Ibland behöver jag bara bli sedd. En kram, en fråga, ett leende. Ibland känner jag mig så himla ensam i mig själv, och i min egen lilla värld.
Idag känner jag mig ensam. Less. Trött. Håglös. Ingenting är roligt.
Fick en stor fisk på kroken. Men det visade sig vara en oätlig och dessutom utrotningshotad asp, så det var bara att slänga i den igen. Jag får inte fisk. Och får jag fisk så går den inte att äta. Jag vill inte sätta något fånigt sportfiskerekord. Jag vill äta fisk.
Nä, idag är ingen bra dag. Säkert någons lyckligaste dag, men inte min. Världen ligger inbäddad i en grå, fuktig yllefilt idag, och det är som jobbigt att andas.
Kom och krama mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar