Faktiskt så nice att det inte passar sig att skriva om det i bloggen.
Lycklig bara. =)
Fredag. Båda hemma. Ska jobba natt. Sedan ledig helg. Vore skoj att hitta på nåt kul. Förslag emottages tacksamt.
fredag 18 september 2009
tisdag 15 september 2009
Mår bättre
Fortfarande nåt fel på termostaten (svettas/fryser om vartannat) men annars lite piggare idag. Suttit i skolbänken med R och C idag och pluggat VIPS. Oh yeah. Fantastiskt kul. Not. Vi är barnsliga alla tre så istället för att lyssna på fröken när hon berättar om STATUS och ANAMNES och SÖKORD och DIAGNOS och UTVÄRDERING sitter vi och ritar olika könsorgan på små lappar. Moget.
Caisa är jätteförkyld och har legat hemma hela dan. Nu är hon och handlar glass och sen blir det L-word för hela slanten. Hon köpte hela boxen, säsong 1-5. Yummie!
Caisa är jätteförkyld och har legat hemma hela dan. Nu är hon och handlar glass och sen blir det L-word för hela slanten. Hon köpte hela boxen, säsong 1-5. Yummie!
måndag 14 september 2009
Mår kasst
Ja i kroppen faktiskt.
Själen har för en gångs skull fått lite ro, nu är det fridfullt och skönt efter helgens blixtrande urladdningar.
Men kroppen mår bläk. Jag fryser och sen svettas jag och sen fryser jag igen. Och så är jag alldeles andfådd och har hög puls, och har ont i huvudet - som ett jävla spännband runt pannan känns det - och så mår jag illa.
Min patient, som jag har ansvarat särskilt för den senaste tiden, fick äntligen dö idag, efter alldeles för lång väntan. Anhöriga var nöjda, jag var nöjd, och framför allt, så tror jag att min patient var riktigt nöjd! Såg så ut i alla fall.
Det känns så fantastiskt att få ge en liten obetydelsefull stund av sitt liv till att sitta och prata med anhöriga vid sidan av den avlidne, när det betyder så otroligt mycket för dem. Tänk va lite man kan göra, och ändå göra så gott, liksom?
Nä, nu ska jag krypa upp i soffan med min tomatsoppa och en tjock filt. Don't mind if i do...
Själen har för en gångs skull fått lite ro, nu är det fridfullt och skönt efter helgens blixtrande urladdningar.
Men kroppen mår bläk. Jag fryser och sen svettas jag och sen fryser jag igen. Och så är jag alldeles andfådd och har hög puls, och har ont i huvudet - som ett jävla spännband runt pannan känns det - och så mår jag illa.
Min patient, som jag har ansvarat särskilt för den senaste tiden, fick äntligen dö idag, efter alldeles för lång väntan. Anhöriga var nöjda, jag var nöjd, och framför allt, så tror jag att min patient var riktigt nöjd! Såg så ut i alla fall.
Det känns så fantastiskt att få ge en liten obetydelsefull stund av sitt liv till att sitta och prata med anhöriga vid sidan av den avlidne, när det betyder så otroligt mycket för dem. Tänk va lite man kan göra, och ändå göra så gott, liksom?
Nä, nu ska jag krypa upp i soffan med min tomatsoppa och en tjock filt. Don't mind if i do...
söndag 13 september 2009
Om du faller...
Jag har nog citerat den här låten många gånger tidigare, men den tål att upprepas. Om du faller spelar ingen roll. Det handlar om att ta sig upp.
Jag sitter vid pianot och låtsas att min röst låter lika vacker och övertygande som Tracy Bonhams:
Whether it's the sunshine, whether it's the rain
doesn't make a difference 'til you complain
Whether it's the water coming in from the roof
Does it piss you off that you're not water proof?
Whether you fall
Means nothing at all
It's wheter you get up
It's wheter you get up
And you hate the silence as it fills up the room
And there's not much to say to your blushing groom
Maybe all eyes are on you so you finish the race
And the world sees you struggling for last place
Whether you fall
Means nothing at all
It's wheter you get up
It's wheter you get up
Jag sitter vid pianot och låtsas att min röst låter lika vacker och övertygande som Tracy Bonhams:
Whether it's the sunshine, whether it's the rain
doesn't make a difference 'til you complain
Whether it's the water coming in from the roof
Does it piss you off that you're not water proof?
Whether you fall
Means nothing at all
It's wheter you get up
It's wheter you get up
And you hate the silence as it fills up the room
And there's not much to say to your blushing groom
Maybe all eyes are on you so you finish the race
And the world sees you struggling for last place
Whether you fall
Means nothing at all
It's wheter you get up
It's wheter you get up
Ångestbakis
När man vaknar, sträcker ut sig, öppnar ögonen... Inser att sängen är tom bredvid. Minns. Fan.
