...och då menar jag vinter!
Inget slask, blötväder och lervälling. Inget piskande regn. Nä, vinter, såsom man romantiskt föreställer sig den!
Igår var jag ute med min far på sjön i Skokloster och åkte skridskor. Det var ett år sen sist, och jag hade inga ordentliga långfärdsskridskor, utan Janas hockeyrör, så det gick lite knackigt. Men det var gött! Solen i fejset, svetten på ryggen, den isande vinden som nöp i kinderna, vidderna, och den häpnande tystnaden.
Jag tror jag kan stå ut med vinter ett tag till, om den håller sig såhär fin. För när det väl börjar töa och slaska... Då vet man att det snart är dags för vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar