Efter en veckas rush på jobbet med ett tempo som knappt tillåter en kisspaus på 8 timmar, sitter jag nu helt uttråkad och stirrar framför mig. Alla blodtryck är tagna, ingenting avviker från det normala. Ingen vill ha min hjälp. Ingen ska ha medicin.
Helt plötsligt blev det helt galet tråkigt och minuterna segar sig fram med snigelsteg (tar sniglar steg??).
Kan ingen överraska mig med något fantastiskt och spännande?
5 kommentarer:
Inte lite krav du har ... en kisspaus på 8 timmar?? =)
Skulle kunna erbjuda timjanmarinerad fläskfilé i tunna skivor, lax, serranoskinka, melon, oliver, dessertost och några glas rött. Sitta och prata minnen, framtidsdrömmar, livets orättvisor, fantasier, lycka och livssorger tillsammans. Tror vi är många som behöver det nu.
Kanske inte så spännande men faktiskt fantastiskt i all sin enkelhet.
KRAMAR om!
Tack, det känns så bra att du är där du är.... du vet vad jag menar!
Tack själva. Hela den här hostorien har blivit rätt märklig, men ändå så fin på något sätt.
T var lyckligt lottad att ha er som vänner.
Det finns nog en mening med allt, jag tror det faktiskt. Ikväll pendlar jag mellan hopp och förtvivlan, tårar och skratt. Känner mig märklig och mitt i allt så slår det mig vilka fantastiska människor jag har i min närhet, oavsett geografisk avstånd, om vi träffats eller ej - i min värld är du, Syster Yster, en vän som jag värdesätter högt. No matter what.
TACK för allt!
Tack, orden värmer! Och "detsamma" får jag väl säga. Vi kunde ju ha träffats under lyckligare omständigheter, men så ville det sig inte. Någonting ville att vi skulle mötas kring T. Det hade nog en mening.
Kram.
Skicka en kommentar