Den ger mig sinnesro, den ger mig utlopp för min kreativitet och mina idéer och min lust. Den sprakar av färger, former och dofter. Den har en helt egen vilja och är svår att tämja. Plantor växer på ställen där ingen bett dem att växa. De tränger sig upp mellan stenplattor och i rabatter, överallt sprudlande livsglädje!
Träden står ståtliga och lugna och ger sval skugga här och var, allt eftersom solen vandrar över himlen. Bin och flugor surrar bland liljorna och sniglar segar sig fram och lämnar glansiga spår i jorden.
Varje morgon går jag ut och sätter mig på verandans trapp och tittar ut över härligheten. Den ostyriga, vildvuxna rabatten längs uteplatsen, den mossiga gräsmattan, det taniga, nyplanterade plommonträdet, de risiga buskarna och det otillgängliga hallonsnåret bakom knuten. Jag går en sväng och plockar lite ogräs, flyttar på lite sniglar, luktar på liljorna... Det finns ingen tid som nu.
Strandiris (Iris sibirica)
Indiankrasse (Tropaeolum majus)
Daglilja (Hemerocallis)
Akleja (Aquilegia vulgaris)
3 kommentarer:
Ser otroligt skönt och avkopplande ut - vet ju hur skönt det är att bara sitta ner några timmar i din trädgård, småsnacka om ditten och datten och dricka kaffe.
Du har ditt lilla paradis du också.
Låter så oerhört lockande att kunna njuta av nuet, nästan så att blir avundsjuk. Inte missunsamm men avundsjuk.
Kramar om!
Åh, det är stor skillnad på missunsam och avundsjuk. Härligt att du ser den! Du vet att du ALLTID är välkommen hit, att bara slå ner baken, slänga upp fötterna och ta en kopp kaffe. Man behöver inte göra nåt speciellt, bara va. Det är det min trädgård är till för.
Så vackert du beskrev din trädgård! poesi...
Skicka en kommentar