Den här veckan har jag haft massor att göra som koordinator (bara för att jag gnällde på att det var för lugnt), då antalet vårdplatser är hutlöst neddragna och människor ändå envisas med att få stroke, ALS och hjärntumörer. Tur att jag kan trolla med mina fantastiska knän, och fixa vårdplatser som inte finns!
Så nu är det helg. Inte för att jag är ledig för det, jobbar imorgon kväll också. Men det känns ändå som en typisk fredagskväll - melankoli. Jag känner mig alltid ensam på fredagar, eftersom Caisa jobbar kväll. Alla - jag hävdar bestämt alla - har en massa mysigt fredagsmyspys inplanerat med sina familjer och det ska grillas och det ska badas, och visst jag kan väl tända grillen och slänga på en kycklingjävel, men det är ju liksom inte helt samma sak...
Sitter en stund på verandan och funderar. Konstaterar att jag är lite för trött för att klippa gräset och lite för pigg för att sitta still. Det är för varmt för en Molly-walk än, och det är säkert massor med folk vid sjön. Vad göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar