En kändis på min bak

Igår fick jag min dos av Pride. Drog med mig Jana in till Tanto och gick och tittade på folk, plockade på mig gratis give-aways, tog en öl och fnissade med goa vänner.

Mitt i vimlet fick Veronica syn på en kändis: Andrés Esteche. Jag hade nog hört namnet nån gång, men hade ingen aning om vem han var. Värna fick i alla fall hans autograf på armen, och jag fick en på skinkan! Han såg lite förnärmad ut när jag frågade vad han var känd för...

Min arbetskompis Ricardo menade på att jag har ett "lushious ass". Undrar om det betyder att det är stort och blekt? Hehehe...

Jobba hemifrån

Visst låter det lite lyxigt?

Men hur kan man jobba som sjuksköterska hemifrån? Jo, det ska jag förklara.

Idag sitter jag och handlägger avvikelserapporter. Jag läser dem, jag analyserar dem, och jag skriver en trudelutt om vad som skall göras med varje rapport och så mailar jag till olika personer för att klargöra rutiner, oklarheter och annat tjafs. Och så ska jag i eftermiddag finslipa på våra planeringsdagar så allt är klart inför dessa.

Japp, så skoj kan man ha när man är syrra. Skönt att slippa åka in till jobbet bara för det. Då kan jag hellre vara hema hos Molly och bestämma lite över min egen tid.

Fast nu är jag bra sugen på att glida in till prajden istället... =/ Undrar vilka som är där...

Preprideparty

I måndags var jag på en störtskön fest hemma hos Linnsan. Ett gäng galna brudar, hur många buksvägerskor som helst, och en tunna öl: Vad kan gå fel?
Inget, faktiskt.

Linns hylla förgyllde kvällen.

Det blev väldigt mycket bröst-chock och naken-chock, och faktiskt även en kaninchock! (Den sistnämnda fick jag mycket förargligt nog aldrig med på bild.)

Stålan och jag tog ett hastigt dopp i någon grannes pool. Vi fick gå över en stor åker för att komma dit och blev utskällda av en arg hund.

Vi spelade brännboll och jag kunde alls inte förmå bollen att flyga iväg som den skulle, men jag sprang som en idiot. Hellre springa och bli bränd än att inte ha sprungit alls!

Ninas glajjer var bland de bästa jag sett, tror jag!

Och på "Jag har aldrig" fick jag lov att dricka på nästan varje fråga... Det var faktiskt ganska pinsamt.

Coola gänget.

Anki såg lite sugen ut...

KS by night

Tredje natten på jobbet.

Det enorma sjukhuset ligger tyst och mörkt och vilar som en väldig drake. Det är svårt att föreställa sig att det är fullt av människor, fullt av aktivitet. Här är tyst och stillsamt, nästan fridfullt.
Enstaka pip från övervakningsapparaterna, en viskning från en patient då och då. Suckande, regelbundna andetag och ett svagt sus från syrgasslangar.
Om drygt fem timmar släpper draken ut mig ur sitt gap, och dagverksamheten kommer igång igen, med röster, hastiga steg, rörelse, ljus och liv.
Men just nu regerar mörkret, och jag är en skugga, en silhuett, som rör sig ljudlöst mellan sängarna.

Natt...

Jag är hur trött som helst och längtar hem till min mjuka säng. Jag gillar inte att jobba natt. Jag blir uttråkad och rastlös, samtidigt som jag är trött.

Grattis Molly!

Idag fyller Molly 2 år.

Hon fick ett fint brädspel, i vilket man placerar smågodisar och så får hon lyfta på klossar för att hitta dem, och en boll och en flytleksak.

Till kalaset bakade jag en rabarberkaka.

Det är alltid lika trevligt med födelsedagar!

Bröstimplantat

Jag må vara en ganska gammalmodig, men vad är det egentligen som är så jävla livsviktigt med stora, runda bröst?

På jobbet, bland undersökterskorna, sprider sig epidemin som en löpeld: Alla ska göra bröstimplantat.

Det spelar ingen roll hur söta de är, de har små bröst. Och det är ju bara rentav oacceptabelt. Det går ju inte!

Så, istället för att lägga pengar på lite psykoterapi för att lära sig acceptera sin kropp som den är, eller på sina barns framtid och utbildning (de flesta är ensamstående med en ganska kass lön), så går man och tar ett lån på 37000 kr (jag skojar inte!) och köper nya bröst!

Jag satt i fikarummet igår och tänkte på allt härligt jag skulle kunna göra för 37000 kronor... Vilka resor... Äventyr... Renovering... En till valp?

Jag kan lova att ett par runda plastbröst fanns inte ens med på min lista. Mina små fjuttiga tuttar duger alldeles utmärkt till det de är till för!

Vardag igen

Jahapp då var semestern över för den här gången. Den första tanken som slog mig i måndags när jag kom till jobbet och såg att vi hade 5 överbeläggningar var: "Jag behöver semester!". Men efter några timmar var man inne i svängen igen som om ingenting hade hänt.

Igår kändes det att det var vardag igen. Upp tidigt, iväg till jobbet. En hastig puss i hallen. (Det finns ingen sötare än Caisa när hon är nyvaken och ögonen är jättesvullna och knappt öppna!)
Blodtryck och medvetandegradsövervakning. Förmaksflimmer och intracerebrala infarkter. Skallskador, kontusionsblödningar, epilepsi och myasteni. Lunch. Anhörigsamtal, förklara, berätta, trösta, kontrollera, mäta, dokumentera, diskutera, ge läkemedel, dropp, piller, injektioner, blodprov, kräkningar, katetrar och sondmat. Fika. Rapportera, förklara, slå upp, kontrollera, beställa mediciner, lägga schema. Och så hem igen genom Stockholms fyrfiliga rusningstrafik.

Handla på hemvägen. Ringa mamma och kolla att allt gått bra med Molly under dagen. Laga mat. Äta. Iväg till träningen. Spinning i en mörk, stekhet källarlokal. Svett och puls på 160. Hem igen. Tar Molly och åker till sjön. Tar ett dopp. Iskallt vatten. Molly leker och badar. Sitter ensam på bryggan och lyssnar på ljud från sjön. Fiskar som hoppar, mygg som surrar, vatten som kluckar mot bryggan. Plockar smultron och en stor bukett blåklockor på hemvägen.

Hemma igen. Äter yoghurt framför TV:n. Någon deckare. Caisa somnar med huvudet på min axel. Jag somnar och vaknar av att jag snarkar. Stänger av TV:n. Borstar tänder och tar en snabb dusch. Går och lägger mig.

Tar ett djupt andetag och känner att vardagen är tillbaka.

Tur man har vakthund

Vaknade klockan tre inatt av att molly skällde. "Tyst", snäste jag och vände mig om. Men hon fortsatte. Tillslut var jag klarvaken och irriterad. Då hörde jag ljud från ytterdörren. Någon höll på att mecka med låset! "Nä nu jävlar", tänkte jag och tände alla lampor och dundrade ut i hallen, endast iförd T-shirt och trosor, och förmodligen med jordens schysstaste frisyr. "Caisa, det är några som försöker ta sig in i huset!" gormade jag. Jag slet upp dörren och mötte förövarna med en hotfull blick.

Där stod en medelålders kvinna och en kille i 20-årsåldern med ett gäng nycklar i handen och såg vettskrämda ut. Bakpå ryggen på kvinnan stod det "Nattpatrullen".

"Vad vill ni??" frågade jag bryskt.
"Ehh, vi kommer från hemtjänsten... Är vi inte hos Petersen?", svarade kvinnan. "Vi har fått ett larm..."

Jag mjuknade och förklarade att Herr John Petersen har flyttat och nu bor någon annanstans, och vid den här tiden hade även Caisa vaknat och kom uttumlande ur sovrummet.

Den stackars hemtjänstpersonalen hade inte fått förre ägarens nya adress, och förmodligen hade han ramlat eller nåt, och behövde hjälp. Jag förklarade ungefär var han bor nu, och de gav sig iväg under mången ursäkt och bön om förlåtelse.