Går upp i ett grått töcken. Huvudet värker. Kroppen värker. Hjärtat värker.
Bokar ett spinningpass. Hoppas att allt bara går över av sig självt.
Går upp i ett grått töcken. Huvudet värker. Kroppen värker. Hjärtat värker.
Bokar ett spinningpass. Hoppas att allt bara går över av sig självt.
lördag 12 september 2009
En solig morgon
Det är ledig lördag. Klockan är halv elva. Sitter och kollar bloggen och facebook lite sporadiskt med en kopp kaffe.
Caisa sover. Kanske borde väcka henne. Men hon tycker ju så mycket om att sova...
Det är sol i trädgården. 16 grader varmt på skuggsidan, visar termometern i köksfönstret. Vore ganska behagligt att gå ut alltså.
Borde gräva igen hålet kring den nya trädgårdsbelysningen och plantera lite höstblommor där... Klippa gräset... Flytta vedkubbar...
Såhär ser det ut hos mig just nu.
Köksfönstret.
Vardagsrumsfönstrena...
Caisa sover. Kanske borde väcka henne. Men hon tycker ju så mycket om att sova...
Det är sol i trädgården. 16 grader varmt på skuggsidan, visar termometern i köksfönstret. Vore ganska behagligt att gå ut alltså.
Borde gräva igen hålet kring den nya trädgårdsbelysningen och plantera lite höstblommor där... Klippa gräset... Flytta vedkubbar...
Såhär ser det ut hos mig just nu.
Köksfönstret.
Vardagsrumsfönstrena...
fredag 11 september 2009
Snodde den av Johanna
...bara för att jag så gärna vill tala om för världen vilken otroligt intressant och spännande person jag är. Så läs noga nu!
HAR DU:
Opererat dig: Nä, har inte opererat NÅN, allra minst mig själv. Och ingen har opererat mig heller.
Piercing: Nä.
Tatuering: Nä.
Barn: Nä, inte det heller.
Använt droger: Nä, inte direkt kan jag väl påstå. Receptbelagt bara...
Hamnat i slagsmål: Slagsmål och slagsmål? Inte direkt. Jag har slagits. För längesen.
JUST NU:
Äter du: Lösgodis. *busted*
Dricker du: Nyss ett glas vatten.
Ska du: Åka till Nanna och ta en kopp kaffe och tjöta om livet.
Lyssnar du på: En fluga och en klocka.
Väntar du på: Lite energi till boxpasset.
Tittar du på: skärmen
Har du på dig: T-shirt och gråa mysbyxor.
DIN FRAMTID:
Barn: Nä.
Giftermål: Jo det är det väl tänkt.
Karriär: Vi får se om jag tar mig i kragen och pluggar anestesi nån gång.
VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller Kyssar: Ligga.
Kortare eller Längre: Beror ju på vad. Kortare hår och längre promenader?
Snygg mage eller Snygga armar: Snygg röv.
Busig eller lydig: Busig.
HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Jomenvisst.
Tappat bort glasögon/linser: Jaadå. Linserna trillar ur lite då och då.
Brutit ett ben: Nej. Eller jo, en spricka i handen har jag haft.
Rymt hemifrån: Ja i nån timme...
Röntgats: Joodå.
Krossat någons hjärta: Har jag säkert. Eller kanske har jag för höga tankar om mig själv?
Mobbat någon: Inte avsiktligt.
Gråtit när någon dött: Jo.
TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Visst. Sen är frågan hur länge den håller i sig.
Gud: Ja. Jag vill det iaf.
Mirakel: Of course.
Aliens: Liv utanför vintergatan? Borde finnas. Universum är ju stort.
Magi: Njah...
Ett himmelrike: Vore gött.
Tomten: Den är ostädad och gräset är högt, men det är klart den finns!
Änglar: Njah, inte såna med vingar iaf.
Transformers: Självklart.
BLANDAT:
Är du kär i någon? Ja. Caisa.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nä. Hemma bäst. Bäst, bäst, bäst!
Tycker andra att du är attraktiv? Nä inte särskilt, tror jag. Men vad gör det?
Dricker du? Annars skulle jag väl dö?
Använder du droger? Nej, inte mer än nödvändigt.
Vilket schampo använder du? Elvital Anti Breakage.
Vilken parfym använder du? BOSS Woman.
Vad är du rädd för? Tunnlar, hissar och små låsta utrymmen.
Gillar du att tvätta? Nej.
Det måste ju vara världens mest uttömmande frågeformulär. Seså kopiera nu så jag får veta allt om er!
HAR DU:
Opererat dig: Nä, har inte opererat NÅN, allra minst mig själv. Och ingen har opererat mig heller.
Piercing: Nä.
Tatuering: Nä.
Barn: Nä, inte det heller.
Använt droger: Nä, inte direkt kan jag väl påstå. Receptbelagt bara...
Hamnat i slagsmål: Slagsmål och slagsmål? Inte direkt. Jag har slagits. För längesen.
JUST NU:
Äter du: Lösgodis. *busted*
Dricker du: Nyss ett glas vatten.
Ska du: Åka till Nanna och ta en kopp kaffe och tjöta om livet.
Lyssnar du på: En fluga och en klocka.
Väntar du på: Lite energi till boxpasset.
Tittar du på: skärmen
Har du på dig: T-shirt och gråa mysbyxor.
DIN FRAMTID:
Barn: Nä.
Giftermål: Jo det är det väl tänkt.
Karriär: Vi får se om jag tar mig i kragen och pluggar anestesi nån gång.
VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller Kyssar: Ligga.
Kortare eller Längre: Beror ju på vad. Kortare hår och längre promenader?
Snygg mage eller Snygga armar: Snygg röv.
Busig eller lydig: Busig.
HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Jomenvisst.
Tappat bort glasögon/linser: Jaadå. Linserna trillar ur lite då och då.
Brutit ett ben: Nej. Eller jo, en spricka i handen har jag haft.
Rymt hemifrån: Ja i nån timme...
Röntgats: Joodå.
Krossat någons hjärta: Har jag säkert. Eller kanske har jag för höga tankar om mig själv?
Mobbat någon: Inte avsiktligt.
Gråtit när någon dött: Jo.
TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Visst. Sen är frågan hur länge den håller i sig.
Gud: Ja. Jag vill det iaf.
Mirakel: Of course.
Aliens: Liv utanför vintergatan? Borde finnas. Universum är ju stort.
Magi: Njah...
Ett himmelrike: Vore gött.
Tomten: Den är ostädad och gräset är högt, men det är klart den finns!
Änglar: Njah, inte såna med vingar iaf.
Transformers: Självklart.
BLANDAT:
Är du kär i någon? Ja. Caisa.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nä. Hemma bäst. Bäst, bäst, bäst!
Tycker andra att du är attraktiv? Nä inte särskilt, tror jag. Men vad gör det?
Dricker du? Annars skulle jag väl dö?
Använder du droger? Nej, inte mer än nödvändigt.
Vilket schampo använder du? Elvital Anti Breakage.
Vilken parfym använder du? BOSS Woman.
Vad är du rädd för? Tunnlar, hissar och små låsta utrymmen.
Gillar du att tvätta? Nej.
Det måste ju vara världens mest uttömmande frågeformulär. Seså kopiera nu så jag får veta allt om er!
torsdag 10 september 2009
Snabba ryck
Om man snabbar på utav bara helvete så går det av bara farten.
05:00 Alice Cooper ropar Hello Hooray ur mobilen. Dax att vakna.
05:10 Samme Alice ropar igen och jag börjar fundera på om det trots allt inte är lördag...?
05:11 Kommer på att det bara är en piss-torsdag och hasar mödosamt ur sängen.
05:12-05:50 Ett sammelsurium av kaffe, hundutsläpp, frukost, tandborstning, påklädning.
05:50 Noterar att det är kallt ute. Bil till jobbet.
06:40 Snor sista parkeringsplatsen.
06:43 Byter om och går mina 6 trappor upp till avdelningen.
06:45-15:30 Jobbar.
15:43 Qruisar genom rusningstrafiken. Svär åt manliga bilförare.
15:57 Krockar nästan med en dito som har mycket bråttom.
16:25 ICA. Lax, potatis, lök, morötter och kattsand. Chop, chop! Allt i rätt ordning.
16:45 Parkerar. Släpper ut Molly.
16:59 Börjar laga mat.
17:37 Äter mat. Stekt lax med klyftpotatis och ugnsrostade morötter och lök.
Fastnar framföt TV:n trots att den inte visar något intressant.
18:00 Kommer på att Molly måste ha en promenad! Rusar ut i skogen.
18:29 Hem. Byter om till träningskläder. Sticker igen.
19:00 BodyPump.
19:55 Stretch. Hem igen.
20:10 Yoghurt och russin. Datorn. Facebook och Bloggen.
20:59 Nu har tiden hunnit ikapp mig och det är strax dax att sova. Natti natti!
05:00 Alice Cooper ropar Hello Hooray ur mobilen. Dax att vakna.
05:10 Samme Alice ropar igen och jag börjar fundera på om det trots allt inte är lördag...?
05:11 Kommer på att det bara är en piss-torsdag och hasar mödosamt ur sängen.
05:12-05:50 Ett sammelsurium av kaffe, hundutsläpp, frukost, tandborstning, påklädning.
05:50 Noterar att det är kallt ute. Bil till jobbet.
