit in i gänget än, och idag bajsade han på sovrumsgolve. =/ Stackars liten, känner sig nog lite utsatt. Komma till en familj med två gamla bestämda katter och en stor skällande hund! Inte lätt...

Katt!

Sitter och väntar på att Madde ska komma och leverera vårt nya familjetillskott. En 4-månaders lurvtuss vid namn Calvin Klein. =) Kissekatt, alltså. Ååååå, det ska bli så spännande! Vad ska Bamse och Ritzie (mina elvaåriga katter) säga? Hur kommer Molly bete sig?

Caisa är helt uppspelt. Det är hon som har tjatat om en till kattunge hur länge som helst, och nu ville Madde bli av med en. Hur bra kan det bli ibland liksom?

Hoppas, hoppas att det funkar! Kan dom inte skynda sig lite nu?

Hurraaaa!

Jana är tillbaka! =)