Kan det va så fruktansvärt löjligt? Kan det vara pollenallergi??
Jag har ju alla symptom (som jag för övrigt tycker är exakt samma som förkylning), nämligen:
Rinnande näsa, till och från nästäppa.
Kliande hals.
Hosta.
Slem i luftvägarna.
En helvetes trötthet.
Känner mig småfebrig, men hade 37,5, dock strax efter att jag tagit Ipren...
Men om det är pollenallergi har jag ju varit hemma från jobbet helt i onödan!!! Åh, jag blir fullkomligt galen.
Om det inte har gått över till helgen är det med all sannolikhet den fruktade låtsassjukdomen Pollenallergi som härjar i min kropp, och då ska här börjas ätas antihistaminer så det står härliga till!
Fan. Allergi är ju löjligt! Jag tror ju inte ens på allergier!
5 kommentarer:
Hej Syster!
Varför inte allergi! Det är inget fel på den diagnosen. Skulle själv ha raljerat över allergisymptom som kvasisjukdomar om jag inte varit "extremt" allergisk mot en mängd fenomen under min barndom. Katter, björkpollen och en ohygglig massa saker som råkade växa. Hundar har jag alltid varit kompatibel med.
"Pälsdjur" är en obligatorisk fråga. Men den är inte relavant. Pälsar är lika olika som bärarna. Jag vandrade under min barndom mellan en ohygglig massa sprutor/injektioner - och ler nuförtiden bara glatt när din syster på vårdcentralen (man eller kvinna)säger att: "Nu sticker det till".
Vissa hårdingar lär vara extremt nålrädda. Jag är ingen hårding. Jag är inte stickrädd.
En gammal "klassiker" är den om den amerikanske gangstern Al Capone, som hellre blev vansinnig och dog av syfilis, än att genomgå en behandling inkluderande injektioner!
Sant, eller skröna. Inte vet jag. Men en man som orsakat åtskilliga kroppsöppningar hos andra,utan att tåla själv, var han onekligen! Om historien stämmer.
Som en sammanfattning vet jag bara att min allergi dött ut med åren - och jag känner mig oerhört befriad [bara en sådan sak som att få uppleva en normal vår utan oro; och utan att få skäll av kamrater som blir förbannade över att man har en negativ attityd]- men jag har också samtalat med personer som aldrig varit allergiska i sin ungom, men fått symptomen under senare år.
Flera eritrianer som jag känner har stött på det senare fenomenet. De har levt bland boskap, damm och all jäkla torrskit som finns, utan att reagera, men när de kommit till rena landet Sverige drabbades de av något de aldrig drabbats av förr! (Pollen)allergi.
Hur lyder nu då citatet: "Shit happens".
Lev väl syster, och grubbla nu inte över rötterna till din åkomma/arbetsfrånvaro. Du har helt enkelt varit sjuk, och upplevt åkomman tillräckligt kvalificerande för ett moget övervägande att inte besmitta din arbetsplats. En god tanke.
Nej allergi är larv! Larv!
Ok hårding ...
... vi lägger väl ner ordväxlingen om detta ämne här och nu, trots att det kunde stridas länge om fenomenet allergi!
Efter en nästan allergisk kamp mot klådan i mina tangentfingrar lade jag ner en raljerande fortsättning. Är mycket stolt över mig själv - liksom glad över att du uppmärksammade mitt inlägg. Tack Syster.
Hoppas att allt är bra med dig/er, trevlig semester, och god fiskelycka!
Unnar er en fin sommar.
Unnar dig detsamma, främling! Tack för dina kloka inlägg! Alltid lika intressanta att läsa. Och på något sätt upplyftande att veta att det faktiskt är någon i hela världen som läser mina inlägg.
Många människor (i den svenskpråkiga delen av bloggosfären) läser din blogg, och dina inlägg. Det vet både du och jag. De flesta är just främlingar. Och de flesta lämnar inga avtryck i form av kommentarer.
Men jag tror att många uppskattar vad de läser, eller bara gluttar in av ren nyfikenhet. En bloggare gör ju sitt liv (sant eller fejkat) offentligt.
För nyttjaren är det som att köpa och läsa en tidning eller tidskrift. Offentlig skrift. Man skriver inte en insändare, eller ett brev till redaktören/ansvarig utgivare, bara för att man råkat köpa och läsa ett exemplar av deras produkt.
Så tänker jag, och jag kan inte erinra mig när och varför jag började skriva kommentarer på din och andras bloggar. Jag är motsatsen till er som gör er offentliga.
Jag gillar er kanske helt enkelt, utan att göra något personligt av det. Och du är ju i min värld såväl syster som främling.
Förälskade mig dock i ditt tilltal "främling", eftersom den gav mig associationer till en gammal händelse. Tack för den passningen.
Skicka en kommentar