Gud så galet det kan bli. Det roliga är att när jag öppnade dörren, så kaste sig min hund inte mot deras strupe, morrade och fräste, nej hon sprang och hämtade sin boll och trodde att de ville leka... Tur att man har vakthund...?!

Deppig men stolt

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig ikväll.

Men jag är ändå stolt över att jag har
1. Behållit lugnet
2. Accepterat
3. Varit ärlig
4. Tagit hand om mig
5. Sagt nej
6. Sagt nej en, två och tre gånger till
7. Sagt att jag inte vill höra mer tjat
8. Fortsatt att lyssna på min inre röst
9. Gjort det som fungerar
10. Varit här och nu. Erkänt att stunden är besvärlig, att jag står inför en konflikt som jag inte kan påverka mer än att säga vad jag vill/inte vill, och stå fast vid det. Låta andra människor stå för sina åsikter, känslor och handlingar. Det är deras bekymmer som de måste leva med. Jag behöver inte må dåligt och klandra mig själv, eller någon annan, för det.

jag är lugn här och nu, ensam, med mig själv. Jag är trygg och säker och har validerat mig själv ikväll. Och jag är nöjd och stolt och mår bra.

Nervus Ischiadicus

På fem dygn har jag inte kunnat sova en hel natt utan att vakna av en ilande, stark smärta i mitt vänsterben. Den börjar i höften och strålar ner i lårmuskeln och ilar ända ner i foten. Jag vet det så väl... Ischiasnerven. Jag är jävligt trött på den just nu. Har försökt stretcha, mjuka upp sätesmusklerna, försöker med alternativa sovställningar och avlastande kuddar. Pyttsan! När klockan börjar närma sig småtimmarna vaknar jag av ett hugg och jag vill nästan gråta.

Nån som vill ha en kass kropp? Bra pris vid snabb affär.

Min trädgård

Den ger mig sinnesro, den ger mig utlopp för min kreativitet och mina idéer och min lust. Den sprakar av färger, former och dofter. Den har en helt egen vilja och är svår att tämja. Plantor växer på ställen där ingen bett dem att växa. De tränger sig upp mellan stenplattor och i rabatter, överallt sprudlande livsglädje!

Träden står ståtliga och lugna och ger sval skugga här och var, allt eftersom solen vandrar över himlen. Bin och flugor surrar bland liljorna och sniglar segar sig fram och lämnar glansiga spår i jorden.

Varje morgon går jag ut och sätter mig på verandans trapp och tittar ut över härligheten. Den ostyriga, vildvuxna rabatten längs uteplatsen, den mossiga gräsmattan, det taniga, nyplanterade plommonträdet, de risiga buskarna och det otillgängliga hallonsnåret bakom knuten. Jag går en sväng och plockar lite ogräs, flyttar på lite sniglar, luktar på liljorna... Det finns ingen tid som nu.

Strandiris (Iris sibirica)

Indiankrasse (Tropaeolum majus)

Daglilja (Hemerocallis)

Akleja (Aquilegia vulgaris)

Livet är gött

Jag sträcker ut mig i soffan och måste ingenting!

Kanske planerar jag ett bad senare. Bara kanske, om jag känner för det.

Jag njuter av värmen, fastän den gör mig mer död än levande och tar all kraft ur mig. Jag njuter av solen, den där heta, ljusa, glada, som gör sommaren till sommar. Jag njuter av svalkande vatten, Mollys lek i sjön, blommorna som prunkar i min trädgård, bin och humlor som surrar, fåglar som tjattrar och snattrar i träden, dofterna från gräset, blommorna och vattnet, suset i skogen, smaken av smultron, grillat kött, vin, och min älskades salta hud och svala, söta tunga.

Livet är gött!

Sommarvärme

Ligger i soffan och har just konstaterat att det är för varmt för att gå ut för tillfället.

Jag har semester och solen skiner så intensivt den bara kan och värmer min trädgård tills den nästintill självantänder.

