Snurrig längtan

Åhhh jag blir så stissig av att inte veta med säkerhet hur det blir.

Det här är en helt sjukt stor grej för mig - ni som flyttar ofta kanske inte förstår. Jag har bott i mitt lilla torp i åtta år och mina rötter tränger djupt ner i myllan i min vackra skogsträdgård.

Och detta att inte veta... Får vi lån? Blir det köp? Har vi råd? Ska vi flytta? Hur blir det med Molly? Det knyter sig i magen och jag vill bara gå och gömma mig.

Samtidigt längtar jag helt sjukt mycket efter ett eget, större bo, att inreda och måla och fixa precis som jag vill!

Ser fram emot att bjuda hem alla vänner med blåställ och servera dem en varsin pensel och ett glas vin. :D

På fredag har vi möte med banken, och sedan med mäklaren. Det ser ljust ut.

Morgonstök

Orolig natt. Har knappt kunnat sova. Lån och siffror och avtal och tjafs snurrar runt i skallen. Caisas klocka ringde kl 4, dags att åka till Göteborg i tre dagar och lämna mig alldeles ensam med allt snurr.

Halv åtta kom Jana och lämnade sina hundar här. Jag låg kvar i sängen ett tag. Strax före åtta kom Pia in och undrade varför det var så mycket hundar här och varför jag inte var på jobbet. Förklarade att jag jobbar kväll och passar Janas hundar på fm. Pia släppte ut alla tre.

En stund senare ringde Pia och meddelade att Molle var på vift. Han hade sprungit hem igen. Upp och jaga hund.

En massa action innan min första kopp kaffe är inte bra för min mentala hälsa.

Nervös

Mäklaren ringde. Vi får huset för 950 tusen. Fatta, 950 tusen! Det är 150.000 mindre än utgångspriset!

Nu återstår bara att få igenom en plan som vi smitt med Caisas mor.... *hoppfull*

Suck

Jävla bankfanskap.

Vi är beviljade ett lånelöfte hos SBAB, där vi bara behöver ha 5% i kontantinsats. Skitbra, tycker vi, då lånar vi 50 papp till det!

Men nix!

Den otroligt snäsiga damen på Swedbank hade mage att komma med syrliga kommentarer som "Varför har ni inte något sparande då?" och "Kom ni bara plötsligt på att ni skulle köpa hus, eller??". Jävla subba.


Nån som har sisådär en 50-100 papp och låna ut lite snabbt?

Budat

Var på visning av huset igen. Den här gången var mamma och pappa med. De tyckte huset var helt ok, och jag känner likadant som förut. Skräckblandad förtjusning. Vi lade i alla fall ett bud, så nu är vi ett yttepyttesteg närmre ett eget hus!

Gissa vilken inflyttningsfest det blir om vi får det!

Thinner

KENT - "Thinner"
från albumet "Verkligen"

Och där faller ännu ett år
sönder till små minnen
Alla dagar blir igår
Varför väntar du här på ingen
speciell, ingen särskild
Hur länge ska du stanna
kvar ikväll?

Och där faller ännu en tår
rinner nerför kinden
Jag ska kasta allt när jag går
Fräta bort allting med Thinner
Speciellt sånt man
aldrig får glömma
Jag ska stanna kvar länge ikväll

Och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
Men av dagarna som går
ska jag fylla varje timme
speciellt och alldeles särskild
ska jag vara innan det
blir kväll igen

Långsamt

Efter en veckas rush på jobbet med ett tempo som knappt tillåter en kisspaus på 8 timmar, sitter jag nu helt uttråkad och stirrar framför mig. Alla blodtryck är tagna, ingenting avviker från det normala. Ingen vill ha min hjälp. Ingen ska ha medicin.

Helt plötsligt blev det helt galet tråkigt och minuterna segar sig fram med snigelsteg (tar sniglar steg??).

Kan ingen överraska mig med något fantastiskt och spännande?

Beslut

Nu har vi väl mer eller mindre bestämt oss för att i alla fall lägga ett bud på huset. Att det ska vara så jävla svårt!

Min plan är att måla det blått med vita knutar. Eller?

