Hade en sån där spännande dröm, som egentligen inte innehöll nåt spännande alls, men bara känslan i drömmen var mystisk, lurig, lite farlig och läskig. Drömde att jag körde omkrin i nordligaste Norrlands djupa skogar och letade efter nåt. En by eller nåt... Men det var så svårt att hitta. Och det var så långt bort från allt, och öde och väldigt, väldigt spännande. Kan inte beskriva varför. Det var bara så.
Vill ut och resa nu. Två veckor kvar av semestern. Längtar som fan efter att bara packa ihop ett tält och ett gasolkök och pysa ut i vildmarken, dit näsan bär och leva enkelt ett tag.
Igår var vi på Prideparaden. Massor med crazy outfits och bara bröst, dunka dunka och pyntade lastbilar överfulla med läderbögar och små manhaftiga korthåriga kvinnor i baggy jeans och hängslen. Jag kände mig väldigt heteronormativ i en annars mycket brokig skala. Trots att jag lever i ett homoförhållande, känns det som om Caisa och jag är ruskigt "normala". Hus på landet, varsin bil, hund och katter, fasta jobb, stadig ekonomi, ring på fingret och stillsamma grillkvällar med grannarna. Det var väl min dröm. Min dröm som inte verkar så storslagen när man skriver ner den sådär, men i min värld är den långt bort från allt, och öde, och väldigt, väldigt spännande. Kan inte beskriva varför. Det bara är så.
2 kommentarer:
Känner igen det du skriver väldigt väl. Vi var också ner till Pride en sväng i lördags och tittade på paraden tillsammans med LillaSkrutt. Både jag och Linn konstaterade att vi kände oss väldigt hetronormativa och Svensson =)
Visst förstår jag också grejen med att det ska vara party, dunka dunka, festligheter, glamor och blingbling men när man står vid sidan om (vilket jag iofs känner att jag oftast gör nu för tiden) så ter sig allt så oerhört likriktat. Linn blev helt bestört över att "ALLA" butchflator såg ut som hon och hon var beredd på en hel makeover för att inte vara en av alla dessa =) Själv kände jag mig bara som fröken Präktig där jag stod i mina foträta skor och glasögon på nästippen.
Din dröm om hus, hund, stadigt förhållande, lugna middagar och stabil tillvaro och genuin gemenskap med några få vänner är du inte ensam om. Och det ser absolut inte "fjuttigt" ut - jag har samma dröm! Så vill jag leva mitt liv. Det är gott nog! =)
så det är tur att det finns en plats för oss som njuter mer av naturens lugn än av stadens larm. (Förresten... gissa om vi är sugna på att hitta ett hus på landet?????)
Kram, Veran! ;)
Skicka en kommentar