06:40 Snor sista parkeringsplatsen.
06:43 Byter om och går mina 6 trappor upp till avdelningen.
06:45-15:30 Jobbar.
15:43 Qruisar genom rusningstrafiken. Svär åt manliga bilförare.
15:57 Krockar nästan med en dito som har mycket bråttom.
16:25 ICA. Lax, potatis, lök, morötter och kattsand. Chop, chop! Allt i rätt ordning.
16:45 Parkerar. Släpper ut Molly.
16:59 Börjar laga mat.
17:37 Äter mat. Stekt lax med klyftpotatis och ugnsrostade morötter och lök.
Fastnar framföt TV:n trots att den inte visar något intressant.
18:00 Kommer på att Molly måste ha en promenad! Rusar ut i skogen.
18:29 Hem. Byter om till träningskläder. Sticker igen.
19:00 BodyPump.
19:55 Stretch. Hem igen.
20:10 Yoghurt och russin. Datorn. Facebook och Bloggen.
20:59 Nu har tiden hunnit ikapp mig och det är strax dax att sova. Natti natti!
onsdag 9 september 2009
Skit
Jag är deppig, ledsen och missnöjd med i stort sett allt.
Det är väl egentligen bara träningen och Mollypromenader som betyder just nånting just nu. Allt annat känns crap.
Kom på mig själv med att tänka idiottankar idag igen. Jag vet att de bara är tankar, dumma dumma tankar. De liksom kommer automatiskt, av inlärd vana. De stör mig inte direkt. De bara finns där. Ibland tröstar de. Ibland gör de mig arg. Men de gör mig inte rädd. För de är bara tankar.
Det är väl egentligen bara träningen och Mollypromenader som betyder just nånting just nu. Allt annat känns crap.
Kom på mig själv med att tänka idiottankar idag igen. Jag vet att de bara är tankar, dumma dumma tankar. De liksom kommer automatiskt, av inlärd vana. De stör mig inte direkt. De bara finns där. Ibland tröstar de. Ibland gör de mig arg. Men de gör mig inte rädd. För de är bara tankar.
tisdag 8 september 2009
tisdag 1 september 2009
En massa känslor
Först frustrerad på jobbet. Riktig motvind, arg, ledsen, arg, ledsen.
Sen stress. Hinna med allt och alla! Just nu känns det som om alla behöver min tid, och de jag vill dela den med hinner jag inte med.
Och så ändå nöjd med jobbet, när jag tänker efter. Jävligt nöjd med mig själv. Nästan lite rörd av värmande, tacksamma ord.
Och så ånyo stress och press, ren ilska faktiskt. Arg, jävligt arg. SMS och telefonsamtal som bara blir höjda röster, rassel och klick i örat. Så inihelvete jävla förnedrande att få ett klick i örat, särskilt när jag inte förtjänar det. Arg som ett bi påväg hem - fler telefonsamtal från andra håll. Samordna och planera, fixa och greja.
Och så ut i skogen. Lugnet infinner sig. Ljudet, ljuset, doften och känslan av mjuk mossa under skorna tar ner tempot lite. Går, går och går. Molly är glad. Alltid så himla glad. Överlycklig när jag kommer hem. Överlycklig när vi ska gå ut. Världslyckligast när jag kastar en pinne. Och hon bara älskar, älskar, älskar förbehållslöst och är tamej 17 aldrig arg. Inte som jag.
Som jämt är arg. I alla fall ofta.
Jag har egentligen inte så mycket att vara ilsken för, men jag är det ändå. Jag skulle bara kunna acceptera att människor har dåliga dagar och säger dumma saker, för att de själva har det jobbigt och är frustrerade. Men si, det hjälper inte just nu.
Och ändå så känner jag nu när kvällen har kommit, och jag har svettats ut det mesta av mina frustrationer på ett sjuhelsikes tungt spinningpass, att jag faktiskt kan leva med det här. Jag får vara arg nu. Jag vet varför. Och det är OK. Varken bra, dåligt eller ens nödvändigt, men ett faktum. Såhär är det.
Sen stress. Hinna med allt och alla! Just nu känns det som om alla behöver min tid, och de jag vill dela den med hinner jag inte med.
Och så ändå nöjd med jobbet, när jag tänker efter. Jävligt nöjd med mig själv. Nästan lite rörd av värmande, tacksamma ord.
Och så ånyo stress och press, ren ilska faktiskt. Arg, jävligt arg. SMS och telefonsamtal som bara blir höjda röster, rassel och klick i örat. Så inihelvete jävla förnedrande att få ett klick i örat, särskilt när jag inte förtjänar det. Arg som ett bi påväg hem - fler telefonsamtal från andra håll. Samordna och planera, fixa och greja.
Och så ut i skogen. Lugnet infinner sig. Ljudet, ljuset, doften och känslan av mjuk mossa under skorna tar ner tempot lite. Går, går och går. Molly är glad. Alltid så himla glad. Överlycklig när jag kommer hem. Överlycklig när vi ska gå ut. Världslyckligast när jag kastar en pinne. Och hon bara älskar, älskar, älskar förbehållslöst och är tamej 17 aldrig arg. Inte som jag.
Som jämt är arg. I alla fall ofta.
Jag har egentligen inte så mycket att vara ilsken för, men jag är det ändå. Jag skulle bara kunna acceptera att människor har dåliga dagar och säger dumma saker, för att de själva har det jobbigt och är frustrerade. Men si, det hjälper inte just nu.
Och ändå så känner jag nu när kvällen har kommit, och jag har svettats ut det mesta av mina frustrationer på ett sjuhelsikes tungt spinningpass, att jag faktiskt kan leva med det här. Jag får vara arg nu. Jag vet varför. Och det är OK. Varken bra, dåligt eller ens nödvändigt, men ett faktum. Såhär är det.
söndag 30 augusti 2009
Kantarelljakt
Idag tog Anki och jag en en kaffetermos, ostfrallor och våra hundar med oss ut på kantarellspaning i skogen. Vi hittade lite gula kantareller och ett gäng små trattkantareller, och plötsligt hörde jag Anki ropa:
- Men oj, de här är ju alldeles svarta!
Jag rusade genast dit, och jäklar i min lilla låda vad med svart trumpetsvamp! Vi plockade en hel kasse full.
Satt i trädgården och rensade och rensade och rensade och rensade och... Ja. Ni förstår poängen.
Nu ligger svampen i varmluftsugnen på torkning och två mackor med stuvade kantareller ligger och myser i min mage. Fasen va gött det är, alltså! Och alldeles gratis!
- Men oj, de här är ju alldeles svarta!
Jag rusade genast dit, och jäklar i min lilla låda vad med svart trumpetsvamp! Vi plockade en hel kasse full.
Satt i trädgården och rensade och rensade och rensade och rensade och... Ja. Ni förstår poängen.
Nu ligger svampen i varmluftsugnen på torkning och två mackor med stuvade kantareller ligger och myser i min mage. Fasen va gött det är, alltså! Och alldeles gratis!
lördag 29 augusti 2009
Tid...
Vart tar den vägen?
Hur hinner folk med att LEVA? När är det tänkt att man ska göra allt det där som man vill göra?
För först och främst måste man jobba. Arbeta, och ta sig till och från arbetet. Sen måste man ha mat. Så man måste handla den och laga den. Och äta den. Och så måste man ta hand om sina barn eller hästar eller hundar, eller vad man nu föredrar att ha som kärlek i sitt liv. En del måste ju läsa läxor och prata skola, gå på föräldramöte. Jag måste gå promenader, kasta pinnar, gömma godis, träna inkallning.
Sen ska man hinna ta hand om allt det som livet producerar, dvs disk, tvätt, smuts, räkningar, trasiga glödlampor, växande gräsmattor, toviga kattpälsar, dammråttor och sånt.
Sen ska man försöka hinna med lite träning för att kroppen inte ska säga adjöss och good-bye vid 50+.
När man väl har hunnit med alla dessa måsten, det livsnödvändiga, så önskar man att man hade 10 timmar kvar på dygnet till sådant man verkligen vill: Meditera, älska, läsa, uppleva, skapa, sjunga, umgås.
Men det är sånt som man får offra sömnen för.
Hur hinner folk med att LEVA? När är det tänkt att man ska göra allt det där som man vill göra?
För först och främst måste man jobba. Arbeta, och ta sig till och från arbetet. Sen måste man ha mat. Så man måste handla den och laga den. Och äta den. Och så måste man ta hand om sina barn eller hästar eller hundar, eller vad man nu föredrar att ha som kärlek i sitt liv. En del måste ju läsa läxor och prata skola, gå på föräldramöte. Jag måste gå promenader, kasta pinnar, gömma godis, träna inkallning.
Sen ska man hinna ta hand om allt det som livet producerar, dvs disk, tvätt, smuts, räkningar, trasiga glödlampor, växande gräsmattor, toviga kattpälsar, dammråttor och sånt.
Sen ska man försöka hinna med lite träning för att kroppen inte ska säga adjöss och good-bye vid 50+.
När man väl har hunnit med alla dessa måsten, det livsnödvändiga, så önskar man att man hade 10 timmar kvar på dygnet till sådant man verkligen vill: Meditera, älska, läsa, uppleva, skapa, sjunga, umgås.
Men det är sånt som man får offra sömnen för.
fredag 28 augusti 2009
Några tankar som snurrar i mitt huvud
1. Hur gammal är min mamma egentligen?
Jag menar, det är klart att jag vet hennes egentliga ålder, men herregud, på senaste tiden har det känts som om hon är minst hundra!
