Skuggan

Funderade igår på varför. Varför blir jag så upprörd? Varför stör det mig så enormt? Varför reagerar jag så starkt som jag gör?

Jag syftar på min ilska över grupperingar. Särskilt dem på jobbet. Vi har en liten klunga undersköterskor som envisas med att bara umgås med varandra, bara prata med varandra, bara fika med varandra, bara hjälpa varandra. Tror fan att de går tillsammans på toa och torkar varandra också!

Så, vad gör det mig???

Dessa tjejer - de kallar till och med sin lilla grupp för "tjejerna" - i åldern 30-40 år med en mental mognad på ca 17 år, är extremt ytliga. De talar i princip uteslutande om smink, kläder, killar, fettförbränning, ögonfransar, plastikoperationer och det senaste innestället i stan. Kort och gott - jag har ingenting gemensamt med dem. Jag skulle inte vilja vara deras vän. Jag vill inte vara en av tjejerna.

Och ändå blir jag så arg.

Så jag funderade. Och jag kom på det. Min skugga! Min mörka skugga som fortfarande följer mig, sedan dagis, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet. Min skugga innehåller elaka ord, utfrysning, gängbildning, spott i håret, skratt och pekande i duschen efter gymnastiken, uteslutning, ensamhet, ledsenhet, utanförskap.

Jag passade inte in! Jag fick inte vara med. Jag fick höra att jag var ful, töntig och till och med äcklig. Ingenting jag gjorde var bra, och jag lärde mig snabbt att tycka illa om mig själv.

Resan ut ur denna ensamhet och självförakt har varit lång och smärtsam. Jag har med alla tänkbara medel försökt lära mig att få människors positiva uppmärksamhet, för att bli sedd, omtyckt, kanske till och med älskad. Det har tagit många år, och jag är nog inte färdig än, med att helt och fullt behandla mig själv med den respekt jag egentligen är värd.

Så, det är inte så konstigt. I skuggan ser jag inte dessa undersköterskor, som hittat varandra och trivs ihop. Jag ser gänget, klungan, gruppen som utestänger. Jag blir påmind, undermedvetet. Och i det undermedvetna - i skuggan - väcks känslan. Och den känslan är egentligen inte alls vrede, ilska, irritation. Den är skam. Och skam gör ont. Så fruktansvärt ont.

Tack för ordet.