En normal, svensk söndag

Har varit vrålförkyld i några dagar nu. Men idag kände jag mig betydligt bättre. Så jag och frugan bestämde oss för att vara supersvenskar och göra precis just det som alla andra svenskar gör på söndagar: Åka till IKEA.

Vi inhandlade nya huvudkuddar för mag- och sidliggare, och en fiskmobil till min barndomskompis Emmas nyfödde son Alfons.

Jag blev störtkär i en gungälg också, men var lite osäker på om de kanske redan har en sån, så jag vågade inte köpa. Men själv skulle jag kunna döda för en gungälg om jag hade barn! Eller, kanske till och med utan barn...

Vi åt givetvis lunch på IKEA, en mellan köttbullemeny. Inte för att jag orkade en mellan, utan skulle nog ha tagit en liten, men så stod det ju så tydligt att det var "bästa köpet" att ta en mellan - så vad gör man?

På hemvägen svängde vi förbi Bauhaus och köpte några fönsterlampor och en sovrumstaklampa. Mycket tjusigt blev det.

Nu håller Caisa på och lagar sin smarriga lasagne med alldeles för mycket vitlök i (som jag älskar).

En så supertraditionell och nördtråkig lagomsöndag som man bara kan ha. Och det bästa är att den var förjävla trevlig!

Det gångna året

2009 började vi som sambos i Lövhagen på 30 kvm. Caisa spelar TV-spel.

Shoppingturi Uppsala med Caisa och Jana. Caisa var sjuk.

I Februari gav vi oss av till Gran Canaria och slappade och vandrade i bergen.

Hurtiga som fan.

Och lite slappa också.

Var på fest hos Emma och Mattias i Linköping (som senare under årets slut blev Emma, Mattias och Alfons!).

Såhär såg vintern ut från fönstret i Lövhagen.

Vi bestämde oss för att det skulle vara vi två, så vi blev förlovade under ganska oromantisa omständigheter.

Blev åter vän med mitt ex Anki, och fick på köpet en ny mycket trevlig bekantskap i hennes flickvän Veronica.

Här har vi en mycket tidig och en mycket kall vår-/utflyttningsfest i trädgården.

Första doppet blev i maj. 14 grader minns jag att det var. Jävligt kallt.

Våren och sommaren spenderades i vårt nya hus i Kivinge, med en ny spännande trädgård...

...trädfällning...

...och massor av pyssel.

Under pride fick jag Andres Esteches autograf på rumpan minsann! Den hamnade sedemera i hans blogg...

På semestern åkte vi till Norrland på fjällvandring...

...och friluftsliv.

Somrig fest hos Linn i Björklinge.

Hösten spenderade vi inomhus med renovering...

...vår nya katt Kelvin...

...och massor av svampplockning.

Ett nyfiket möte mellan Kelvin och Maxi.

Med stjärnor i fönstren och ett rejält snötäcke blev det jul i Kivinge också.

Och det visade sig bli en riktig vargavinter med många minusgrader och massor med snö. Inte Molly emot.

Gott nytt år alla! Jag är säker på att 2010 kommer bli ett mycket spännande och intressant år, det också!

Värk

Jag hatar värk.

Jag skulle vilja hugga av min högra arm och karva bort hela högra sidan av nacken och allt innanför skulderbladet också.

Frozen shoulder...? Jag är fanimej knappt 30 år! Och att få komma till en sjukgymnast var ju ett skämt i sig... Ring tillbaks den 7/1, då kan du boka en tid.

Men jag har ont NU! NU NU NU!!!

Och inga värktabletter hjälper.

Läkaren på jobbet föreslog att gå ner och sätta mej på ortopedakuten. Jo eller hur...

Myser

Julafton avlöpte helt som planerat, med värme, ljus, en sprakande brasa, familjen samlad och en massa god mat och lite julklappar. Mina och Caisas föräldrar träffades för första gången, och det gick över förväntan bra! Inget slagsmål, inga psykbryt och allt porslin är helt. Maten räckte, hundarna slogs inte och huset brann inte upp. Det måste man väl kalla en lyckad jul?