Jag vet, det är elakt att säga så om sin egen kära mor. Men det är ett faktum. Hon börjar bli jävligt gammal, trög och långsam. Och jag tycker förskräckligt synd om henne. Och förskräckligt synd om mig. Varför vet jag inte riktigt.
2. Stigar som bara slutar tvärt, eller blir tunnare och tunnare för att tillslut försvinna... Vad är det för mening med det? Hur uppstår de? Vem går där? Är det människor som går på dessa stigar, en bra bit in i skogen, för att plötsligt bestämma "Näpp! Här vänder vi!" och knalla tillbaks samma väg igen? Det stör mig så oerhört att jag i min enfald försöker göra nya stigar genom att släpa fötterna i blåbärsriset allt jag kan. En promenad går RUNT, inte fram och tillbaka.
3. Den där känslan i luften. Det är inte kallt, det vill jag inte påstå. Och löven har inte ändrat färg. Det är fortfarande hyfsat ljust. Men det är någonting, något som inte går att beskriva, som hänger i luften. Jag kan andas in det, känna det i min näsa, i mitt svalg och i mina lungor. Ja, det tar sig ända ut i blodet i mina fingertoppar. Trots att Augusti ännu inte har blivit September, känner jag att det börjar andas höst. Det stör mig inte. Det gör mig varken glad eller ledsen. Det är ju en årstid som alla andra årstider. Men tanken på att det är något som händer, som jag känner av väldigt väl, utan att riktigt kunna förstå hur och varför... Den gör sig påmind.
Jag menar, det är klart att jag vet hennes egentliga ålder, men herregud, på senaste tiden har det känts som om hon är minst hundra!
Jag vet, det är elakt att säga så om sin egen kära mor. Men det är ett faktum. Hon börjar bli jävligt gammal, trög och långsam. Och jag tycker förskräckligt synd om henne. Och förskräckligt synd om mig. Varför vet jag inte riktigt.
2. Stigar som bara slutar tvärt, eller blir tunnare och tunnare för att tillslut försvinna... Vad är det för mening med det? Hur uppstår de? Vem går där? Är det människor som går på dessa stigar, en bra bit in i skogen, för att plötsligt bestämma "Näpp! Här vänder vi!" och knalla tillbaks samma väg igen? Det stör mig så oerhört att jag i min enfald försöker göra nya stigar genom att släpa fötterna i blåbärsriset allt jag kan. En promenad går RUNT, inte fram och tillbaka.
3. Den där känslan i luften. Det är inte kallt, det vill jag inte påstå. Och löven har inte ändrat färg. Det är fortfarande hyfsat ljust. Men det är någonting, något som inte går att beskriva, som hänger i luften. Jag kan andas in det, känna det i min näsa, i mitt svalg och i mina lungor. Ja, det tar sig ända ut i blodet i mina fingertoppar. Trots att Augusti ännu inte har blivit September, känner jag att det börjar andas höst. Det stör mig inte. Det gör mig varken glad eller ledsen. Det är ju en årstid som alla andra årstider. Men tanken på att det är något som händer, som jag känner av väldigt väl, utan att riktigt kunna förstå hur och varför... Den gör sig påmind.
onsdag 26 augusti 2009
Snart planeringsdagar
Huj, nu är det dax! Idag börjar avdelningens planeringsdagar som jag så envetet slitit med att organisera. Jag har mina aningar om att det - trots en halshuggen budget - kommer bli riktigt bra!
I dessa krisens tider har vi inga pengar till att åka bort och roa oss och lyxa till det, som vi brukar. Så i år blir det bara konferensstuk på hemmaplan. Och då sätts jag på den eminenta uppgiften att samordna allt detta till nåt innehållsrikt... Suck.
Nåväl, jag mutar avdelningen med godis och frukt för 1300 kr, då kan de väl knappast sura...?
Off I go, wish me luck...
I dessa krisens tider har vi inga pengar till att åka bort och roa oss och lyxa till det, som vi brukar. Så i år blir det bara konferensstuk på hemmaplan. Och då sätts jag på den eminenta uppgiften att samordna allt detta till nåt innehållsrikt... Suck.
Nåväl, jag mutar avdelningen med godis och frukt för 1300 kr, då kan de väl knappast sura...?
Off I go, wish me luck...
tisdag 25 augusti 2009
Apropå mitt tidigare inlägg idag
...så måste jag berätta något sjukt underhållande.
Eftersom jag jobbar med ganska svårt sjuka människor är rutinen sådan att om pesonal insjuknar på arbetet, med influensasymptom, skall man gå hem genast - via infektionsdisken på akuten för att ta ett prov.
Detta är väl antagligen för att kunna hindra en eventuell smittspridning på sjukhuset, inte vet jag, men så är det.
En kollega till mig fick härom kvällen hosta och feber på jobbet - ingenting hon normalt sett skulle ha gått hem för, men i denna hysteri tordes hon inte annat. Hon uppsökte plikttroget infektionsdisken på väg hem, och vad möttes hon av?
Jo - hon fick gå in i ett isolerat rum med ingång utifrån. Bakvägen alltså. Inga baciller i väntrummet inte! Väl där, togs hon emot av personal iklädd full skyddsmundering, från topp till tå med munskydd och visir. De tog ett prov.
Sedan skickades hon hem med uppmaningen att - och här kommer det bästa - STANNA HEMMA I SIN LÄGENHET, OCH INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER LÄMNA DEN. "Och om du har en sambo, så bör han inte vara hemma."
"Är det Ebola ni misstänker, eller?" undrade min kära kollega, och frågade sedan hur det var tänkt att hon skulle komma hem till sin lägenhet, där hon nu skulle sitta isolerad. "Får man en sjukresa då eller?".
Svaret blev nej - du får åka buss. Landstinget har inte råd att betala hemresan till alla som söker för lite förkylningssymptom.
Åh, jag skrattar ihjäl mig!!! Först ska hon isoleras som den värsta tänkbara pestråttan, och sedan skall hon ta BUSSEN hem? Åh, jag vill bara kittla hela detta jävla system under fötterna, känner jag.
Influensahysteri!
Jag blir galen.
Människor är som får. Vettskrämda, skenande får, i en ostyrig flock som plöjer fram över en åker utan att varken se eller höra.
Angående denna jävla SVININFLUENSA som skrämt upp denna hord:
Hittills har man kunnat konstatera att influensa A (H1N1) huvudsakligen drabbar unga personer, möjligen på grund av att äldre personer tidigare stött på liknande virus. Det är dock viktigt att påminna om att de observationer som gjorts visar att det är färre av dem som insjuknar som behöver sjukhusvård jämfört med vanlig så kallad säsongsinfluensa. Det är också färre som dör på grund av influensa A (H1N1) eller dess komplikationer. Precis som vid ”vanlig” influensa är det huvudsakligen personer med vissa underliggande sjukdomar eller tillstånd som blivit allvarligare sjuka och/dött.
Det som bekymrar mest inför kommande ökning av antalet fall av influensa A (H1N1) är att stor del av den arbetsföra befolkningen kan bli sjuka.
Alltså: Om du är fullt frisk sedan tidigare och får förkylningssymptom, behöver du INTE ringa Fonus och förbereda din egen begravning, ÄN.
Det är en EKONOMISK kris som kommer drabba oss om influensan sprids. EKONOMI. Inte död.
Människor är som får. Vettskrämda, skenande får, i en ostyrig flock som plöjer fram över en åker utan att varken se eller höra.
Angående denna jävla SVININFLUENSA som skrämt upp denna hord:
Hittills har man kunnat konstatera att influensa A (H1N1) huvudsakligen drabbar unga personer, möjligen på grund av att äldre personer tidigare stött på liknande virus. Det är dock viktigt att påminna om att de observationer som gjorts visar att det är färre av dem som insjuknar som behöver sjukhusvård jämfört med vanlig så kallad säsongsinfluensa. Det är också färre som dör på grund av influensa A (H1N1) eller dess komplikationer. Precis som vid ”vanlig” influensa är det huvudsakligen personer med vissa underliggande sjukdomar eller tillstånd som blivit allvarligare sjuka och/dött.
Det som bekymrar mest inför kommande ökning av antalet fall av influensa A (H1N1) är att stor del av den arbetsföra befolkningen kan bli sjuka.
Alltså: Om du är fullt frisk sedan tidigare och får förkylningssymptom, behöver du INTE ringa Fonus och förbereda din egen begravning, ÄN.
Det är en EKONOMISK kris som kommer drabba oss om influensan sprids. EKONOMI. Inte död.
fredag 21 augusti 2009
Unison
One hand loves the other so much on me
Born stubborn me
Will always be
Before you count
123
I have grown my own private branch
off this tree
You gardener
You discipliner, domestically
I can obey all of your rules
And still be me
I never thought I would compomise
Let's unite tonight
We shouldn't fight
Embrace you tight
Let's unite tonight
I thrive best hermit-style
With a beard and a pipe
And a parrot on each side
Now I can't do this without you
I never thought I would compomise
Let's unite tonight
We shouldn't fight
Embrace you tight
Let's unite tonight
tisdag 18 augusti 2009
Sjukhusturné
Idag tog jag en extra semesterdag för att hinna hälsa på diverse sjuklingar.
Det var jag, syrran och hennes Johan.