Jag är härligt slö och trött som en sill som är jättetrött. Jag går runt i någonslags värmekoma och släpar trött mina nakna fötter efter mig. Molly ligger utlagen på golvet och orkar inte ens flämta.

Varje kväll åker jag till en sjö i närheten för ett ljummet kvällsdopp.

Kan det bli bättre?

En veckas dagpass

Fredag och jag är slut som människa.

Har haft en helt överjävligt strulig vecka på jobbet, med en fullkomligt galen patient som ena stunden drev en till vansinne, för att i nästa stund vara världens gulligaste, och samtidigt försökte manipulera hela arbetsgruppen till att börja hata varann genom att ljuga och hitta på saker som ingen sagt...

Till råga på det; osäkra läkare som inte törs fatta några beslut, avsaknad av struktur, en jävla massa onödigt arbete och fundersamma patienter som inte får några svar och en inskolning av en för övrigt duktig, men helt nyutexaminerad, sjuksköterska.

Jag är värd en helg nu. Ute regnar det. Det fullkomligen vräker ner. Och lika bra är väl det, då behöver jag inte tvinga mig ut och klippa gräset eller klyva ved.

Strax blir det ett boxningspass och sen ska jag och Molly ligga och slappa i soffan framför en tänd brasa, och lite TV.

Bättre nu.

Nu har det lugnat ner sig. Mår inte lika dåligt.

Har mina berg och dalar, men den här dalen var fan djup.

Besvärligt blir det när ingen förstår. När man bara är missnöjd med allt och missförstådd.

Men, som sagt. Nu är det bättre.

Kom då, jävla gråt!

Kom och skölj över mig som ett iskallt regn. Spola bort allt damm och smuts, och fyll min själ med liv. Låt mig hulka, snyfta, tåras, snora. KOM UT, alla känslor, var är ni någonstans? Göm er inte, kom fram, rinn ut genom mina ögon.

Jag står här, tom, och väntar på att fyllas.

Jag är obeväpnad, naken, utan skydd och sköldar. Beredd, kom och ta mig! Vart har ni tagit vägen, alla mina känslor? Hoppa på mig, slit mig i stycken!

Jag känner mig som den förtvivlade matadoren i Ferdinand. "Stånga mig! Sparka mig! Gör vad som helst!" Och TOMHETEN kommer och slickar mig, helt oberörd av min frustration.

L e d s e n

Hur känns ledsenhet?

Det första jag kommer att tänka på är en TYNGDKÄNSLA. Hela bröstkorgen känns på något sätt tung. Kroppen liksom böjer sig lätt framåt, och det är tungt att hålla ryggen rak.

Nere i magen känns ett sug, ungefär i mellangärdet. Inte ett sug av hunger eller så, utan bara en konstant känsla av sug. Ett undertryck.

Orken... Den finns inte. Orka laga mat! Orka äta! Orka tänka! Orka bry sig! Nä, det känns onödigt och besvärligt.

Avsaknad av glädje. Kan en känsla vara avsaknaden av en annan? När jag är ledsen känner jag ingen glädje.

Alla färger känns matta och tråkiga.

Jag har ingen lust att göra någonting. Ändå är jag uttråkad och vill ha roligt. Men jag orkar inte engagera mig tillräckligt i någonting för att det ska bli kul.

Tankar liksom biter sig fast och stannar kvar. Länge, länge. Tankar som jag egentligen inte vill ha. Tankar fulla av vrede, sorg, besvikelse, längtan.

Min impuls är just nu: Apati. Lamslagen. Matt.

Suck

Idag känns det om möjligt ännu tyngre.

Faktiskt.

Just nu ÄR det bara SKIT.

Blähh

Känner mig tom, trist och ensam.

Har kommit till insikt om att jag faktiskt är en ganska dryg, sarkastisk, lite småelak och tråkig person, som egentligen inte sprider något annat än irritation och dålig stämning omkring mig.

Och vem kan tycka om en sån?

Har svårt att tänka mig just nånting alls som skulle kunna få mig på bra humör just nu, faktiskt...