Varför är det så pinsamt med komplimanger?
Jag är nog ganska snål med sådana, men jag delar gärna ut dem när jag tycker det är befogat. Jag skulle t ex aldrig berömma någon för sin supersnygga tröja om jag tyckte den var halvdan, bara för att starta en konversation... Däremot är jag inte sen med att kläcka ur mig om jag tycker någon har gjort nåt bra, är snäll eller osedvanligt snygg.
Både igår och idag har jag fått komplimanger om att jag är en duktig sjuksköterska, att jag är trevlig och kunnig. (Nej, jag tror inte doktorn vill gifta sig med mig.) Det värmer såklart och jag blir glad - men samtidigt tycker jag det är så himla pinsamt! Jag vill bara gå därifrån och säga "äsch, lägg av!", men det skulle ju bara vara drygt och självbelåtet, eller hur?
Åhh, hur BETER man sig?!
Jag sa helt sonika: "Det var roligt att höra, tack!" och övergick raskt till rondandet.
Frågan är: Varför är det pinsamt?
2 kommentarer:
tror det är nått svenskt syndrom .
Jag är duktig på att ge och jag får ofta , jag säger tack så hemskt mycket värre er det inte ;)
Kanske bara ska sluta tycka det är pinsamt?? =)
Skicka en kommentar