Det pratas hit och dit om att man ska lyssna på sig själv, ta hand om sig, tänka på sig själv, våga säga nej, ha lite egentid, unna sig... Och det känns som om många av oss har anammat detta till fullo och utnyttjar det till gränsen för vad jag kallar egoism.
Är det inte nog snart? Har vi inte gnällt färdigt? Hur synd är det egentligen om oss? Hur dåligt mår vi? Och vems fel är det? Och blir det bättre för att vi förvandlas till bittra, självupptagna egon?
Visst, det finns människor som länge blivit hunsade och som behöver lära sig sätta stopp för det. Säger ingenting om det.
Men är det inte dags att lyfta blicken, se dina medmänniskor, ta hand om varandra och göra gott här i världen? Är det inte dags att vi släpper våra egna bekymmer en stund och tar oss en titt på omvärlden, för att få lite perspektiv på vår egen tillvaro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar