Vardagsstress

Det är fan ett jävla sjå att få ihop vardagspusslet!

Upp i ottan och jobba, skynda hem, umgås med hunden som alltid skriker och ylar när jag kommer hem. Är hon ledsen? Är hon glad? Är hon understimulerad? Gömma godis och kasta pinnar, döva det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet som gnager för att grannen blir tillfrågad flera gånger per vecka om han kan passa vovve. Beroende, beroende, beroende av hjälp att få ihop det dagliga livet. Suck.

Slänga ihop nåt att äta. Alltid vrålhungrig. Dåligt samvete för att det inte blev något hälsosamt och vällagat. För att det inte blev matlåda åt Caisa imorgon. För att jag inte har handlat. För att jag inte har hunnit.

Står i valet och kvalet... Ska jag åka iväg och träna Bodypump? Jag vill så gärna. Mina axlar och min rygg behöver det. Men hjärtat kvider. Lämna Molly ensam igen? Hon skulle nog hellre uppskatta en långpromenad eller en cykeltur. Men det får man inga muskler av...

Hur jag än vänder mig har jag röven bak. Som två stora bowlingklot. Och jag vill bara dra ner rullgardinen och göra ingenting i ren protest... Men det lutar mest åt att åka och träna i alla fall, och sen ta en cykeltur med Molly, sen kasta sig in i duschen och kraschlanda i sängen och be till Gud om några extra timmar varje dygn.