Ibland slår det en, som en plötslig stekpanna i huvudet från Gud, eller kanske Hin Håle själv. "Det är verklighet!"
Det sammelsurum av liv, sjukdom, död, förtvivlan, hopp och orättvisa som jag vadar omkring i, i min vita skrud och foträta Birkenstock, det är andra människors liv och kris.
De ansikten jag nästan dagligen möter för att meddela att "den du älskar, den du levt hela ditt liv med, din pappa, din dotter, din make, är död", de ansiktena är människor, som ska möta det omötbara. De ska gå och ta farväl av en kropp, ett skal, där det en gång bott en själ, en vän, ett liv. Och jag går under tiden till nästa patient och sprutar antibiotika, tröstar, sätter dropp, lägger om sår, pratar med anhöriga.
Det är min vardag. Det ger mig ibland mycket glädje och ibland väldigt tung och obeskrivlig sorg. Särskilt när man så påtagligt blir påmind om att det skulle kunna vara jag. Det skulle kunna vara mitt liv, min vän, min mamma.
Igår gick jag och bar på dessa funderingar och denna ledsenhet, när någon trampade rakt in i min sårbarhet och med berått mod stal all min kraft och kränkte all min heder. När jag i all min förtvivlan ville diskutera det, och berätta hur fel det blev, fick jag bara invalidering tillbaks som en hink kallvatten över huvudet. Inte ett uns av respekt för mitt arbete, inte någon som helst förståelse, inget jävla vett i skallen över huvud taget.
Kraften rann ur mig. När gråten, den som vägrade att komma, ändå kom, då kände jag hur hopplöst och meningslöst allt egentligen är.
2 kommentarer:
Låter verkligen som att du hade en tung dag igår också. Hoppas verkligen att den som kränkte dig gjorde det i oförstånd och inte kunde göra bättre (jag brukar tänka så när jag blir sårad, kränkt och ledsen)
Ibland står man häpen över människors ego och illvilja men då är det bra att försöka tänka att det handlar inte om mig - det handlar om den personens dåliga mående och att denne inte har förmågan att göra mer gott än så.
Ledsen blir man men du ska veta att du är en fin människa som jag är glad att jag börjat lära känna lite lite.
Ibland får man inse att vissa människor helt enkelt inte förstår bättre. Hur konstigt det än kan vara.
Idag har jag valt att inte slösa energi på Puckot, utan försöka må bra.
Tack för fina ord. =)
Skicka en kommentar