Vilken skitmorgon!

För det första så trampade jag på en porslinsskärva och skar mig i stortån i morse, vilket totalt sinkade mig hela dagen! (Molly som rivit ner kattmatsskålen, som gått i tusen bitar, varav en jag missat att sopa upp.)

Efter att ha plåstrat om min skadade tå var jag försenad och hade helt kommit ur min väl invanda morgonrutin, och nu blev allting fel.

Jag kom iväg 10 minuter för sent och rusade iväg till bilen. På Rotebroleden hamnade jag bakom en pansarvagn av allt tänkbart, som gick i typ 20 km/h, vilket sinkade mig ännu mer. Nu var jag sen på allvar.

På jobbet hittade jag ingen parkeringsplats eftersom jag var sen. Fick snirkla runt ett tag för att leta. Klockan tickade. När jag väl hittade en liten lucka, upptäckte jag att jag inte hade plånboken med mig! Jag kunde inte betala P-avgiften! Nu var jag förbannad.

Jag hade som tur var några enkronor i en ficka och kunde parkera en stund iaf.

Sprang ner till omklädningsrummet i kulverten, slet upp skåpet, och möttes av ett tomt skåp. Jag hade glömt hänga in kläder när jag gick senast! Nu var jag rosenrasande. Jag sprang upp för trapporna till avdelningen (6 trappor från kulverten, á 22 trappsteg. Puh.) Snabbt in på personaltoan för att byta om, kastade in mina kläder i ett hörn på sjuksköterskeexpeditionen och slet upp dörren till rapportrummet, endast 1,5 minuter för sent.

- Ssschhhh! väste någon.

- Håll käft eller dö, tänkte jag.

(När jag kom hem efter jobbet låg mina ägodelar utspridda längs gången till huset. Caisa hade varit snäll och plockat upp telefon och plånbok i alla fall.)

Badrumshelvete

Hade en hantverkare här imorse för att titta på badrummet som behöver renoveras. Vi hade inte tänkt oss någon lyxrenovering, utan bara byta våtrumstapeten, lägga nytt plastgolv, byta golvbrunnar och flytta på duschen... Nothing fancy.

Killen kom 1½ timme försent. Han tittade på badrummet, fotade och mätte och kom med en massa underbara förslag om ditten och datten man "absolut borde göra" och pratade om att man "måste satsa på kvalitet" och bla bla bla.

Strax innan han skulle gå, för att senare skicka oss en offert på jobbet, frågade Caisa: - Vad tror du det rör sig om för summa i slutänden?

Och han svarade: - Jaa, en enkel badrumsrenovering brukar väl landa på en 60-80 tusen...

SEXTIO TILL ÅTTIO TUSEN!?!?!?!

Vafan vi ska SKITA därinne, inte servera nobelmiddag!

Caisa och jag svalde några gånger, tog artigt i hand och log. Hur handskas man egentligen med hantverkare? Vi vill inte alls ha nån jävla golvvärme, eller nån flådig handdukstork, eller nåt nytt fönster, eller ens ett nymålat tak! Vi vill ha en jävla våtrumstapet! Men inte för åttio tusen... Då kan jag fanimej snickra ihop ett utedass...

Risktillägg?

Jeg är nog världens mest klantiga, snubbliga och pinsamma person.

För kanske ett år sedan lyckades jag med konststycket att spräcka ett ögonbryn på jobbet. Jag ryckte upp en dörr, som var lite väl trög, missbedömde min egen styrka och *pang*! Dörren for upp rakt på mitt ögonbryn. Mitt huvud flög åt ett håll och jag åt ett annat. Jag fick hjälp att tejpa ihop mitt sargade huvud. Det är tur man jobbar bland skallskadefolk.

Lite senare, kanske ett halvår senare utspelar sig nästa pinsamma scenario. Jag får telefon, någon vill faxa journalkopior till oss och jag har glömt faxnumret. Jag springer genom korridoren med mina snabba ben och stora skor, telefonen i högsta hugg. Givetvis snubblar jag på mina egna fötter, flyger genom luften och glider som en pingvin på mage 3-4 meter, förbi en förvirrad patient i rullstol, som log sitt första leende på tre veckor.

