Nobody knows

Längst inne i mitt huvud är sanningen ren och vit. Där finns inga frågetecken eller tveksamheter, där är allt just som det är. Väldigt primitivt. Väldigt basalt. Inget knussel och inget krångel. Det är världen runt omkring som krånglar. Som snirklar sig som murgröna kring mina vrister tills jag snubblar. Full av värderingar och rätt och fel. Men idag tänker jag inte lyssna. Idag tar jag min seckatör och klipper revorna, sen springer jag.

Och när jag stannat, när det har slutat blåsa, så kommer Pink och sätter sig hos mig och sjunger:

Nobody knows
Nobody knows but me that I sometimes cry
If I could pretend that I'm asleep
when my tears start to fall
I peek out from behind these walls
I think nobody knowsNobody knows, no

Nobody likes
Nobody likes to lose their inner voice
The one I used to hear before my life made a choice
But I think nobody knows, no no
Nobody knows, no

Baby, oh the secret's safe with me
There's nowhere else in the world that I could ever be
And baby, don't it feel like I'm all alone
Who's gonna be there after the last angel has flown?
And I've lost my way back home
I think nobody knows, no
I said nobody knows

Nobody cares
It's win or lose not how you play the game
And the road to darkness has a way of always knowing my name
But I think nobody knows, no no
Nobody knows, no no no no

Tomorrow I'll be there my friend
I'll wake up and start all over again
When everybody else is gone
No no no

Nobody knows
Nobody knows the rhythm of my heart
The way I do when I'm lying in the dark
And the world is asleep
I think nobody knowsNobody knows
Nobody knows but me
Me