Vardag igen

Jahapp då var semestern över för den här gången. Den första tanken som slog mig i måndags när jag kom till jobbet och såg att vi hade 5 överbeläggningar var: "Jag behöver semester!". Men efter några timmar var man inne i svängen igen som om ingenting hade hänt.

Igår kändes det att det var vardag igen. Upp tidigt, iväg till jobbet. En hastig puss i hallen. (Det finns ingen sötare än Caisa när hon är nyvaken och ögonen är jättesvullna och knappt öppna!)
Blodtryck och medvetandegradsövervakning. Förmaksflimmer och intracerebrala infarkter. Skallskador, kontusionsblödningar, epilepsi och myasteni. Lunch. Anhörigsamtal, förklara, berätta, trösta, kontrollera, mäta, dokumentera, diskutera, ge läkemedel, dropp, piller, injektioner, blodprov, kräkningar, katetrar och sondmat. Fika. Rapportera, förklara, slå upp, kontrollera, beställa mediciner, lägga schema. Och så hem igen genom Stockholms fyrfiliga rusningstrafik.

Handla på hemvägen. Ringa mamma och kolla att allt gått bra med Molly under dagen. Laga mat. Äta. Iväg till träningen. Spinning i en mörk, stekhet källarlokal. Svett och puls på 160. Hem igen. Tar Molly och åker till sjön. Tar ett dopp. Iskallt vatten. Molly leker och badar. Sitter ensam på bryggan och lyssnar på ljud från sjön. Fiskar som hoppar, mygg som surrar, vatten som kluckar mot bryggan. Plockar smultron och en stor bukett blåklockor på hemvägen.

Hemma igen. Äter yoghurt framför TV:n. Någon deckare. Caisa somnar med huvudet på min axel. Jag somnar och vaknar av att jag snarkar. Stänger av TV:n. Borstar tänder och tar en snabb dusch. Går och lägger mig.

Tar ett djupt andetag och känner att vardagen är tillbaka.