Nå, nu till den senaste makabra olyckan. Igår sprang jag upp på en annan avdelning för att låna Betabion-ampuller. Med dessa i näven rusade jag sedan ner de 4 trapporna, varvid jag givetvis trampar snett, hinner tänka "fallolycka i stentrappa - rädda ampullerna!", klamrar mig fast vid ledstången med en hand, hjälplöst rasande nedför 3-4 trappsteg. Men ampullerna var oskadda! Jag har nu ett blått knä, en uppskrapad arm och ett törnat självförtroende. EN stackars patient satt i hisshallen och hörde eländet. Han bara skakade på huvudet när jag gick förbi. Lite skamset rättade jag till min bussarong och sa: "Jag ehh...snubblade lite...".

Kontentan av det hela är: Jag vill ha risktillägg. Jag lever farligt på jobbet. Jag är nog de facto en fara för mig själv, när jag tänker efter.

Att skiljas...

...är att dö en smula.

Det är nog så sant som det är sagt.

Tänker på er båda två.

Tio Guds bud

Idag skall jag vara en god människa och leva efter tio Guds bud.

Men... Hur var det egentligen då?

1. Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Lätt! Om man inte med "andra gudar" menar typ Facebook...bloggen...kaffe... Men jag lovar att inte börja tillbe Allah eller släppa in Jehovas vittnen eller nåt sånt.

2. Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. Nej för fan. Om man är sur så är det väl ingen idé att ropa "Jesus Frälsare, vad arg jag är!"?

3. Tänk på vilodagen, så att du helgar den. Men tänk för att det här blir inga problem, ser ni. Idag är min lediga vilodag och jag helgar den för fullt!

4. Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. Se, här börjar det bli knepigt. Mamma och pappa är två senila gamla strutsar som jag visserligen älskar, men att helga dem... Jag får mest ta hand om dem känns det som. Kanske räknas det med?

5. Du skall icke dräpa. Den här biten är jag fantastiskt bra på! Spindlar lyftes varsamt ut ur huset och placeras ömt i gräset utanför. Nä, dräpa är inte min grej. Inte ens mördarsniglar, faktiskt.

6. Du skall icke begå äktenskapsbrott. Easy piecy! Jag är inte gift än! =) Skämt åsido... Behöver inte nån annan. Caisa ger mig allt jag vill ha.

7. Du skall icke stjäla. Det här brukar inte heller vara nåt problem, om det inte gäller pennor på jobbet. Jag är världssämst på att lämna tillbaks lånade pennor! Men jag kompenserar det med att ständigt lägga ifrån mig mina egna här och var...

8. Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. Man ska inte ljuga alltså. Jag brukar inte ljuga. Nån vit lögn slipper väl ur mig i obetydliga sammanhang då och då, men då får jag otroligt dåligt samvete. Dags att bättra sig där alltså!

9. Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Lätt som en plätt! Jag älskar mitt hus! Oavsett om det är stökigt, slitet, fult och omodernt. Mitt hem är min borg, and i love it! Men betyder det att man inte får sitta och dregla över vackra herrgårdar i tidningar och sån't också...? =/

10. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något, som tillhör din nästa. Det är lugnt, grannens fru är gammal och ful. =) Fast han har en såg som jag är lite sugen på... Skämt åsido. Ditt är ditt och mitt är mitt. Men man kan ju dela!

Kort och gott har jag väl inte så mycket stora synder i mitt liv. Ska bli spännande att se hur jag lyckas idag!

Jobbig anhörig

Idag har jag fått lov att vara den där "jobbiga" anhöriga som bara ställer en massa omöjliga frågor och lägger sig i och ifrågasätter.

Ja, för idag var jag faktiskt anhörig med en massa frågor.

Farmor såg ut att må oförskämt bra i alla fall, så jag håller tummarna för att operationen imorgon går bra.

Jag hörde förresten för ett tag sen ett mycket tänkvärt talesätt för oss som jobbar i vården: "Det finns inga besvärliga anhöriga. Det finns bara anhöriga som har det besvärligt."

Jag har det lite besvärligt just nu, tror jag bestämt.

Fan

Just nu är jag arg, besviken och rädd.

Jag visste hela tiden att nåt inte stod rätt till med farmor. Och jag är så jävla lessen över att inte ha fått veta direkt. Ångrar att jag inte tagit mig tid att engagera mig mer och insistera om att få vara med på alla möten med läkare...

Nu ska hon opereras för en "hudförändring", jag i min enfald trodde att de skulle skrapa bort en liten grej på halsen. Får sedan veta att hon ska sövas och opereras på ÖNH, och att operationen tar ca 2 timmar och att de ska ta bort en muskel i halsen på henne och att hon kommer ligga på sjukhuset ca 1 vecka efter det.

