En fråga

Fick en fråga igår. "Hur kom du på att du var homosexuell?". En helt adekvat fråga. Klart man undrar! Men vad svarar man? Hur kommer man på att man är heterosexuell? Man prövar sig väl fram, antar jag...

Jag har inte funderat så mycket över det själv, men jag tror att jag alltid har vetat att jag gillar tjejer. Så länge jag kan minnas har jag varit sexuellt attraherad av kvinnor och haft intensiva kärleksfulla förhållanden med mina "bästisar". Men när puberteten kom, och sexualiteten skulle formas, så var det ju så självklart att man skulle börja träffa killar. Jag tror inte att jag funderade så mycket över det. Jag prövade mig fram, i en visshet om att jag nog ändå var bisexuell. Jag fick det aldrig att funka med män särskilt bra. Sexet blev aldrig helt tillfredsställande, jag blev aldrig helt och hållet kär. Jag hade hela tiden en längtan efter något annat.

Till slut bestämde jag mig väl för att prova. Jag började träffa tjejer. Och det var skitbra! Nytt och omtumlande och lite förvirrande kanske, men bra. Det där som saknades föll på sin plats. Men det var ju för all del inte helt enkelt. Att träffa män, att få dem intresserade och framför allt att få dem i säng har alltid varit en lätt handvändning. Men se tjejer, det är mer komplicerat. Så jag nöjde mig med en del män i brist på annat, men fick det ju som sagt aldrig att fungera.

Tills den dagen (vilken dag har jag egentligen ingen aning om) som jag erkände för mig själv att jag faktiskt är homosexuell. Jag tänder på kvinnor. Jag blir kär, förälskad och kan älska andra kvinnor. Vilken förmåga!

Och bara tanken på att släppa detta med att hitta en passande MAN, som jag kunde fylla den sociala mallen med, och vara precis som alla andra med, gjorde mig fri och ett snäpp lyckligare.

Och jag har aldrig någonsin stött på några hinder utifrån. Ingen har kommenterat, haft åsikter, ogillat eller ifrågasatt min sexualitet. Alla har välkomnat mig precis som jag är. Min familj, mina vänner, till och med min 85-åriga farmor är jättestolt över mig och min flickvän. Och det känns gott ända in i minsta lilla vrå i hjärtat.

Nä, den enda som satt upp några slags hinder för min sexuella och känslomässiga utveckling har väl varit jag själv, och jag ser inget fel med det. Allt är inte självklart från början. Man måste pröva sig fram.

Och jag har ingenting emot att folk frågar. Det får mig att tänka till själv och det är kul!