Tredje natten på jobbet.
Det enorma sjukhuset ligger tyst och mörkt och vilar som en väldig drake. Det är svårt att föreställa sig att det är fullt av människor, fullt av aktivitet. Här är tyst och stillsamt, nästan fridfullt.
Enstaka pip från övervakningsapparaterna, en viskning från en patient då och då. Suckande, regelbundna andetag och ett svagt sus från syrgasslangar.
Om drygt fem timmar släpper draken ut mig ur sitt gap, och dagverksamheten kommer igång igen, med röster, hastiga steg, rörelse, ljus och liv.
Men just nu regerar mörkret, och jag är en skugga, en silhuett, som rör sig ljudlöst mellan sängarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar