Stress

Funkar ganska dåligt under lång tids stress.

En hastig händelse och snabba beslut och lite adrenalin och agera här och nu funkar bra. Men när man liksom inte hinner lugna ner sig mellan alla duster, när det ständigt är nåt nytt på gång, när det väller in patienter och man står mitt i virrvarret och försöker reda ut vem som skall prioriteras bort från övervak, vem man ska kontakta för att få en vettig ordination och vem som skall beordras övertid eftersom någon är sjuk samtidigt som man i bakhuvudet har ångest för att man inte lämnat in kvitton för friskvårdsersättning i tid och på så vis bjuder Landstinget på 1500kr, att man ännu inte köpt en enda julklapp, och att det typ vräker ner snö och att hemfärden lär bli ett högriskmoment, och detta fortsätter dag efter dag efter dag... Då blir man trött.

Och då händer det att man glömmer att ta på sig linserna på morgonen (och upptäcker det halvvägs till jobbet, för sent för att vända), eller glömmer mobilen hemma trots att man väntar viktiga samtal, eller lägger brödet i kylen och smöret i brödkorgen.

Min hjärna går helt enkelt på någon slags akut sparlåga - reservdrift. Normalfunktionen är tillfälligt nedlagd.