Natt över jorden

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg

Staken i fönstret

Nu kan julen komma bäst den vill!

Jag är beredd!

Mördare?

Igår var jag på spinning. När jag stod i duschen kom spinninginstruktören in och började babbla en massa (det är såna här pinsamma duschar, tre i rad utan något draperi emellan), och jag ansträngde mig för att titta ner i golvet eller i hennes ansikte - och INTE på hennes kropp. (Ändå har jag tuttarna fastetsade på näthinnan, så jag MÅSTE ju ha gluttat!) Förlåt Caisa, jag älskar BARA dig och du är mycket sexigare än henne, men det blir ju bara sådär pinsamt ibland!!!

I alla fall så stod vi sedan och pratade i omklädningsrummet (jag rafsade så snabbt jag kunde på mig mina paltor för att slippa skämmas över min skrynkliga, bleka lekamen.) Hon började fråga mig om jobb och familj och sån't och jag sa som det var och berättade om Caisa. Hon tyckte det var jättetrevligt att jag var homo och hade visst haft nån vän som varit det och det var ju helt OK, bla bla bla. Tomt bullshit liksom. Och så kom kommentaren som fick mig att asgarva:

- Ja jag har inga problem med homosexuella! Det är som med mördare, så länge de inte rör mej eller mina barn så kvittar det för mig!

Mördare?

Jag svimmade en stund - och önskade att jag inte fanns just där, just då. Sen kunde jag inte annat än skratta åt hennes dråpliga kommentar - som jag vet inte ALLS var menad som den lät - och sa "vi ses på tisdag!" och seglade iväg.

Mördare?! Ja herregud...

Mörkret

Det äter fan upp mig!

Det kväver mig!

Jag har ansträngt mig för att gilla läget. Jag menar, jag kan ju inte förhindra det. Det ÄR mörkt såhär års. Jävligt mörkt. Så, hur överlever man?

Jag försöker fylla min dag med positiv energi så gott det går. Massa vitaminer i frukt och grönsaker, tända lampor i alla rum, tända ljus på kvällarna. Träning, promenader och titta ut så fort det är dagsljus ute.

Och så idag så kom jag på det. Det är ungefär en månad kvar nu. Sen vänder det! En stund står det lite still, och så småningom börjar det ljusna igen! Så vinner åter dagarna över nätterna! Ljuset härskar i mörkret.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är

I ljusa irisringen
du bör en mörk pupill
Ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär

- Erik Blomberg

The ugly truths

Jag är en helt och hållet operfekt människa. På alla sätt och vis faktiskt. Faktum är att jag inte ens försöker vara perfekt. Se mina exempel!


* Jag har ett jävla humör ibland och beskyller gärna andra för att vara boven i dramat när jag så väl vet vem det var som började...

* Min tunga är så vass att den kan klyva en knivsudd. Många blir sårade och stötta längs vägen, och jag bara går förbi och märker det inte ens. Förmodligen för att jag inte menade att såra. Men egentligen spelar det väl ingen roll vad man menar, utan vad man gör?

* Jag gnäller ganska mycket. Särskilt på jobbet. Jag kan vara riktigt neggo och bara gå omkring och klaga och snacka skit en hel dag. Till slut blir jag så trött på det, att jag börjar gnälla på mig själv också.

* Jag förväntar mig ganska ofta att min omgivning skall vara på exakt samma humör och våglängd som jag själv är. Vilket humör jag är på varierar flera gånger per dag, vilket ofta innebär att det kan vara svårt för min omgivning att hänga med.

* När jag egentligen är missnöjd med mig själv, försöker jag hitta fel hos andra.

* Jag dömer ut alla som inte har exakt samma åsikter och värderingar som jag.

* Jag säger alldeles för ofta rakt ut vad jag tänker och tycker innan jag har hunnit tänka efter hur det jag kommer säga kommer att tolkas av den som hör det.

