Första veckan med nya tjänsten som strokekoordinator. (Jojo! Man är viktig nu!)
Igår var det luuuuugnt. Funderade på hur jag skulle få dagarna att gå.
Det behövde jag inte fundera på idag.
Sjuuuuukt vad mycket spring! Akuten - neuro - röntgen - neuro - akuten - thorax - neuro, alltså ni förstår vilken snygg röv jag kommer ha i vår! (Jag som inte åker hiss...)
Jag försökte hela kvällen fundera ut vad det var som gjorde att allt kukade ur så idag, men jag kan inte komma på vad det var! Annat än en sak, och det är en sjuksköterska som jag har så himla svårt för att tycka om. Jag vill verkligen tycka om henne - eller i alla fall inte tycka något alls - men jag lyckas inte. Jag kan bara inte förstå hennes sätt att tänka och vara! Jag förstår mig inte på henne.
Och man kan ju inte förstå alla. Och man kan inte älska alla. Men man måste ju faktiskt kunna arbeta med alla. Och jag försöker. Krajst, vad jag försöker.
Jag har ett motto för morgondagen, och vi får se om jag lyckas.
"En. Sak. I. Taget."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar