Sötaste!

Kan man beskriva sin kärlek utan att bli klyschig?
Det är svårt. För de där jävla klyschorna stämmer ju!
"Jag har aldrig känt såhär med nån annan!" Det är väl klart att jag inte har, man kan ju inte känna samma sak med två olika personer!

Så hur beskriver man då den där känslan, när hon kliver upp på morgonen (läs: sen förmiddag) i sitt ostyriga hår och med puffiga ögonlock, och man bara smälter?

Hon är den personen som kan göra mig så brutalt förbannad, ledsen och vansinnig, och samtidigt den som kan få mitt hjärta att slå trippelvolter och får mig att tappa andan, för att hon är min och för att hon är så fin.

Caisa, din dumma jävel, du har gjort mig till en kärlekskrank toffel!