Idag hade jag en djup diskussion med bästa kompisen angående MÄN.
Vad är det med dessa varelser som är så knepigt att förstå sig på?!
Vi kom nog fram till att jag nog har en ganska skruvad syn på att män är egoistiska svin som krigar, slåss, dödar, torterar, våldtar och förintar mest hela tiden.
Min kompis har bilden av män (trots att hon är gay) som trygga, starka, lugna människor som tar hand om kvinnorna och bryr sig om.
Jag skulle aldrig i hela livet vilja bli omhändertagen!
Men ändå är det någonting med dem som fascinerar mig. Deras fysiska förmågor, att lyfta jävligt tunga saker, springa väldans fort, slå väldigt hårt och deras förmåga att bygga stora, snygga muskler! Det vill jag också kunna! Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar och står i, jag går ändå sönder under skivstången när en kille fortfarande kan lyfta den med pekfingret.
Och så detta att de bara när som helst kan hala ner gylfen och uträtta sina behov. Så jävla bekvämt och praktiskt! Och lite kaxigt? En annan måste krångla ner brallorna och sätta sig på huk för att inte kissa ner hela byxorna...
Fast sen är det detta med behåringen... Vad enerverande det måste vara att hela tiden ha en massa hårväxt överallt, till och med i ansiktet! Det är så otäckt att känna det där stickiga mot kinden.
Jag vill gärna tro att det finns många män som är omtänksamma, snälla, söta och underbara (och jag vet att de finns, jag känner ett par stycken!). Och jag kommer nog fram till att om jag tycker om en människa eller ej handlar väldigt lite om vad den har mellan benen och väldigt mycket om vad den har i hjärnan och hjärtat.
Så länge vi inte ska ligga med varann.
2 kommentarer:
Det är konstigt det här att jag på "äldre dar" börjat tycka om män (inte sexuellt så) men börjat se på dom annorlunda, kanske har männen vuxit ikapp oss. Dom är inte längre det där coola gänget i skolan som man hatade att gå förbi för att man aldrig visste vad dom skulle säga eller göra. Dom skrämmer mig inte längre. jag arbetar bara med killar, har sett hur dom kommer till jobbet helt förstörda för lilla flickan i familjen ramlat och slagit sig, dom har plåstrat om, tröstat. Dom e oroliga när deras flickvänner beter sig skumt, när deras mamma inte ringt på en vecka. Dom diskar efter sig och vissa tar 5 minuter av sin rast och tömmer diskmaskinen. Dom rycker genast ut när dom ser att vissa arbetsmoment är för tunga utan att ge en dum kommentar som typ att vi tjejer är så svaga. Dom hjälper mig med att välja säkra vinterdäck, frågar om jag bara ska äta en macka under hela nattpasset och bara skakar på huvudet när jag säger att jag inte vill bli tjockare :) "du är fin som du är, vad är det med er tjejer och eran vikt", Jag kanske har fått världens bästa män som arbetskamrater och andra män är som du beskriver :), dom har iaf ändrat min syn på hur killar är :). Killar är helt fantastiska och hur underbara som helst, men jag lämnar inte min flickvän för dom =)
/Nanna
Nä men du har ju såklart rätt Nanna! Varför skulle inte män kunna vara underbara, snälla varelser? Det har jag ju sett bevis på själv!
Skicka en kommentar