Ja i kroppen faktiskt.
Själen har för en gångs skull fått lite ro, nu är det fridfullt och skönt efter helgens blixtrande urladdningar.
Men kroppen mår bläk. Jag fryser och sen svettas jag och sen fryser jag igen. Och så är jag alldeles andfådd och har hög puls, och har ont i huvudet - som ett jävla spännband runt pannan känns det - och så mår jag illa.
Min patient, som jag har ansvarat särskilt för den senaste tiden, fick äntligen dö idag, efter alldeles för lång väntan. Anhöriga var nöjda, jag var nöjd, och framför allt, så tror jag att min patient var riktigt nöjd! Såg så ut i alla fall.
Det känns så fantastiskt att få ge en liten obetydelsefull stund av sitt liv till att sitta och prata med anhöriga vid sidan av den avlidne, när det betyder så otroligt mycket för dem. Tänk va lite man kan göra, och ändå göra så gott, liksom?
Nä, nu ska jag krypa upp i soffan med min tomatsoppa och en tjock filt. Don't mind if i do...
3 kommentarer:
Usch då vännen, hoppas verkligen inte att du ska gå och bli sjuk nu. Förkylningen som går är överdjävligt jobbig så jag håller tummarna att det går över snabbt för dig.
Många krya på dig kramar!
Jag har lixom bestämt mig för att INTE bli sjuk då... Heh, får se hur mina planer artar sig... *vill inte*
Hoppas bara de inte är den fruktade bacon-febern... =/
En av våra pat gick också bort i helgen och det är så fint att kunna ge de anhöriga en fin sista stund..
Skicka en kommentar