Psykbryt på snön!

Igår fick vi nog.

Hemma hela dagen, totalt insnöade, upp till knäna i snö, inget att göra, inget bra på TV. Vi (Caisa och jag alltså) gick omkring och irriterade oss på varandra mer och mer, tills vi började bråka. Om ingenting - till exempel om det var dåligt väder eller inte.

Jag försökte hävda att det minsann var helt galet väder och att vi inte kunde ta oss någonstans med bil, och Caisa hävdade att det inte var så farligt. Så, för att bevisa att någon av oss hade rätt gav vi oss på kvällen ut i mörkret och snöyran för att åka till Ekilla och gå ut med Molly.

Okej, det gick att ta sig fram, men inte mycket mer än så. När vi hade pulsat kanske 50 meter i knädjup snö kastade jag mig omkull och gav upp. Jag vrålade ur mig min frustration och ilska och sen flåsade vi hemåt och fick den genialiska idén att skotta taket!

Även där var snön knädjup och det blåste snål kuling däruppe. Vid det här laget kände jag inte längre mina fotleder.

Väl inne tog vi sedan en lång varm dusch och satte oss framför brasan under hundra filtar, och där somnade jag sedemera.

Jag är så hjärtligt trött på denna snö nu, så det går inte att beskriva. Det får inte komma mer nu! Jag orkar inte!!!