Fan, farmor!

Note to self: Om anhöriga ringer och vill veta nåt om en patient, är de inte intresserade av att höra hur många andra patienter du har. Fullkomligt ointressant.

(Som om jag skulle komma på idén att yppa nåt sånt över huvud taget...)

Hjärtekross

Separationer är väl helvetet på jorden? Det absolut fulaste, jobbigaste, hemskaste och vidrigaste man kan vara med om. När drömmar, minnen, kärlek och förväntningar går i kras.

Det är mycket troligt sant så, att jag inte är den bästa på att ge råd i kärleksfrågor. Vem kan egentligen ge bra råd om sånt? Vad är ett bra råd? Kan man göra annat än försöka stötta, säga "du klarar dig", "du är stark", "du måste hitta dig själv", "låt det ta tid"...? Alla de klyschor som jag hört till förbannelse.

Jag kan inte komma på några andra ord. Jag vet hur överjävligt det kan vara. Jag vet vilken panik man får, hur man inte ser nåt annat än sin olycka. Hur man faktiskt tror att man skall sluta andas och dö utan den man älskar.

Jag vet det så väl.

Ändå har jag inga bra råd. Mer än, "ta det lugnt". Ge det tid. Stressa inte. Agera inte på alla impulser, låt känslorna finnas där. Men låt dem inte ta över och dra dig ner i ett djupt svart hål. Låt dem komma och gå, som gäster i ett hus. Låt dem svalla över dig, gnaga på dig inifrån, knacka dig på axeln, hoppa på dig i en mörk skog, stryka dig över kinden... Men motstå frestelsen att låta dem styra över dina handlingar.

Och motstå impulsen att skrämma bort alla som ger "fel" råd. Vi vill dig bara väl.
Älskade vän. Hitta tillbaks till glädjen. Jag vill se dig le igen.

Att jobba natt är som att föda barn

Varje gång man gör det så tänker man "aldrig mer". Och så har man glömt bort det nästa gång man lägger schemat, för det "var ju ändå inte så farligt".

En sak hade varit om jag haft häcken full hela natten och verkligen JOBBAT. Men när patienterna mår bra och sover, och jag sitter och blippar på Facebook i 10 timmar, då vill jag bara dö.

Eller så skulle det få kunna börja pipa hjärtstopp i ett Datex-skåp...

Nice

Faktiskt så nice att det inte passar sig att skriva om det i bloggen.

Lycklig bara. =)

Fredag. Båda hemma. Ska jobba natt. Sedan ledig helg. Vore skoj att hitta på nåt kul. Förslag emottages tacksamt.

Mår bättre

Fortfarande nåt fel på termostaten (svettas/fryser om vartannat) men annars lite piggare idag. Suttit i skolbänken med R och C idag och pluggat VIPS. Oh yeah. Fantastiskt kul. Not. Vi är barnsliga alla tre så istället för att lyssna på fröken när hon berättar om STATUS och ANAMNES och SÖKORD och DIAGNOS och UTVÄRDERING sitter vi och ritar olika könsorgan på små lappar. Moget.

Caisa är jätteförkyld och har legat hemma hela dan. Nu är hon och handlar glass och sen blir det L-word för hela slanten. Hon köpte hela boxen, säsong 1-5. Yummie!

Mår kasst

Ja i kroppen faktiskt.

Själen har för en gångs skull fått lite ro, nu är det fridfullt och skönt efter helgens blixtrande urladdningar.

Men kroppen mår bläk. Jag fryser och sen svettas jag och sen fryser jag igen. Och så är jag alldeles andfådd och har hög puls, och har ont i huvudet - som ett jävla spännband runt pannan känns det - och så mår jag illa.

Min patient, som jag har ansvarat särskilt för den senaste tiden, fick äntligen dö idag, efter alldeles för lång väntan. Anhöriga var nöjda, jag var nöjd, och framför allt, så tror jag att min patient var riktigt nöjd! Såg så ut i alla fall.

Det känns så fantastiskt att få ge en liten obetydelsefull stund av sitt liv till att sitta och prata med anhöriga vid sidan av den avlidne, när det betyder så otroligt mycket för dem. Tänk va lite man kan göra, och ändå göra så gott, liksom?

Nä, nu ska jag krypa upp i soffan med min tomatsoppa och en tjock filt. Don't mind if i do...

Om du faller...

