Dåså! Då var vi tillbaks i civilisationen. Vi har haft en härlig tripp längs östkusten. Tyvärr ösregnade det första natten utanför Valdemarsvik. Jag sov inte en blund, låg bara och tänkte på hur otrevligt det skulle vara om det började regna in i tältet. Det gjorde det inte.
Snabbkaffe värmt på spritkök och bad i havet, sen bar det iväg vidare söderut. Vi stannade i Västervik, en söt och mysig hamnstad. En varmt välkommen strålande sol värmde gott, så vi torkade upp ordentligt efter den blöta natten. Vi tog in på en liten camping i Gryts skärgård, en skogsplats lite avsides. Den natten kunde jag sova lite mer, men blev ideligen väckt av en massa kor som stod och råmade högljutt mitt i natten alldeles intill. Dagen efter fick vi höra att man nyligen sett en björn ströva omkring i området... Den hade jag velat se. Tror att kossorna fick sig en titt den natten, som de lät.
Tätt inpackade i min lilla bil rullade vi vidare in i Smålandsskogarna. Jag ville så gärna se mitt barndomsställe Pipetorp igen. Har inte varit där på 20 år. Men jag visste på ett ungefär var det låg (mitt ute i ingenstans mellan några småbyar). Och vi hittade det! Mitt hjärta klappade hårt och fort när jag fick se den gula dörren till det röda lilla huset. Det såg exakt ut som för 20 år sedan. Ingen var hemma, men efter en stund kom en hemtjänstbil. De ville inte svara på några frågor om vem som bodde kvar där, men de nickade och mumlade "jo..." och bytte några osäkra blickar med varandra när jag gav ett namnförslag. Han bor kvar! Det slog mig att det fortfarande doftade likadant på gården efter 20 år. En säregen doft av gammal bondgård, fuktigt hö och jordgubbar. I den stora pilen mitt på gården satt en bit av ett rep kvar, som en gång burit upp en enkel gunga i form av en träplanka. Så mycket minnen. Alla mina somrar. Det var sig likt och det var skönt.
Jag var upprymd och glad och Caisa var mest trött och hungrig när vi rullade vidare mot Hultsfred för att äta. Sen åkte vi ner till Kalmar och över den hiskligt långa bron till ett soligt Öland. Vi hittade en fin hundvänlig Camping i Eriksöre på södra sidan. De hade gratis agilityträning, lydnadskurser och spårträning, ett jättefint hundbad och en stor rastplats för campingens alla hundar. Vi stannade två nätter och badade i havet och gjorde en tur ner till södra udden och såg söta sälar ligga ute i vattnet och sola sina tjocka magar.
Sista dagen vaknade vi till tjocka tunga moln och hotande regn, så vi packade in oss i den lilla bilen och började prutta hemåt. Vi stannade vid ett litet café längs vägen och jag mumsade i mig kaffe och våffla. Då såg jag plötsligt genom fönstret mamma och pappa komma knatande över parkeringen! Gissa om vi blev ganska förvånade allihop över att råka på varandra mitt ute i Småland! De var också ute på campingsemester med sin husvagn och var påväg hemåt. Konstigt men roligt sammanträffande!
Kan säga att det var vansinnigt skönt att sträcka ut sig i sin egen säng inatt. Kunna vända sig utan en sovsäck som korvar sig runt en. Kunna gå upp och sätta på kaffebryggaren på morgonen, utan att behöva krypa ut ur ett tält och sätta igång ett spritkök. Torra kläder. Min sköna dusch! Borta bra, men hemma är fucking bäst!
2 kommentarer:
välkomna tillbaka!
Tack Suzan! =)
Skicka en kommentar