Vi började på Danderyd, där mamma ligger med gallsten och en inflammerad bukspottskörtel. Hon såg risigare ut än jag hade väntat mig, och hade feber och ont. Stackarn får leva på dropp och morfin.
Färden bar vidare till Bromma Sjukhus, där Johans pappa Holger är inlagd för sina ryggsmärtor. Han var arg och missnöjd med det mesta här i livet, verkade det som. Vi satt en bra stund, och han gaggade och svamlade om det mesta som inte hade någon relevans alls.
Sedan vidare till sista sjukling, farmor. Hon ligger på Jakobsbergs sjukhus för sin stroke som hon fick under min semester. Farmor log sitt tandlösa leende och visade att hon nu kunde röra riktigt bra på sin vänstra hand, och hon hade varit uppe och gått med gåbord idag. Stora framsteg för en liten tant!
Nu är jag helt tömd på energi och borde laga mat, äta, gå hundpromenad, träna, hänga tvätt och diska, men jag är helt slut. Tog precis en kanelbulle ur frysen och tänker glida ner i soffan och glo på färdigskrattade sitcoms tills energin kommer tillbaks.
Det var jag, syrran och hennes Johan.
Vi började på Danderyd, där mamma ligger med gallsten och en inflammerad bukspottskörtel. Hon såg risigare ut än jag hade väntat mig, och hade feber och ont. Stackarn får leva på dropp och morfin.
Färden bar vidare till Bromma Sjukhus, där Johans pappa Holger är inlagd för sina ryggsmärtor. Han var arg och missnöjd med det mesta här i livet, verkade det som. Vi satt en bra stund, och han gaggade och svamlade om det mesta som inte hade någon relevans alls.
Sedan vidare till sista sjukling, farmor. Hon ligger på Jakobsbergs sjukhus för sin stroke som hon fick under min semester. Farmor log sitt tandlösa leende och visade att hon nu kunde röra riktigt bra på sin vänstra hand, och hon hade varit uppe och gått med gåbord idag. Stora framsteg för en liten tant!
Nu är jag helt tömd på energi och borde laga mat, äta, gå hundpromenad, träna, hänga tvätt och diska, men jag är helt slut. Tog precis en kanelbulle ur frysen och tänker glida ner i soffan och glo på färdigskrattade sitcoms tills energin kommer tillbaks.
onsdag 12 augusti 2009
Vildmarkssemester
Hemkomna igen efter en vecka i Norrland. En vecka utan telefon och internet, inget hus att se över, ingen tvätt att bry sig om, inga måsten.
Vi (Caisa, jag, Nanna och Jana och alla hundar) hyrde en stuga i norra Jämtland på gränsen till Lappland och Norge, alldeles vid en klar fjällsjö, med det renaste vattnet jag sett på länge. Vi hade en liten roddbåt och satt och fiskade, grillade, spelade kort och lyssnade på skogens ljud och en fors som brusade i närheten.
Okej, lite äventyr hade vi väl också. En utflykt till Hällningsåfallet blev det, på slingriga skogsvägar, och en liten tripp in i Norge upp på ett fint berg, nån dagstur upp till Stekenjokk med matsäck på kalfjället och några mindre dagsvandringsturer hann vi med också.
Egentligen finns det så mycket att berätta och beskriva och måla ut, men tystnaden, friden och ödemarken låter sig liksom inte beskrivas med ord... Så det blir några bilder istället.
Dimman lättar över Indalsälven kl 5 på morgonen, påväg uppåt.
Utsikten från stugan över Gussvattnet.
Utsikt från Medberget, ett av vandringsmålen.
Molly var så stolt när hon fick bära sin egen klövjeväska!
Vi (Caisa, jag, Nanna och Jana och alla hundar) hyrde en stuga i norra Jämtland på gränsen till Lappland och Norge, alldeles vid en klar fjällsjö, med det renaste vattnet jag sett på länge. Vi hade en liten roddbåt och satt och fiskade, grillade, spelade kort och lyssnade på skogens ljud och en fors som brusade i närheten.
Okej, lite äventyr hade vi väl också. En utflykt till Hällningsåfallet blev det, på slingriga skogsvägar, och en liten tripp in i Norge upp på ett fint berg, nån dagstur upp till Stekenjokk med matsäck på kalfjället och några mindre dagsvandringsturer hann vi med också.
Egentligen finns det så mycket att berätta och beskriva och måla ut, men tystnaden, friden och ödemarken låter sig liksom inte beskrivas med ord... Så det blir några bilder istället.
Dimman lättar över Indalsälven kl 5 på morgonen, påväg uppåt. 
Utsikten från stugan över Gussvattnet.
Utsikt från Medberget, ett av vandringsmålen.
Molly var så stolt när hon fick bära sin egen klövjeväska!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)