Idag var en sån där jävulsk skitdag på jobbet, som bara inte borde få finnas. Jag var hela tiden tvungen att nogsamt vakta min tunga så att den inte skulle slippa ifrån sig olägenheter.
En patient är döende men vägrar dö. Givetvis får man slå läkarna på fingrarna för att de inte ska komma där med sina dropp och PEG-idéer. Låt för i helvete någon gång livet ha sin gång! Särskilt när människan är fyllda 95 och kan beräknas ha en överlevnadstid på ca 1 år i bästa (värsta?) fall.
En annan patient stod man i valet och kvalet, huruvida man skulle gissa att han kunde klara sig ett tag till eller om man skulle låta honom dö också. Muntert, muntert. Människan ligger där och kan inte svara för sig och anhöriga vill inte fatta några beslut (helt klart, inte deras jobb) och mesiga läkare törs som vanligt inte bestämma sig.
Och så en stackars krake som jag har haft hand om som bara har hamnat på HELT fel plats. Eftersom det inte finns någon psykiatrisk slutenvård i Stockholm att räkna med, blir allvarligt psykiskt sjuka patienter fast på en akutvårdsavdelning för strokepatienter. Så jävla synd om henne, hennes familj och SÅ JÄVLA JÄVLA SYND OM MIG som måste bolla allt fram och tillbaka med instanser som vägrar samarbeta.
Jag är helt slut. Får jag gå och begrava mig nu?
4 kommentarer:
usch, jag hatar också människor som insisterar på peg eller dropp till döende...
Ta ett bad el varm dusch, kryp upp me djur o flicka i soffan och glöm måndagen, imorgon är en ny dag!
kramkram
Jag åkte ner till gymmet och körde ett hårt spinningpass. Det fick mig på andra tankar. Nu ska jag strax krypa ner i sängen bredvid tjejen å somna. Känns mycke bättre nu.
Usch vilken jävla dag du haft, usch vilket pissjobb det låter som,,ibland. Sjukvården, trist, har inget annat å säga. Som du säger, låt livet ibland ha en vaklig naturlig gång. Hade en brukare som bara var 57,fick en PEG insatt och ett år senare, borta. Tänk vilken livsglädje man har att få njuta av mat, härliga dofter och smakfulla aromer, tänk sen att inte få ha den mest naturliga situation längre, det man faktiskt lever för.
Du gör det bra!
Tack tack för uppmuntran. ;) Ja, jag antar att den dagen man slutar bry sig är det dags att leta nytt jobb...
Skicka en kommentar