Jag har nog citerat den här låten många gånger tidigare, men den tål att upprepas. Om du faller spelar ingen roll. Det handlar om att ta sig upp.

Jag sitter vid pianot och låtsas att min röst låter lika vacker och övertygande som Tracy Bonhams:

Whether it's the sunshine, whether it's the rain
doesn't make a difference 'til you complain
Whether it's the water coming in from the roof
Does it piss you off that you're not water proof?

Whether you fall
Means nothing at all
It's wheter you get up
It's wheter you get up

And you hate the silence as it fills up the room
And there's not much to say to your blushing groom
Maybe all eyes are on you so you finish the race
And the world sees you struggling for last place

Whether you fall
Means nothing at all
It's wheter you get up
It's wheter you get up

Ångestbakis

När man vaknar, sträcker ut sig, öppnar ögonen... Inser att sängen är tom bredvid. Minns. Fan.

Går upp i ett grått töcken. Huvudet värker. Kroppen värker. Hjärtat värker.

Bokar ett spinningpass. Hoppas att allt bara går över av sig självt.

En solig morgon

Det är ledig lördag. Klockan är halv elva. Sitter och kollar bloggen och facebook lite sporadiskt med en kopp kaffe.

Caisa sover. Kanske borde väcka henne. Men hon tycker ju så mycket om att sova...

Det är sol i trädgården. 16 grader varmt på skuggsidan, visar termometern i köksfönstret. Vore ganska behagligt att gå ut alltså.

Borde gräva igen hålet kring den nya trädgårdsbelysningen och plantera lite höstblommor där... Klippa gräset... Flytta vedkubbar...

Såhär ser det ut hos mig just nu.
Köksfönstret.
Vardagsrumsfönstrena...

Snodde den av Johanna

...bara för att jag så gärna vill tala om för världen vilken otroligt intressant och spännande person jag är. Så läs noga nu!

HAR DU:
Opererat dig: Nä, har inte opererat NÅN, allra minst mig själv. Och ingen har opererat mig heller.
Piercing: Nä.
Tatuering: Nä.
Barn: Nä, inte det heller.
Använt droger: Nä, inte direkt kan jag väl påstå. Receptbelagt bara...
Hamnat i slagsmål: Slagsmål och slagsmål? Inte direkt. Jag har slagits. För längesen.

JUST NU:
Äter du: Lösgodis. *busted*
Dricker du: Nyss ett glas vatten.
Ska du: Åka till Nanna och ta en kopp kaffe och tjöta om livet.
Lyssnar du på: En fluga och en klocka.
Väntar du på: Lite energi till boxpasset.
Tittar du på: skärmen
Har du på dig: T-shirt och gråa mysbyxor.

DIN FRAMTID:
Barn: Nä.
Giftermål: Jo det är det väl tänkt.
Karriär: Vi får se om jag tar mig i kragen och pluggar anestesi nån gång.

VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller Kyssar: Ligga.
Kortare eller Längre: Beror ju på vad. Kortare hår och längre promenader?
Snygg mage eller Snygga armar: Snygg röv.
Busig eller lydig: Busig.

HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Jomenvisst.
Tappat bort glasögon/linser: Jaadå. Linserna trillar ur lite då och då.
Brutit ett ben: Nej. Eller jo, en spricka i handen har jag haft.
Rymt hemifrån: Ja i nån timme...
Röntgats: Joodå.
Krossat någons hjärta: Har jag säkert. Eller kanske har jag för höga tankar om mig själv?
Mobbat någon: Inte avsiktligt.
Gråtit när någon dött: Jo.

TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Visst. Sen är frågan hur länge den håller i sig.
Gud: Ja. Jag vill det iaf.
Mirakel: Of course.
Aliens: Liv utanför vintergatan? Borde finnas. Universum är ju stort.
Magi: Njah...
Ett himmelrike: Vore gött.
Tomten: Den är ostädad och gräset är högt, men det är klart den finns!
Änglar: Njah, inte såna med vingar iaf.
Transformers: Självklart.

BLANDAT:
Är du kär i någon? Ja. Caisa.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nä. Hemma bäst. Bäst, bäst, bäst!
Tycker andra att du är attraktiv? Nä inte särskilt, tror jag. Men vad gör det?
Dricker du? Annars skulle jag väl dö?
Använder du droger? Nej, inte mer än nödvändigt.
Vilket schampo använder du? Elvital Anti Breakage.
Vilken parfym använder du? BOSS Woman.
Vad är du rädd för? Tunnlar, hissar och små låsta utrymmen.
Gillar du att tvätta? Nej.