Jag tror att det jobbigaste är att jag trivs så jävla bra här, i min lilla stuga. Vore det inte så litet skulle jag aldrig aldrig flytta härifrån.

Är det nån som är bra på att måla, snickra, tapetsera och fixa, räck upp en hand!

Mitt i allt

Ibland slår det en, som en plötslig stekpanna i huvudet från Gud, eller kanske Hin Håle själv. "Det är verklighet!"

Det sammelsurum av liv, sjukdom, död, förtvivlan, hopp och orättvisa som jag vadar omkring i, i min vita skrud och foträta Birkenstock, det är andra människors liv och kris.

De ansikten jag nästan dagligen möter för att meddela att "den du älskar, den du levt hela ditt liv med, din pappa, din dotter, din make, är död", de ansiktena är människor, som ska möta det omötbara. De ska gå och ta farväl av en kropp, ett skal, där det en gång bott en själ, en vän, ett liv. Och jag går under tiden till nästa patient och sprutar antibiotika, tröstar, sätter dropp, lägger om sår, pratar med anhöriga.

Det är min vardag. Det ger mig ibland mycket glädje och ibland väldigt tung och obeskrivlig sorg. Särskilt när man så påtagligt blir påmind om att det skulle kunna vara jag. Det skulle kunna vara mitt liv, min vän, min mamma.

Igår gick jag och bar på dessa funderingar och denna ledsenhet, när någon trampade rakt in i min sårbarhet och med berått mod stal all min kraft och kränkte all min heder. När jag i all min förtvivlan ville diskutera det, och berätta hur fel det blev, fick jag bara invalidering tillbaks som en hink kallvatten över huvudet. Inte ett uns av respekt för mitt arbete, inte någon som helst förståelse, inget jävla vett i skallen över huvud taget.

Kraften rann ur mig. När gråten, den som vägrade att komma, ändå kom, då kände jag hur hopplöst och meningslöst allt egentligen är.

Syster Yster?

Nej, idag är jag snarare Syster Dyster. Idag är det inge roligt.

Kalas

Ikväll har vi firat förlovningen med våra bästa kompisar Nanna och Jana, som än så länge är våra grannar. Vi svullade mängder med tacos och sen en hysteriskt god blåbärsgräddtårta som Caisa snickrat ihop.
Lite senare på kvällen bar det av ner till krogen, där Nanna fick sig några järn för mycket, jag sjöng en sjuhelvetes massa karaoke, Jana blev sur på Nanna för att hon var för full, och jag och Nanna (!) fick erbjudande om trekant (vad ovanligt?!?! jävla MÄN).

Med andra ord en riktigt lyckad kväll. Nu är jag trött som en koala och ska gå upp till älskling och krypa ner.

Lycka sprider sig i kroppen... Imorgon ska vi på visning av ett hus!

Förberedelser

Badrummet är skurat.
Golven dammsugna.
Kläder undanplockade.
Tvättmaskin igång.
Golven våttorkade.

Caisa har handlat och diskat (!).
Nu står hon och komponerar en tårta.
Jag får vispa grädden. Vi har ingen elvisp.

Sen ska här hackas tacos-grönsaker.

Stackars älskling

Plötsligt kom älskling hem. Magsjuk!

Vidrigt. Men jag älskar henne ändå.

Ska äta massa vitpepparkorn för å inte bli smittad. Och jag VÄGRAR bli pussad.

Men kramas går... :)

Lust och glädje stor

Vad är det med våren?

Det frågar jag mig varje år. Så fort solen tittar fram och det börjar sippra smältvatten i bäckarna börjar sinnena vakna...

Överallt ser man leenden och blickar som fastnar längre än vanligt, plötsligt sitter kläderna väldigt bekvämt och alla former framhävs ohyggligt väl.

Jag vill hångla, förföra, njuta. Inte bara ett vardagsligg på 20 minuter, utan en sån där heldag i sängen när man bara går upp för att dricka vatten och kissa emellanåt... När man kvicknar till framåt kvällen och mår lite illa och är lite yr och inser att hela jävla dagen har gått åt till SEX. Och så skrattar man och åker och köper pizza och ler finurligt åt varandra över en capricciosa.