Allt detta här ovan beror på att jag är impulsiv, energisk, sårbar, spontan, öppen, frispråkig, excentrisk och rakt igenom mänsklig. Och det faktum att jag har insett allt detta tyder ju på att jag är ute efter förändring. Så, mina vänner, läsare (om det nu finns några sådana): Kommentera gärna, och ge mig förslag på hur man bäst hanterar sin egen personlighet i förhållande till omgivningen!

Toalett

Aldrig har jag saknat en toalett så mycket. Aldrig har jag reflekterat över hur många gånger jag faktiskt bajsar per dag! Det är ju helt sanslöst!

Vi renoverar badrummet.

Det är minusgrader ute. Kallt att kissa i trädgården. Jobbigt att hålla sig tills man kommer till jobbet. Jobbigt med en helledig dag...

P!NK

Jag säger bara MMMMMMMMMMMMMmmmmmmmmmmmmmmmmm!

Hon har stil, hon är snygg, hon har attityd, hon har kropp, hon kan sjunga och hon är AKROBAT!

Imorgon...

Imorgon blir det P!NK i Globen (eller Ericsson Globe som den så anglosachsiskt heter)!

Detta innebär att jag antingen måste åka tunnelbana till Globen, eller köra bil genom söderledstunneln. Åhujedamej... *ångestsvettningar*

Färdig

Så, då tror jag att jag var klar med depp för den här gången. Ångesten nådde sin kulmen igår och jag grät och tyckte synd om mig hela dagen.

Som tur är så har jag en underbar flickvän som ibland kan anstränga sig lite extra för att jag ska må bättre. Älskar dig, Caisa.

Idag mår jag helt OK, är bara lite trött. Det är superlugnt på jobbet och nästan ogenomskinligt grått ute. Ikväll är det tänkt att bli fest. Hoppas på det bästa.

När allt brister

Jag vill bara slänga mig på golvet och skrika och gråta.

Men det kan man ju inte göra.

Så vad gör man?

Man biter ihop. Låtsas som ingenting. Undviker. Tar djupa andetag och tänker "det går över". Ägnar sig åt annat. Ignorerar.

Tills den dagen någon kommer fram och frågar "Hur är det?". Och allt brister.

Det blåser

Ja, nästan alla träd står kala i min trädgård nu.

Det är grått och mörkt.

Allhelgonahelgen gick åt till att lägga golv i kök och vardagsrum. Ett riktigt skitgöra, men det blev otroligt snyggt till slut!

Bilder kommer...

Orka bli arg...?

Jag är så JÄÄÄÄÄÄÄVLA trött på att få luren i örat så fort nåt inte passar.

Det är ett av de absolut mest hänsynslösa, respektlösa, arroganta och egoistiska sätten att tala om för en person att "jag skiter fullständigt i vad du har att säga, dina åsikter betyder noll för mig, jag har inga fler argument så jag lägger på luren".
Ska det vara så jävla svårt att ta ett djupt andetag, sänka rösten och säga: "Jag har svårt för att diskutera det här just nu. Vi pratar senare."???

Jag blir så otroligt kränkt. Ledsen. Förnedrad. Arg. Besviken.

ÖPPNA ÖRONEN! HÖR NÅGON ANNAN ÄN DIG SJÄLV NÅN GÅNG!!!

Barn

Jag är så kluven i frågan om barn.

Jag vet inte riktigt om jag alls tycker om barn egentligen!

Jag ser hur Caisa fullkomligen älskar sina brorsbarn, hur hon ger dem all sin tid och uppmärksamhet när hon är där, hur hon leker med dem och kramar dem. Riktig kärlek!

Och så tänker jag... "Sådär skulle jag aldrig kunna vara med ett barn."

Jag ser även vänners barn, som är jättesöta. Säger roliga saker, tultar omkring i tjocka overaller, jollrar och leker. Men jag känner ingen längtan efter att springa fram och krama om dem, lyfta upp dem och lukta dem i håret!

