Fick en släng av dåligt samvete idag, för att träningen har halkat efter den här veckan. Kände mig ganska kass och stressad. Men så började jag tänka på varför träningen kommit i skymundan, och då var det rätt OK ändå.
Jag har hjälpt Sussie att gå ut med hennes mopsar två förmiddagar före jobbet, vilket helt klart går före träning. De små knorrande, studsande bollarna är helt enkelt fööör söta (och knäppa)! Och alla med hund vet hur värdefullt det är med en akut hundvakt!
Idag hade jag tänkt träna, men idag fyller farmor år, och pappa hade inte tid att hälsa på sin gamla mamma och syrran är sjuk, så vad gör man? Klart man måste åka och ge tanten en kaka, lite rygg- och fotmassage och lägga om hennes sår.
Så kort och gott kan jag vara ganska nöjd med mig själv ändå, för jag har satt andras behov framför mina egna och gjort gott. Och det väger tyngre i min värld av prestationsångest, sådeså!
Självgod? Absolut! :)
(Dessutom har jag tyckt att det har varit jäkligt trevligt både med mopsarna och med min lilla farmor.)
Om man tror på Karma, så kanske jag får tillbaka nåns vänlighet nån gång när jag behöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar