Ja kärlek och galenskap hör ofta ihop i min värld. Eller har gjort i alla fall.
För jag är så kär i min älskade blivande fru att det värker i hela kroppen. Och då blir jag plötsligt så rädd! Rädd för att förlora. Tänk om jag mister allt det fina vi har, värmen, vänskapen, tryggheten, öppenheten, intimiteten, närheten... Tänk om hon råkar ut för en hemsk olycka och DÖR? Tänk om hon får cancer? MS? ALS? Njursvikt!?
Jag står bara inte ut med att förlora henne!
Och plötsligt står jag där igen. Panikslagen. Hjälplöst klängande. Snälla, snälla, snälla. Lämna mig inte ensam. Jag är så liten och skör och trasig.
Men så kommer jag på, att det där är gamla hjulspår. Jag stannar. Jag backar. Jag skulle av vägen lite tidigare. Jag skulle in på den vägen där jag faktiskt kan VARA i det som ÄR NU.
Caisa lever. Jag lever. Vi älskar varandra. Vi är lyckliga och friska. Så ÄR det NU.
Och vips! Ångesten är borta.
Måste messa Caisa...
7 kommentarer:
....du e bara fullt normal för precis sådär tänker jag också ibland...
Nu är väl inte de en garanti visserligen på att vara normal...men du är inte ensam iaf!
man har så mkt,såklart man e rädd att förlora det!
kram
Ja visst e de så.
Och har man alltid tänkt så ("nu är allt så bra då går allt åt helvete snart"), är det lätt att fortsätta tänka så, fast man lärt sig att det finns andra sätt att tänka på, andra håll att styra sin uppmärksamhet.
Men det tar tiiiiid att lära en gammal kossa ge vacker tass...
Att förälska sig i en annan människa är det mest blottande man kan göra - det krävs mod och du är väl en modig liten skit? ;)
Att krypa upp i famnen på den man älskar blåser ofta bort all rädsla och ångest. En trygg hamn att vila i är lycka.
Har ju aldrig träffat dig men det är något som säger mig att du och jag är ganska lika varandra i mycket. Tycker om att du är mänsklig och känslig - det tillåter småskitar som mig att vara det också.
Tack ni söta förstående kvinnor.
Ja jag är en känslig liten skit. Men jag är också jävligt modig.
Som vågar ta andra vägar än de gamla vanliga för att hitta lyckan.
Och jag ÄR lycklig.
Mitt radbands mantra:
"LYCKAN är inte frånvaro av jobbigheter"
Lyckan är en djup, genuin, grundläggande känsla inom en och den finns där (om man tillåter sig och accepterar den) även i de jobbiga stunderna i livet.
Psst! Vi har hittat "våra" ringar också ;)
Våra ringar har kommit idag! Längtar SÅ tills hon kommer hem så jag får ta på mig min!!!!!
Skicka en kommentar