Kanske är det mest för att jag är rädd? Jag blir alltid osäker när jag är med barn. Jag kan inte prata med dem. De gillar inte mig. Jag tror att de är rädda för mig, och jag vet inte hur jag ska bete mig. De flesta barn gråter när jag har dem i min famn.

Hundar, däremot, älskar mig. Hundar vill jag springa fram och hälsa på, rulla omkring med i en vild brottningsmatch, kasta pinnar åt, klia dem på magen, ligga bredvid dem i soffan och lukta dem bakom öronen, känna den mjuka, ulliga pälsen mot min kind, känna tillit och förtroende. Jag blir glad av deras viftande svansar och ylande skall när man kommer hem. Alltid överlyckliga att se en!

Och det värsta av allt: Om man skulle få ett barn med allergi mot pälsdjur... Kan man då sälja barnet på Blocket?

Det ska vara en hantverkare...

Ja, för vilken annan kategori yrkesutövare skulle nedlåta sig att ringa om man blir mer än 30 minuter försenad?

Hantverkare verkar tycka att tiden är deras, och de kommer när de kommer, och kommer de inte, så har väl kunden ändå inget annat för sig än att sitta hemma och vänta!

Morr!

Att göra gott

Fick en släng av dåligt samvete idag, för att träningen har halkat efter den här veckan. Kände mig ganska kass och stressad. Men så började jag tänka på varför träningen kommit i skymundan, och då var det rätt OK ändå.

Jag har hjälpt Sussie att gå ut med hennes mopsar två förmiddagar före jobbet, vilket helt klart går före träning. De små knorrande, studsande bollarna är helt enkelt fööör söta (och knäppa)! Och alla med hund vet hur värdefullt det är med en akut hundvakt!

Idag hade jag tänkt träna, men idag fyller farmor år, och pappa hade inte tid att hälsa på sin gamla mamma och syrran är sjuk, så vad gör man? Klart man måste åka och ge tanten en kaka, lite rygg- och fotmassage och lägga om hennes sår.

Så kort och gott kan jag vara ganska nöjd med mig själv ändå, för jag har satt andras behov framför mina egna och gjort gott. Och det väger tyngre i min värld av prestationsångest, sådeså!

Självgod? Absolut! :)

(Dessutom har jag tyckt att det har varit jäkligt trevligt både med mopsarna och med min lilla farmor.)

Om man tror på Karma, så kanske jag får tillbaka nåns vänlighet nån gång när jag behöver!

Vänner...

Det är svårt att beskriva med ord, hur man känner ibland. Det är som en mjuk värme som fyller bröstkorgen och ett stort invärtes leende som slår ut, när man känner tillit, stöd och förtroende för en riktig vän.

Det behövs inga ramar för vänskap, ålder, kön och ursprung spelar ingen roll.

Ta vår underbare granne, José - i 60-års åldern - som i vått och torrt ställer upp med hundpassning när vi jobbar. Aldrig ett knyst om det, alltid självklart att hjälpa till.

Eller Anki, som alltid finns där att bara snacka skit med, gå i skogen med, ta ett glas vin med... Med henne kan man alltid vara sig själv. Och hon finns alltid där, trots att hon sannerligen inte har det allt för lätt själv ibland.

Osjälviskhet, värme och öppenhet. Man blir så fantastiskt glad!

Hoppas att jag också kan lyckas med att vara en bra vän. Det är i alla fall ett mål för mig.

Så Höst

Mörkt och kallt på morgonen.

Hade knappt sovit en blund i natt. Kelvin höll på och trampa och snutta på mig hela tiden. Stackarn saknar väl Caisa.

Regnväder.

Lämna Molly hos Nanna och Jana, försenad till jobbet, mest på grund av att jag inte kunde hitta nån parkering.

Mediokert på jobbet. Slängde då och då en trött blick ut genom fönstret på den gråa dagern.

Förbi farmor påväg hem - kolla så att allt var bra. Det var det.

Hämta Molly. Sprudlande glad som vanligt. Kallt och lerigt.

Handla mat - färsk tortellini.

