tisdag 24 mars 2009

Syster Yster?

Nej, idag är jag snarare Syster Dyster. Idag är det inge roligt.

2 kommentarer:

Veronica sa...

Tack för kramen igår. Jag tror att vi fortfarande var i chock då vi gick därifrån men ditt vänliga leende och förstående blick kändes bra.

Du får den stora äran att ta hand om min Tina nu. Det är otroligt att se vilket tålamod, värme och lugn ni besitter som jobbar där.

Godmorgon kram till dig.

Syster Yster sa...

Självklart är ni i chock, vem skulle inte vara det! Jag tycker det var oerhört fint och STARKT av er tjejer att ändå komma och hälsa på T. Det visar att ni bryr er, att ni finns där, bortom sjukdom och elände. Så fruktansvärt det måste ha varit för er att se henne som hon är nu, och ändå kunna ge av er själva. Jag är betagen.

Jag önskar det fanns något vi kunde göra för att ge er vän tillbaka livet. Men jag lovar av hela mitt hjärta att jag skall göra allt som står i min makt för att ge henne en så värdig och lindrig sista tid som möjligt. Det har du mitt ord på.

Kram igen.