Det måste ju vara världens mest uttömmande frågeformulär. Seså kopiera nu så jag får veta allt om er!

Snabba ryck

Om man snabbar på utav bara helvete så går det av bara farten.
05:00 Alice Cooper ropar Hello Hooray ur mobilen. Dax att vakna.
05:10 Samme Alice ropar igen och jag börjar fundera på om det trots allt inte är lördag...?
05:11 Kommer på att det bara är en piss-torsdag och hasar mödosamt ur sängen.
05:12-05:50 Ett sammelsurium av kaffe, hundutsläpp, frukost, tandborstning, påklädning.
05:50 Noterar att det är kallt ute. Bil till jobbet.
06:40 Snor sista parkeringsplatsen.
06:43 Byter om och går mina 6 trappor upp till avdelningen.
06:45-15:30 Jobbar.
15:43 Qruisar genom rusningstrafiken. Svär åt manliga bilförare.
15:57 Krockar nästan med en dito som har mycket bråttom.
16:25 ICA. Lax, potatis, lök, morötter och kattsand. Chop, chop! Allt i rätt ordning.
16:45 Parkerar. Släpper ut Molly.
16:59 Börjar laga mat.
17:37 Äter mat. Stekt lax med klyftpotatis och ugnsrostade morötter och lök.
Fastnar framföt TV:n trots att den inte visar något intressant.
18:00 Kommer på att Molly måste ha en promenad! Rusar ut i skogen.
18:29 Hem. Byter om till träningskläder. Sticker igen.
19:00 BodyPump.
19:55 Stretch. Hem igen.
20:10 Yoghurt och russin. Datorn. Facebook och Bloggen.
20:59 Nu har tiden hunnit ikapp mig och det är strax dax att sova. Natti natti!

Skit

Jag är deppig, ledsen och missnöjd med i stort sett allt.

Det är väl egentligen bara träningen och Mollypromenader som betyder just nånting just nu. Allt annat känns crap.

Kom på mig själv med att tänka idiottankar idag igen. Jag vet att de bara är tankar, dumma dumma tankar. De liksom kommer automatiskt, av inlärd vana. De stör mig inte direkt. De bara finns där. Ibland tröstar de. Ibland gör de mig arg. Men de gör mig inte rädd. För de är bara tankar.

Som ny!

Nya spinningskor, nya träningsbyxor, och en ny topp.

Nu är det bara att sätta fart!

En massa känslor

Först frustrerad på jobbet. Riktig motvind, arg, ledsen, arg, ledsen.
Sen stress. Hinna med allt och alla! Just nu känns det som om alla behöver min tid, och de jag vill dela den med hinner jag inte med.
Och så ändå nöjd med jobbet, när jag tänker efter. Jävligt nöjd med mig själv. Nästan lite rörd av värmande, tacksamma ord.
Och så ånyo stress och press, ren ilska faktiskt. Arg, jävligt arg. SMS och telefonsamtal som bara blir höjda röster, rassel och klick i örat. Så inihelvete jävla förnedrande att få ett klick i örat, särskilt när jag inte förtjänar det. Arg som ett bi påväg hem - fler telefonsamtal från andra håll. Samordna och planera, fixa och greja.
Och så ut i skogen. Lugnet infinner sig. Ljudet, ljuset, doften och känslan av mjuk mossa under skorna tar ner tempot lite. Går, går och går. Molly är glad. Alltid så himla glad. Överlycklig när jag kommer hem. Överlycklig när vi ska gå ut. Världslyckligast när jag kastar en pinne. Och hon bara älskar, älskar, älskar förbehållslöst och är tamej 17 aldrig arg. Inte som jag.
Som jämt är arg. I alla fall ofta.
Jag har egentligen inte så mycket att vara ilsken för, men jag är det ändå. Jag skulle bara kunna acceptera att människor har dåliga dagar och säger dumma saker, för att de själva har det jobbigt och är frustrerade. Men si, det hjälper inte just nu.

Och ändå så känner jag nu när kvällen har kommit, och jag har svettats ut det mesta av mina frustrationer på ett sjuhelsikes tungt spinningpass, att jag faktiskt kan leva med det här. Jag får vara arg nu. Jag vet varför. Och det är OK. Varken bra, dåligt eller ens nödvändigt, men ett faktum. Såhär är det.