Separationer är väl helvetet på jorden? Det absolut fulaste, jobbigaste, hemskaste och vidrigaste man kan vara med om. När drömmar, minnen, kärlek och förväntningar går i kras.
Det är mycket troligt sant så, att jag inte är den bästa på att ge råd i kärleksfrågor. Vem kan egentligen ge bra råd om sånt? Vad är ett bra råd? Kan man göra annat än försöka stötta, säga "du klarar dig", "du är stark", "du måste hitta dig själv", "låt det ta tid"...? Alla de klyschor som jag hört till förbannelse.
Jag kan inte komma på några andra ord. Jag vet hur överjävligt det kan vara. Jag vet vilken panik man får, hur man inte ser nåt annat än sin olycka. Hur man faktiskt tror att man skall sluta andas och dö utan den man älskar.
Jag vet det så väl.
Ändå har jag inga bra råd. Mer än, "ta det lugnt". Ge det tid. Stressa inte. Agera inte på alla impulser, låt känslorna finnas där. Men låt dem inte ta över och dra dig ner i ett djupt svart hål. Låt dem komma och gå, som gäster i ett hus. Låt dem svalla över dig, gnaga på dig inifrån, knacka dig på axeln, hoppa på dig i en mörk skog, stryka dig över kinden... Men motstå frestelsen att låta dem styra över dina handlingar.
Och motstå impulsen att skrämma bort alla som ger "fel" råd. Vi vill dig bara väl.
Älskade vän. Hitta tillbaks till glädjen. Jag vill se dig le igen.
4 kommentarer:
Du beskriver känslan så otroligt pricksäkert. Det skär i hela kroppen när jag läser ditt blogginlägg. Med dig som vän är jag helt säker på att den smärtsamma separationen blir lite lite lättare för din vän. Du är en fantastisk människokännare som jag beundrar. Din livserfarenhet, omtänksamhet och själsliga känslighet överträffar alla goda råd i världen.
Åh, va snällt sagt... =)
jag vet, jag vet...men fan när väggarna anfaller och jag kryper på alla fyra så funkar inga råd och man kvävs, kanske inte på riktigt men det känns så. Mammas mat och mammas klappande på axeln är den bästa medicinen :).
Du är världens bästa vän ..älskar dig. PUSS
jag ska sluta förbereda mig för 3 världskriget, jag ska lugna mig och ge henne tid, bara vänta men det är så svårt när man skriker inombords och bara vill att hon kommer hem och slutar fjanta sig :)
=)
Pöss, gumman. Love ya.
Skicka en kommentar