Hem, laga mat, äta. Gott, faktiskt. Hade i lite torkad svamp i maten.

Mörkt redan. Elda i kaminen. Kolla en stund på TV.

Iväg och träna. Minusgrader nu. Orkade inte ge järnet. Gav vad jag hade.

Hem igen. Dimma och minusgrader = halt.

Ut en sväng i mörkret med Molly. Tog rundan runt byn. Mörka trädgårdar och ljus innanför fönstrena. Mysigt att gå omkring i mörkret och spana in i husen.

Hem. Äta igen. Klä på mig mina tjockaste, bekvämaste och allra fulaste kläder. Skita i att duscha, tar det imorgon. Ändå ingen som luktar på mig i natt. Skulle vara Kelvin då...

Tycker Söt kan komma hem nu. Vad är väl ett dimmig Göteborg jämfört med ett dimmigt Bålsta?

Ain't no sunshine

Ain't no sunshine when she's gone
It's not warm when she's away
Ain't no sunshine when she's gone
and she's always gone too long
anytime she goes away.

Ain't no sunshine when she's gone
Only darkness everyday
Ain't no sunshine when she's gone
and this house just ain't no home
anytime she goes away.


Vankar av och an och finner ingen ro. Bara saknar, saknar, saknar.

Jag vet ju precis var du är, och du ringer då och då, och ändå längtar jag ihjäl mig.

Återträff

Jaha, så fick man en inbjudan till återträff med gymnasieklassen...

10 år sedan jag gick ut estetiska programmet på Jakobsbergs Gymnasium. Huuua... Vad mycket som har hänt sedan dess! Är jag ens samma människa?

För 10 år sedan var jag 19 år, bodde i Jakobsberg i en lägenhet med min dåvarande kille Jugge. Jag var flummigast i världen. Jag skulle bli musiker. Hade planer på kyrkomusiker/kantor eftersom jag gillade att spela kyrkorgel och leda körer. Musik var mitt liv just då. Spelningar här och var, körer hit och dit, pianot gick varmt därhemma och grannarna bankade febrilt i väggarna.

Vad hände?

Efter gymnasiet fick jag ett sommarjobb på ett äldreboende. Jag gillade det verkligen! Å, vad jag tyckte om de gamla tanterna och gubbarna! Gillade att spela piano för dem, sjunga med dem, ta hand om dem och göra livet trivsamt för dem.

Så pass mycket att jag vande mig vid att ha ett jobb och ha pengar, så att jag tackade nej till min plats på Birka Folkhögskola och började jobba heltid. Men rätt snart fattade jag hur äldrevården var funtad... Hur chefer gaddar ihop sig mot den som har åsikter. Usch, jag vill inte minnas det ens.

Ja, och på nåt sätt så halkade jag av den bana som skulle leda mig till proffsmusiker och jag blev så småningom istället proffsvårdare.

Upptäckter jag har gjort efter 10 år är:
* Jag trivs inte i stan eller förorten. Jag är en lantis.
* Musik är för avkoppling och glädje, inte för levebröd.
* Män är trevliga att umgås med, men inte att ligga med.
* Kvinnor är desto trevligare att ligga med.
* Livet blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig.

19 år
29 år

Farmor

Min härliga farmor har fått komma hem från alla sjukhus, rehab och korttidsboenden nu. Hon fick ju en stroke i augusti, och blev halvsidigt förlamad. Men hon har gett sig fan på att bli bra igen och nu går hon själv med sin bock och har äntligen fått flytta hem, med hemtjänst förstås.

Var och hälsade på idag. Molly skulle givetvis ligga och knorra hos farmor i sängen. De älskar varann de där två.

Beträffande den tumör man råkade hitta i hennes hals, verkar det inte vara nån större fara med den. Den är bortopererad och so what om den har spritt sig eller kommer tillbaka? Tanten är 84 år och kommer sannolikt inte leva 10 år till i alla fall! Man får vara glad att hon har hämtat sig efter stroke och operation!