Idag är Caisas föräldrar kvar och det är en slappdag utan dess like. Har legat på soffan och käkat godis och slappat, lyssnat på min julklapp - Melody Gardots nya skiva - och gnabbats med Caisas uppkäftiga far.

Den enda ansträngningen idag blev en timmes promenad i skogen. Ganska skönt att komma ut och få vara lite ensam en stund med Molly och tystnaden.

Imorgon blir det jobb igen, back to business. Men jag tror jag har laddat batterierna åtminstone litegrann, för jag har haft en alldeles förträfflig jul!

Fotat lite

Kölden hårdnar till, fientligt blå.
Klätt i frostens nålar, pinas skogens ris.
Torr och död, som halm, syns vassen stå
i ett glashårt skruvstäd, klämd i vinterns is.


Harry Martinson

Snö!

Lycka!

Jag älskar vit, fluffig, mjuk, kall snö! Hela mitt hjärta blir alldeles varmt när jag vaknar och världen är alldeles vit och mjuk som bomull.

Har varit ledig idag. Gick en skogspromenad med Molly i snön, och hon var lika överlycklig som jag. Kan lägga in bilder imorgon...

Sen åkte Nanna och jag till Kista och shoppade julklappar och åt alldeles för mycket mat och till råga på det varsin helt sjukt stor bit citroncheesecake. OMG, den var underbar.

När jag kom hem började jag fixa i ordning arbetsrummet/lilla rummet/extra rummet (vad fan ska det heta?). Och här inne är det nu hyfsat städat och fint trots att vi ännu inte lagt nåt golv...

Sen blev det ett hårt cykelpass. Har inte varit på det passet efter den pinsamma dusch-incidenten. Det kändes något spänt till en början, men sen släppte det. Tog i ordentligt och fick upp en maxpuls på 152, vilket är sådär. Har inte känt mig helt kry på sistone och kan kanske inte förvänta mig mycket mer just nu.

Nåväl, nu ska jag lägga mig i soffan och vänta på att Caisa kommer hem från jobbet. Hoppas hon tar det vansinnigt lugnt, för det är helt sjukt galet väglag! Ligger bussar och bilar i varenda dike...

Nä nu ger jag upp

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska reagera och bete mig.

Jag vet varken ut eller in.

Jag förstår inte varför. Varför sa hon så? Varför anklagade hon mig för nånting som inte är sant? Och dessutom en sån skitsak, så vore den sann så vore den värd att skratta åt. Men den var inte sann. Och det förklarade jag. Och hon fortsatte ändå att anklaga, skrika och förnedra.

Här sitter jag med all min ilska, ledsenhet och förvirring och undrar vad fan som hände, och är jag verkligen inte värd att behandlas bättre än såhär? Behöver inte andra människor tänka på hur de beter sig mot mig? Är det bara jag som ska tänka över mina ord och handlingar, så att jag inte sårar och förstör?

Är jag en jävla trasdocka som man kan slänga på marken och trampa på?

Nej, i helvete heller.

Anger management

PMS är inte ett tillstånd. Det är ett statement.
Det är inte nåt man föds med, eller får helt oförhappandes på grund av hormonvariationer. Nej, PMS får man när man kommer hem och lamporna till utebelysningen fortfarande inte är bytta, och det är kolsvart. Eller när man kommer in och ser att all disk står kvar i diskhon. Och ingenting är framtaget ur frysen för att lagas till middag. Eller när man ser att tvätten hänger kvar på torkställningen sedan ett par dagar tillbaks och den rena tvätten ligger kvar i maskinen. Och när TV:n står på i Standby trots åtskilliga påminnelser om att stänga av den helt.

Molly ska ha fått en sjuhelvetes jävla långpromenad idag för att jag ska bli imponerad, kan jag säga. (Föga troligt.)