Varför jobbar min flickvän kväll? Jag vill ha henne, NU!

Ringarna

Idag ringde min suriga sambo (hon har haft migrän i två dygn) och bad mig åka och hämta ringarna.

De är så fina!!! De glänser vackert i frostat (blästrat) silver, med en blank rand i mitten. Åhhh, GUD vad jag längtar tills hon kommer hem!

I min står det Caisa 13/3-09 ingraverat. Givetvis lika i hennes fast Karin.

Vi förlovade oss fredagen den 13:e. SHIT!

Kär och GALEN

Ja kärlek och galenskap hör ofta ihop i min värld. Eller har gjort i alla fall.

För jag är så kär i min älskade blivande fru att det värker i hela kroppen. Och då blir jag plötsligt så rädd! Rädd för att förlora. Tänk om jag mister allt det fina vi har, värmen, vänskapen, tryggheten, öppenheten, intimiteten, närheten... Tänk om hon råkar ut för en hemsk olycka och DÖR? Tänk om hon får cancer? MS? ALS? Njursvikt!?

Jag står bara inte ut med att förlora henne!

Och plötsligt står jag där igen. Panikslagen. Hjälplöst klängande. Snälla, snälla, snälla. Lämna mig inte ensam. Jag är så liten och skör och trasig.

Men så kommer jag på, att det där är gamla hjulspår. Jag stannar. Jag backar. Jag skulle av vägen lite tidigare. Jag skulle in på den vägen där jag faktiskt kan VARA i det som ÄR NU.

Caisa lever. Jag lever. Vi älskar varandra. Vi är lyckliga och friska. Så ÄR det NU.

Och vips! Ångesten är borta.

Måste messa Caisa...

Men okej då...

För att bevisa hur tråkig jag faktiskt kan vara:
Googla fram första bilden till ditt svar och berätta genom bilderna =)

1. Ditt namn?

2. Namnet på din partner?

3. Din ålder?

4. Det första du åt idag?

5. Vad drömmer du om just nu?

6. Vad ska du göra ikväll?

Jag andas vår

Det är gråmulet och några plusgrader. Snön är till hälften borrtöad. Marken är täckt av en gråbrun lervälling. Jag andas vår.

Några nötväckor och talgoxar kivas om maten i mitt fåbelbord. Det kvittras och tjattras i buskarna. Det droppar från en istapp som glänser under taknocken.

Jag drar ett djupt andetag och tänker att det finns en framtid.

Söndagstankar

En heldag på jobbet fr 7-21:30.

Just nu är det väldigt lugnt. Sitter och tänker på A-K och undrar hur hon har det. Hon har fått lämna IVA nu och fått komma till psyk. Tycker synd om henne, samtidigt som jag är så jävla trött och förbannad. Maktlöshet...

Igår var Caisa och jag och beställde ringar. Jättevackra, båda var helt överens såfort vi såg dem. Vi hade varit i ett antal affärer och tvekat kring både modell och prisklass. Men dessa ringar var som gjorda för oss. Ni får se nästa vecka, hoppas jag!

Kissen verkar ha mask i magen igen. Måste nog gå till vetten och kolla vad det är. Var inte länge sen de avmaskades allihopa. Uäk. Caisa rindge helt bestört till mig på jobbet och nästan grinade. "Ritzie har spytt upp en MASK!" gnällde hon.
"Jaha? Det låter intressant. Ska jag komma hem och torka upp det tycker du?"
Usch ibland är jag så tråkigt spydig...

Nej nu måste jag jobba.

Hejja Carro!

Andra plats var inte fy skam! Så glad för din skull, du skiner som en solstråle och har sån inlevelse i det du gör. BRAVO!!!

La Voix var klart en rolig, annorlunda, proffsigt sjungen låt, framförd med energi och GLIMT! Jävlar, det kändes ju som om hon försökte få mig direkt till sängkammaren med den där blicken som skar rakt genom TV-rutan.

Jag är inget Melo-fan, men såg finalen i brist på annat. Mina topp 3 var de som hamnade i topp 3, så jag är nöjd!

RÄTT LÅT VANN!