Jag hade tänkt träna idag. Vad blir det av det?
Tvätten är vikt, den nya hängd. Funderar på om jag verkligen ska stå och micro-tina nån äcklig falukorv eller om jag ska skita i det helt enkelt, rota fram nån konservburk och sen åka och träna i alla fall...

Kryssning!

Skepp O'hoj!

Det var länge sen jag hade så kul!

Upp klockan 5 och jobba ett stressigt dagpass, sen bar det iväg till Birkaterminalen och ut på havet! Världens godaste julbord - UTAN julskinka för min del - och massa öl till det. Mums!

Sen blev det party (fast jag var tvungen att ligga raklång en stund efter tredje omgången julmat och för mycket dessert, vid såna här tillfällen är man jävligt glad att man har en stor och bekväm magsäck!), sjöng karaoke, stuffade runt på dansgolvet, fick en 20-årig boy-toy för kvällen som följde mig vart jag än gick, trots att jag kom ut för honom ganska kvickt. Vi hade fantastiskt kul! Knep väl ihop ögonlocken nån gång vid 4-5 och då var jag jäääävligt trött.

Hemfärden dagen därpå var behagligt gungig och slö. Jag sov mest, handlade lite godis i tax-freen och fikade med jobbarkompisarna.

Helt klart en lyckad kryssning! Nu är jag lite slö och har jävligt ont i nacken efter dansgolvets head-bangande.

Natt över jorden

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg

Staken i fönstret

Nu kan julen komma bäst den vill!

Jag är beredd!

Mördare?

Igår var jag på spinning. När jag stod i duschen kom spinninginstruktören in och började babbla en massa (det är såna här pinsamma duschar, tre i rad utan något draperi emellan), och jag ansträngde mig för att titta ner i golvet eller i hennes ansikte - och INTE på hennes kropp. (Ändå har jag tuttarna fastetsade på näthinnan, så jag MÅSTE ju ha gluttat!) Förlåt Caisa, jag älskar BARA dig och du är mycket sexigare än henne, men det blir ju bara sådär pinsamt ibland!!!

I alla fall så stod vi sedan och pratade i omklädningsrummet (jag rafsade så snabbt jag kunde på mig mina paltor för att slippa skämmas över min skrynkliga, bleka lekamen.) Hon började fråga mig om jobb och familj och sån't och jag sa som det var och berättade om Caisa. Hon tyckte det var jättetrevligt att jag var homo och hade visst haft nån vän som varit det och det var ju helt OK, bla bla bla. Tomt bullshit liksom. Och så kom kommentaren som fick mig att asgarva:

- Ja jag har inga problem med homosexuella! Det är som med mördare, så länge de inte rör mej eller mina barn så kvittar det för mig!

Mördare?

Jag svimmade en stund - och önskade att jag inte fanns just där, just då. Sen kunde jag inte annat än skratta åt hennes dråpliga kommentar - som jag vet inte ALLS var menad som den lät - och sa "vi ses på tisdag!" och seglade iväg.

Mördare?! Ja herregud...

Mörkret

Det äter fan upp mig!

Det kväver mig!

Jag har ansträngt mig för att gilla läget. Jag menar, jag kan ju inte förhindra det. Det ÄR mörkt såhär års. Jävligt mörkt. Så, hur överlever man?

Jag försöker fylla min dag med positiv energi så gott det går. Massa vitaminer i frukt och grönsaker, tända lampor i alla rum, tända ljus på kvällarna. Träning, promenader och titta ut så fort det är dagsljus ute.

Och så idag så kom jag på det. Det är ungefär en månad kvar nu. Sen vänder det! En stund står det lite still, och så småningom börjar det ljusna igen! Så vinner åter dagarna över nätterna! Ljuset härskar i mörkret.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är

I ljusa irisringen
du bör en mörk pupill
Ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär

- Erik Blomberg

The ugly truths

Jag är en helt och hållet operfekt människa. På alla sätt och vis faktiskt. Faktum är att jag inte ens försöker vara perfekt. Se mina exempel!


* Jag har ett jävla humör ibland och beskyller gärna andra för att vara boven i dramat när jag så väl vet vem det var som började...

* Min tunga är så vass att den kan klyva en knivsudd. Många blir sårade och stötta längs vägen, och jag bara går förbi och märker det inte ens. Förmodligen för att jag inte menade att såra. Men egentligen spelar det väl ingen roll vad man menar, utan vad man gör?

* Jag gnäller ganska mycket. Särskilt på jobbet. Jag kan vara riktigt neggo och bara gå omkring och klaga och snacka skit en hel dag. Till slut blir jag så trött på det, att jag börjar gnälla på mig själv också.

* Jag förväntar mig ganska ofta att min omgivning skall vara på exakt samma humör och våglängd som jag själv är. Vilket humör jag är på varierar flera gånger per dag, vilket ofta innebär att det kan vara svårt för min omgivning att hänga med.

* När jag egentligen är missnöjd med mig själv, försöker jag hitta fel hos andra.

* Jag dömer ut alla som inte har exakt samma åsikter och värderingar som jag.

* Jag säger alldeles för ofta rakt ut vad jag tänker och tycker innan jag har hunnit tänka efter hur det jag kommer säga kommer att tolkas av den som hör det.

Allt detta här ovan beror på att jag är impulsiv, energisk, sårbar, spontan, öppen, frispråkig, excentrisk och rakt igenom mänsklig. Och det faktum att jag har insett allt detta tyder ju på att jag är ute efter förändring. Så, mina vänner, läsare (om det nu finns några sådana): Kommentera gärna, och ge mig förslag på hur man bäst hanterar sin egen personlighet i förhållande till omgivningen!

Toalett

Aldrig har jag saknat en toalett så mycket. Aldrig har jag reflekterat över hur många gånger jag faktiskt bajsar per dag! Det är ju helt sanslöst!

Vi renoverar badrummet.

Det är minusgrader ute. Kallt att kissa i trädgården. Jobbigt att hålla sig tills man kommer till jobbet. Jobbigt med en helledig dag...

P!NK

Jag säger bara MMMMMMMMMMMMMmmmmmmmmmmmmmmmmm!

Hon har stil, hon är snygg, hon har attityd, hon har kropp, hon kan sjunga och hon är AKROBAT!

Imorgon...

Imorgon blir det P!NK i Globen (eller Ericsson Globe som den så anglosachsiskt heter)!

Detta innebär att jag antingen måste åka tunnelbana till Globen, eller köra bil genom söderledstunneln. Åhujedamej... *ångestsvettningar*

Färdig

Så, då tror jag att jag var klar med depp för den här gången. Ångesten nådde sin kulmen igår och jag grät och tyckte synd om mig hela dagen.

Som tur är så har jag en underbar flickvän som ibland kan anstränga sig lite extra för att jag ska må bättre. Älskar dig, Caisa.

Idag mår jag helt OK, är bara lite trött. Det är superlugnt på jobbet och nästan ogenomskinligt grått ute. Ikväll är det tänkt att bli fest. Hoppas på det bästa.

När allt brister

Jag vill bara slänga mig på golvet och skrika och gråta.

Men det kan man ju inte göra.

Så vad gör man?

Man biter ihop. Låtsas som ingenting. Undviker. Tar djupa andetag och tänker "det går över". Ägnar sig åt annat. Ignorerar.

Tills den dagen någon kommer fram och frågar "Hur är det?". Och allt brister.

Det blåser

Ja, nästan alla träd står kala i min trädgård nu.

Det är grått och mörkt.

Allhelgonahelgen gick åt till att lägga golv i kök och vardagsrum. Ett riktigt skitgöra, men det blev otroligt snyggt till slut!

Bilder kommer...